Spanien fortsätter att utgöra ett vänsterundantag

Uppdaterad 2019-11-13 | Publicerad 2019-11-12

BARCELONA. Efter ett halvårs förhandlingar, tandagnisslan och nyval ska nu Spaniens Socialistparti bilda regering med vänsterpartiet Unidas Podemos.
Det tycks bli resultatet av ett val där vänstern faktiskt tappade mark och extremhögern firade störst triumfer.

Spanien blir i så fall ett politiskt undantag bland de stora länderna i Europa.

Det som inte gick att lösa på månader tog till slut mindre än 48 timmar att reda ut, åtminstone i teorin. Efter valet i april hade PSOE, som kan jämföras med Socialdemokraterna, och vänsteralliansen Unidas Podemos alla möjligheter att hitta en överenskommelse och söka stöd för att bilda regering ihop.

Men de ministerposter och inflytande socialistledaren Pedro Sánchez erbjöd då möttes av kalla handen från vänsterledaren Pablo Iglesias, innan Sánchez på eget bevåg drog tillbaka dem.

Relationen mellan de två har varit frostig sedan dess och inför nyvalet fruktade många vänsterväljare i Spanien att de kastat bort ett gyllene tillfälle att hålla högern borta från makten.

Efter söndagens nyval tappade båda partierna mandat i den spanska kongressen, PSOE från 123 till 120, Unidas Podemos från 42 till 35. (För att nå majoritet i kammaren krävs över 175, något de alltså inte lyckades skrapa ihop i april heller.)

Kanske gjorde väljartappet de båda partiledarna aningen ödmjukare. Förmodligen kände de direkt på valnatten av folkets frustration: Över sex månader av politiskt kaos för att landa i nästan samma läge igen, med undantaget att högerextrema Vox fördubblat sina mandat.

Pedro Sánchez hade lovat att presentera ett regeringsförslag inom 48 timmar efter valresultatet på söndagen, ett löfte många viftade bort efter sex månaders kohandel som landat i intet.

Kan tvingas förhandla med separatisterna

Men det tog alltså knappt två dygn innan Sánchez och Iglesias, som nu föreslås som vice premiärminister, höll en mycket hjärtlig presskonferens som präglades av samförstånd avslutades med en omfamning.

– Vi ska bilda en progressiv regering som byggs på progressiva krafter och som kommer att jobba för utveckling. Det finns inget utrymme för hat mellan spanjorer, deklarerade premiärminister Sánchez med en uppenbar passning till högerextrema Vox som i och med söndagens succéval blev landets tredje största parti. Det kunde, för all del, också tolkas som en fredsförklaring mellan Socialistpartiet och trätobröderna i Unidas Podemos.

Regeringsbildningen är nu långt ifrån färdig. Vänsterkonstellationen behöver ytterligare 21 mandat för att säkra majoritetsstöd i kongressen i Spaniens parlament. Nu börjar det tålamodskrävande arbetet att hitta stöd på annat håll. Centerpartiet Ciudadanos, som tappade hela 47 av 57 mandat i nyvalet, aviserade på tisdagen att man inte var intresserad av att stötta en vänsterkoalition. För Pedro Sánchez återstår nu att söka stöd hos mindre vänsterpartier samt regionala rörelser från Katalonien och Baskien.

Enligt all konventionell matematik kommer detta innebära att han måste uppvakta – och övertala – något av de separatistpartier i Katalonien som han höll en särskilt hård ton mot under valkampanjen. Pedro Sánchez kommer att behöva vända ut och in på sig själv för att skrapa ihop de röster han behöver.

Dagens besked var också en lättnad för Spaniens traditionella högerparti Partido Popular. På vissa håll har det spekulerats i att PP skulle känna pressen att agera som det statsbärande parti man gör anspråk på att vara och till slut släppa fram Socialistpartiet bara för att få ett slut på det politiska vakuum som Spanien befunnit sig i sedan april.

Nu ”slipper” PP att hjälpa arvsfienden till makten och kan fortsätta driva opposition mot en regering som ännu inte bildats, men som partiledaren Pablo Casado redan på tisdagseftermiddagen dömde ut som ”vänsterradikal”. Casado konstaterade också att denna regering hade kunnat bildas redan i våras, ”utan ett halvårs surrealistiska förhandlingar och regionala spänningar”. Det är svårt att inte hålla med honom om det.

Spanien ser av allt att döma ut att få en relativt renodlad vänsterregering, något som skiljer dem från övriga bjässar i Europa. Vad som däremot påminner om grannländerna är framväxten av en aggressiv radikalhöger som får en allt viktigare position i det politiska landslaget.

Det traditionella högerpartiet PP gjorde ett skapligt val efter katastrofresultatet i våras, men i flera områden i södra Spanien blev Vox näst största parti i söndags. Det kan mycket väl vara en föraning om var hela landet befinner sig om fyra år när Spanien går till val igen.