Vilka toppenpriser grästrimmer och skruvset

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-02-28

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När jag var i ungdomsåren och tävlade i friidrott så fanns det ingen hejd på antal grenar jag ställde upp i.

Jag sprang mellan längdhopp och häcklopp och säkert hann jag däremellan också göra en kulstöt.

Man kan ju undra vad det var som drev mig till att vara med i alla grenar? Det självklara svaret var medaljerna.

Jag samlade på medaljer som kompisarna samlade på bokmärken och suddigum.

Det ordnades en specialhylla hemma i flickrummet där guld, silver och brons radades upp med prydliga resultatlappar baktill.

När jag blev lite äldre försvann medaljpriserna och ersattes av prylar.

Många gånger var det sponsrade handdukar och väskor men ibland kunde jag komma hem med en saftservis eller ännu en hårfön.

Eller som den gången när jag reste från Ungdoms-SM i Stockholm med fyra guldmedaljer och lika många magnumflaskor med Pomac i väskan. Jag blev avsläppt mitt i motorvägsrondellen i Landvetter, släpade mig hemåt i snöyran och var så mallig över mina stora flaskor.

Det hade jag aldrig gjort i dag.

En gång har jag fått användning av ett pris direkt efter avslutad tävling. Det var i Glasriket Småland när jag vann världens största svårplacerade glasfat som jag kunde vända upp och ner och använda som paraply på väg till bilen. I dag åker det fatet ut och in mellan garderoben, som är det enda stället det får plats på, och matsalsbordet.

När jag träffade mina gamla friidrottskompisar för ett tag sen så kom vi in på just detta ämne med alla priser man vunnit genom åren. Då berättade Kajsa Bergqvist hur hon på en stor gala i Lausanne hoppat bra och fick ta emot ett extrapris för tävlingens bästa prestation.

När hon står där på pallen och får ett paket som ser ut ungefär som ett klocketui så tänkte hon att hon äntligen skulle få en Omegaklocka.

Hon ville verkligen suga på karamellen så länge som möjligt och väntade tills hon kom tillbaka till hotellet med att öppna asken.

Inuti låg ett exklusivt luffarschack, inte riktigt vad hon hade tänkt sig.

Men om jag summerar allt jag vunnit genom åren så har jag ändå haft användning för en hel del saker. Jag klipper gräsmattan med min grästrimmer från en tävling i Skövde och skruvar ihop saker med ett skruvset från Gävle.

Till och med min mest sämsta vinst, en tumstock med reklamtryck från Uddevalla har fyllt sin funktion.

Man ska aldrig underskatta en vinst!

Erica Johansson

Följ ämnen i artikeln