Bakslaget visar att Trump går att tämja

Presidentens senaste bakslag visar att det går att tämja Donald Trump. Han är inte allsmäktig.

Kanske kan världen andas ut en aning. Kanske har vi oroat oss för mycket i onödan.

Men det finns en brasklapp.

Domstolen gav inte bara beskedet att Trumps order om att stoppa inresa för alla medborgare från sju muslimska länder inte är laglig. Domstolens tre ledamöter var dessutom helt eniga.

Så även om presidenten nu överklagar till Högsta domstolen så ser hans chanser att vinna inte överdrivet stora ut. Särskilt som domstolen för tillfället saknar en ledamot och är politiskt delad med fyra övervägande liberala domare och fyra konservativa. Vid ett 4-4 utslag står sig den lägre rättens dom.

Oavsett vad man tycker i sakfrågan så är kampen mellan presidenten och domstolarna en lektion i hur den amerikanska demokratin fungerar. De tre maktbenen, kongressen, presidenten och domstolarna, ska balansera varandra. Presidenten ska inte ha absolut makt.

Vad Trump uppfattar som obstruktion är i själva verket en väsentlig del av den amerikanska demokratin.

Barnslig och hånfull

Med sin rivstart i Vita huset och sin öppet hånfulla inställning till domstolarna har Trump visat att han vill utöka sin makt. Han vill att presidentens ord ska vara lag. Hans "See you in court"-tweet är lika barnslig som den är respektlös mot det amerikanska system som han annars själv hyllar.

Trumps koleriskt auktoritära ledarstil för tankarna mer till Turkiets president Erdogan än till en traditionell amerikansk president.

Med domstolarnas inhopp har Trump fått en rejäl knäpp på näsan och en påminnelse om att det amerikanska folket valt honom till president, inte till diktator.

Det ger en viss tröst till alla de amerikaner och människor världen över som fruktat Trumps makttillträdde och det kaos han hotar skapa. När den amerikanska maktbalansen ser ut att fortsatt fungera kan många dra en lättnadens suck. Trump kommer inte obehindrat att kunna fara fram som en jordfräs och riva upp årtionden av reformer med rötterna.

Fria tyglar

Trots att Trump redan skrivit på en exekutiv order visar det sig vara svårt att ersätta Obamas sjukvårdsreform med något "mycket bättre och mycket billigare" som Trump utlovat.

Åtminstone utan att de 20 miljoner amerikaner som för första gången fått sjukvårdsförsäkring inte ska bli av med den.
Obamacare är en lag som måste ersättas med en annan genom ett beslut i kongressen. Det är inget Trump bara kan dra ett streck över.

Det finns ett aber. På utrikespolitikens område har Trump väldigt fria tyglar. Där är han om inte allsmäktig så åtminstone väldigt mäktig.

Men även där har det visat sig finnas återhållande faktorer.
Trots sin rivstart har Trump inte genomfört många av sina löften på det utrikespolitiska området vid sidan av att säga upp handelsavtalet TPP och ge order om att bygga muren mot Mexiko.

Trump backar

  • Han har inte flyttat den amerikanska ambassaden i Israel till Jerusalem.
  • Han har inte infört 45 procents importskatt på varor från Kina.
  • Han har inte dag ett, som han utlovade i valrörelsen, stämplat Kina som valutamanipulatör.

Tvärtom är intrycket att Trump är på väg att backa från sin aggressiva inställning mot Kina.

Strax innan han tillträdde talade Trump i telefon med Taiwans president. Något som starkt upprörde Kina som anser att Taiwan är en del av det kinesiska fastlandet. I går lovade Trump i ett telefonsamtal med Kinas president Xi Jingping att USA ska hålla fast vid politiken om ett Kina.

Det finns två tolkningar av detta. Antingen är det en del av Trumps taktik att med nålstick irritera både motståndare och vänner för att sedan backa och få det att framstå som han gör eftergifter. Han försöker använda oberäkneligheten som förhandlingsvapen.

Destruktivt inflytande

Tolkning två är att Trump i varje ögonblick agerar på instinkt utan att tänka över de långsiktiga följderna. Sedan måste folk i hans omgivning styra upp saker och ting och förmå honom att reparera relationerna. Bland andra utrikesminister Rex Tillerson och försvarsminister James Mattis delar i viktiga frågor inte Trumps syn på världen.

Det är för tidigt att dra några tvärsäkra slutsatser om vilken av tolkningarna som är korrekt.

Men efter Trumps kaotiska rivstart finns det åtminstone lite hopp om att det amerikanska systemet i viss mån ska kunna dämpa presidentens destruktiva inflytande på USA och den nuvarande världsordningen.