Han gör kåsör till hedersbeteckning
Publicerad 2016-08-06
Den humorfyllde, begåvade Magnus Uggla roade oss i eftermiddags i ”Sommar i P1” med en katalog över alla taskiga recensioner han genom åren fått.
Musikjournalisterna har inte varit nådiga: ”Kröka och röka på inneplejs…” ”Han poserar och låtsas…” ”Ren smörja, nej tack…” ”En
liten låtsasrebell.”
Vilken fröjd då för en annan recensent – nämligen jag – att få spika fast, att Uggla i svenskt nöjesliv har unika kvaliteter. Det finns en genuin konstnär i honom. Han formulerar sig varmt och målande. Han framför sina texter väl modulerat och tydligt. Han relaterar
upplevelser med innehåll. Han formulerar sig giftigt:
”Hyllningsgamarna på nätet (R.I.P.)”, när någon dött. Han skojade om sin begravning en gång i framtiden och noterade: ”Det är först när man är död man blir odödlig.”
Han är ett proffs i Sommars amatörparad. Han gör ”kåsör” till en hedersbeteckning.
Jag antar att det var Sommars producenter som tutat i honom, att årets tema är att du ska berätta om en taskig barndom.
Uggla med sin barndom i överklass på Östermalm berättade. Om hur han hamnade i händerna på en reservmorsa och sju år gammal drabbades av vilsenhet, panikångest och sömnproblem. Skolan vara en katastrof. Han relegerades från någon av dem och gick ut med 9 ettor. Han stal ur lärarnas fickor. Han fanns med vid en serie inbrott. Han jobbade på Gul och Blå för 5 spänn i timmen. Han rökte majskolvspipa i Kungsan och träffade pundare som rökte annat.
Ni förstår hur självömkande det kunde blivit med krav på ett samhälle som svikit honom. Men skildringen blev skojfrisk trots att radions PR utlovat bitterhet.
När han under sin karriär motarbetats visade han, att hämnden serveras bäst kall. Sveriges musikjournalister känner sig i kväll som de mobbare de är.
Det var naturligtvis lite namedropping (Robert Gustafsson, Vicky von der Lancken, Janne Schaffer, Anders Burman, Killinggänget, Sven Wollter, Margaretha Krook).
I varje rad fanns det självironi och punch: när han lanserat något nytt beskrev han det som ”en pisslåt. Jag söp ner mig rejält.”
I musikvalet fick vi tyvärr inte höra Uggla själv (och heller inte den svenska sommarens sanna signum, en Taublelåt). Men en rad countrylåtar bidrog till den goda stämningen.