Därför dog Fanny och hennes vänner i flygolyckan i Umeå

Statens haverikommission lämnar slutrapport

Av: Susanna Nygren

Publicerad:
Uppdaterad:

26-åriga Fanny Jokiaho och åtta andras död i flygolyckan i Umeå hade kunnat undvikas. Det visar utredningen från Statens haverikommission.

Planet var baktungt och säkerhetsrutinerna för fallskärmshopparna för dåliga.

– Det var som världens undergång, säger Julia Jokiaho, vars syster dog i kraschen.

Den 14 juli 2019 störtade ett plan av typen GippsAero TC320 Airvan på ön Storsandskär mitt i Umeälven. Flera privatpersoner blev vittnen till hur planet före kraschen föll genom luften och tappade en vinge. Ombord fanns en pilot och åtta fallskärmshoppare. Ingen överlevde.

I dag offentliggör haverikommissionen sin slutrapport.

Myndigheten konstaterar att det inte var några tekniska fel bakom olyckan utan att planet var överlastat och baktungt.

Piloten hade sannolikt svårt att bedöma övervikten då han inte fick information om hopparnas vikt före flygningen.

Flygningen försvårades av moln och att man fick vänta med hoppen på grund av annan flygtrafik. Piloten steg till en högre höjd för att undvika molnen och haverikommissionen utesluter inte att denne fick sämre arbetsförmåga på grund av låg syrenivå.

Fanny Jokiaho, 26, var en av fallskärmshopparna som omkom i olyckan utanför Umeå i juli 2019.
Foto: Privat
Fanny Jokiaho, 26, var en av fallskärmshopparna som omkom i olyckan utanför Umeå i juli 2019.

Inför hoppet har lasten, i det här fallet de åtta fallskärmshopparna och deras utrustning, varit placerad för långt bak, vilket gjorde planet instabilt och svårmanövrerat.

Enligt haverikommissionen är det när fallskärmshopparna förflyttar sig inför hoppen som piloten förlorar kontrollen över planet.

Att hopparna inte var fastspända förstärkte planets instabilitet.

Cirka 30 sekunder före de planerade fallskärmshoppen blev planet så instabilt att det stegrade sig. Sedan girade det nedåt till vänster och började störta.

Myndigheten anser att ett bristande regelverk kring flyg för fallskärmshoppning i kombination med för lågt ställda utbildningskrav på piloter ligger bakom olyckan.

– Jag och vi andra i anhöriggruppen är extremt kritiska till att fallskärmshoppning har bedrivits utan tydliga säkerhetsföreskrifter. Trots att en liknande olycka hände i Finland 2014 har varken myndigheterna eller fallskärmsklubbarna reagerat på det, säger Julia Jokiaho.

Foto: TT NYHETSBYRÅN
Exakt varför fallskärmshopparna var placerade så att planet blev instabilt har haverikommissionen inte lyckats fastslå. Men man konstaterar att det finns vittnesuppgifter och bilder från tidigare flygningar där man ser hoppare som sitter uppe på bagagehyllan i planet.

Hon minns exakt dagen hennes storasyster Fanny Jokiaho dog. Mitt på dagen hade hon fått en nyhetsnotis i mobilen om ett störtat plan men inte lagt någon vikt vid den. Men ett telefonsamtal ändrade allt.

– Det var som världens undergång. Det är så bortom allt, man blir helt tom, säger Julia.

Hon berättar att Fanny hade varit glad för sitt nya intresse, fallskärmshoppning, men också lite tveksam på grund av riskerna.

– Hon var lite flygrädd. Så det hände att hon ringde hem till oss innan hon skulle göra ett fallskärmshopp för att höra med oss om vi tyckte att det var okej.

Familjen brukade lugna henne och säga att det borde gå bra. Hon utövade ju fallskärmshoppning i Sverige och här finns det säkert noggranna säkerhetsrutiner.

– Det visar ju tyvärr inte haverikommissionens rapport, säger Julia Jokiaho.

Foto: Privat
Fanny Jokiaho med lillasyster Julia Jokiaho. ”Det är svårt att lära sig leva med tanken att vi inte ska bli vuxna ihop”, säger Julia Jokiaho.

Larm gick i planet

Olycksdagen hade samma plan redan gjort två lyft med fallskärmshoppare.

Då hade den så kallade stallvarningen tjutit flera gånger när planet var i luften. Den larmar när lyftkraften understiger flygplanets massa.

– Det är väldigt allvarligt när den tjuter. Då kan man tycka att det är konstigt att chefspiloten låter dem åka iväg på en tredje flygning. Det är helt oförståeligt, säger Julia.

Av haverikommissionens rapport framgår att det går cirka 12 sekunder från det att piloten förlorar kontrollen över planet fram till kraschen.

När planet faller okontrollerat utlöses alla reservfallskärmar inne i planet, men ingen av de åtta ombord klarade av göra ett nödhopp.

Julia Jokiaho våndas över vad hennes syster upplevde under de kaotiska sekunderna.

– Det är det värsta. Vad händer de 12 sekunderna? Har hon hunnit tänka och varit rädd? säger Julia och gråter.

Julia och hennes familj kräver nu att Transportstyrelsen inför en tillsynskontroll av säkerhet vid fallskärmshoppning. Det ansvaret kan inte helt vila på förbundet och enskilda flygklubbar, anser Julia.

– Jag och andra anhöriga förstår inte att klubbarna och förbundet inte tagit intryck av olyckan i Finland 2014. Det inträffade även en liknade olycka i Polen. Hade de dragit lärdom av dem så hade detta aldrig hänt.

Haverikommissionen vill nu att EASA, Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet, inför en formell utbildning för piloter som flyger fallskärmshoppare. Man vill även att EASA ser över lastinstruktioner vid certifiering av luftfartyg för fallskärmsoperationer.

Myndigheten vill också att Transportstyrelsen inför lastinstruktioner för fallskärmshoppning och säkerställer att licensierade fallskärmshoppare har kunskaper om effekten när de rör sig i ett flygplan.

Aftonbladet har sökt Umeå flygklubb, Umeå fallskärmsklubb och Svenska Fallskärmsförbundet. Deras företrädare säger att de ska läsa rapporten innan de kommenterar.

Publicerad:

LÄS VIDARE