Carina, 39: ”Jag kommer aldrig att bli helt bra”

Uppdaterad 2017-05-16 | Publicerad 2017-04-16

Det tog nästan nio år för Carina Ekman, 39, att bli opererad för sina svåra förlossningsskador.

Lika länge gick hon med ett trasigt underliv.

– Det är en enorm skillnad nu. Men jag kommer aldrig att bli helt bra, det har gått för lång tid, säger hon.

Vad är dina erfarenheter av svensk förlossningsvård? Skicka in din
berättelse

Aftonbladet berättade förra sommaren om trebarnsmamman Carina Ekman i Boden i vår granskning av förlossningsskadorna "Trasigt underliv".

Carina fick en svår bristning av grad tre när hon skulle föda sitt första barn, Sixten, 9. Mellangården sprack liksom både den yttre och den inre ändtarmsmuskeln.

Uppmanades knipa

När förlossningen drog ut på tiden klipptes hon "om och om igen". Två barnmorskor hävde sig mot magen och förlossningsläkaren drog fem gånger med sugklockan innan barnet kom ut.

Carina syddes efteråt och fick veta att "några muskeltrådar gått av”. Men i själva verket hade förlossningsläkaren missat att laga flera trasiga muskelfästen.

Vid efterkontrollen tyckte dock barnmorskan att allt såg fint ut. Carina uppmanades knipa, givetvis utan att lyckas. Hon förstod inte varför och klandrade sig själv.

Svåra smärtor

Carina kom att bli gravt både urin- och analinkontinent och hade två sekunder på sig till en toalett. Hon fick framfall, problem att tömma tarmen och drabbades av svåra smärtor i bäckenbotten och ryggslutet.

Helvete

– Det var ett riktigt helvete, säger hon.

Sedan dess har hon fött två barn till, Sten, 6, och Stig, 4.

Under alla år isolerade sig Carina mer och mer av rädsla för att bajsa eller kissa på sig. Hon kunde inte anstränga sig fysiskt, inte lyfta, inte bära, inte ta hand om barnen eller hushållet och låg ofta till sängs på grund av smärtorna.

Till slut drabbades hon av utmattningssyndrom och blev sjukskriven 2014.

Pressat kroppen

– Jag kämpade ju så länge med smärta och problematik. Jag har verkligen pressat kroppen till det yttersta, säger Carina.

– Det här har ställt till det jättemycket för mig, i privatlivet, ekonomin, jobbet och familjelivet och även påverkat min man. Det har påverkat allting.

Framfallet opererades 2013. Carina fick även en nervstimulator inopererad under huden på ena skinkan för att med hjälp av sakral nervstimuleringen förhindra inkontinensen.

Trasig muskelfästen

Via Facebook-gruppen "Förlossningsskadad" fick hon tips om överläkaren Eva Uustal vid Linköpings universitetssjukhus som är expert på förlossningsskador och skickade en egenremiss.

– Hon kunde konstatera att jag hade flera muskelfästen som inte satt fast, säger Carina.

Hela mellangården behövde byggas upp på nytt eftersom muskulaturen mellan slidan och ändtarmen var trasig och ändtarmens slutmuskel "satt lös".

Knipmusklerna

I november 2016 opererades Carina av Eva Uustal i Linköping.

– Direkt efter operationen kände jag att det var en helt annan känsla i underlivet, säger Carina.

Nu måste hon träna upp styrkan i bäckenbotten.

– Jag måste försöka hitta de där knipmusklerna igen, men det är inte så himla enkelt.

Hon kommer att ha kvar nervstimulatorn tills hon fått mer styrka, sedan kan hon pröva att stänga av den för att se hur funktionen i muskulaturen blivit. Men en att ta bort apparaten kommer nog inte att bli aktuellt, uppger Carina.

Klingat av

– Läkaren säger att inkontinensen troligen inte kommer att försvinna helt. Det är svårt att få det helt hundra efter så lång tid, så jag kan inte förvänta mig att bli helt bra.

För Carina har operationen inneburit stora förbättringar av hälsan och livskvaliteten. Hon har börjat arbeta igen, hon orkar ta hand om barnen, vågar sig hemifrån och smärtorna har börjat klinga av.

– Det är en enorm skillnad. Jag mår mycket bättre. Jag har fortfarande värk emellanåt, men är inte lamslagen av smärta.

Ny livsaptit

Carina Ekman låter numera glad och utstrålar en starkare livsaptit.

– Jag har fått tillbaka min vardag och mitt liv, men det är en lång väg att komma tillbaka.

Vad säger du om att förlossningsvården nu har fokus på att minska bristningarna?

– Det är jättebra. För det handlar ju inte bara om eftervården utan också om att förebygga skadorna. Det är bra att man verkligen kan göra de här attitydförändringarna inom förlossningsvården, säger Carina Ekman.