Svensken om knivattacken: ”Skrek på ett sätt som inte går att förklara”

Maja K Nilsson

Björne Lindberg, 36, hade dykt tillsammans med sin flickvän utanför Hurghada när de tog in på hotellet Sunny days el Paradiso i fredags.

Bara en halvtimme blev han vittne till den blodiga knivattacken där två personer dog och fyra skadades.

– Jag fick någon form av chock i några sekunder, sedan sprang jag in på rummet, säger han till Aftonbladet.

I fredags knivhögg en ensam man sex turister på två olika hotell i turistorten Hurghada i Egypten. Först knivskar han fyra turister på hotellet Zahabia. Därefter simmade han till semesteranläggningen Sunny Days El Palacio där han attackerade ytterligare två turister. Två tyska kvinnor dog och fyra personer skadades, varav två från Tjeckien och två från Armenien.

Björne Lindberg, 36, hade precis kommit till hotellrummet på Sunny Days El Palacio i Hurghada i Egypten. Hans fickvän, Lisa, 30, gick för att få massage. Björne började packa upp och gick ut för att hänga upp blöta kläder.

– Då hör jag hur en kille skriker på ett sätt som inte går att förklara. Han bara skrek och skrek och skrek. Han sprang fram till en äldre dam som låg i en solstol. Det här är ett gigantiskt hotell med en lagun emellan. Jag stod mitt emot damen i solstolen på andra sidan lagunen.

Alla börjar springa

Folkmassor börjar springa på båda sidorna lagunen.

– Alla bara skriker och jag förstår ingenting. Damen i solstolen låg fortfarande helt blickstilla och killen höll runt henne på något vänster och bara fortsatte skrika.

Två unga tjejer springer förbi Björne och ropar: ”Det är en terroristattack, gå in till ditt rum!”.

– Jag fick någon form av chock i några sekunder, sedan sprang jag in på rummet och in på toaletten.

Kort därefter kommer han på att flickvännen är på massage och springer ut igen.

– Då ser jag 60 personer som springer ut mot kajen där en kille hänger på utsidan av någon form av gallergrind. De som springet ut har krattor, påkar och stolar med sig och jag förstår ingenting.

Samtidigt får han information om att han kan vara lugn. Personalen förklarar kaoset med att två egypter bråkat, och eftersom han är turist så kan han vara helt lugn.

– Med facit i hand, så var det ju helt tvärtom, berättar han.

”De sparkar och stampar på honom”

Killen på gallergrinden hoppar i vattnet och simmar rakt ut. Fyra andra hoppar efter.

– Samtidigt så springer några till en sightseeing båt på min sida av lagunen. De åker ut till killen i vattnet, där slår de honom med påkar och sparkar honom tills han går med på att komma upp i båten, säger Björne.

– De binder hans händer och fötter, de sparkar och stampar på honom.

Vid stranden samlas uppemot hundra personer.

– Jag vet inte vad de skulle göra, de ville väl ta hand om honom själva. Men polisen kom ganska kort därefter.

Attacken var snabbt över

Bara 20–30 minuter efter attacken återgick allt till det normala.

– Allt var som vanligt, folk badade och det spelades musik. Men när vi väl läst om nyheten så blev vi skakis igen. Vi hade bokat ett rum på bottenvåningen, men vi ändrade det och fick flytta upp en våning.

På hotellet menade de på att de inte var en terroristattack, i så fall hade han inte kommit själv och inte bara med en kniv.

– Vi hade ett och ett halvt dygn kvar på hotellet efter attacken, vi höll oss inne mest. Man har varit skakis egentligen ända fram till nu när vi landade i München. Vi bodde på det här hotellet två dagar innan vi åkte ut med dykbåten, då var allting superbra, det var verkligen ett paradis. Sen kommer man dit igen och det tar bara en halvtimme innan det blir värsta kalabaliken. Man vet inte vad man skulle tro eller hur man skulle reagera.

”Visade ett helt sjukt civilkurage”

Men trots kalabaliken och rädslan för en terrorattack, visade egypterna på ett civilkurage. Ingen väntade på polisen.

– Egyptierna visade ett helt sjukt civilkurage, alla skulle hjälpas åt att ta den här killen. På det sättet kändes det relativt tryggt. I lobbyn så sa de att det var tur att polisen kom så snabbt, annars hade det gått väldigt illa för killen.

Skulle ni kunna tänka er att åka tillbaka?

– Ja, men jag åker inte dit för att vara i städerna ändå, utan för att dyka och då är du helt säker. Men man får hålla ögonen öppna – han kom ju från ingenstans och började hugga – en sådan grej kan man inte försvara sig emot. Men det kan hända var som helst, så man ska nog inte vara så rädd ändå, säger Björne.