Utrota fattigdomen över en kopp kaffe
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-06-13
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Carolina Klüft ler på framsidan av Rättvisemärkts reklamtidning. Inte det där spejsade leendet, inga spretande naglar och halvgalen blick, nej det här leendet är mer varmt, ska inge förtroende.
Hon pratar – som alla andra i tidningen – om konsumentmakt. Att världen är orättvis men du kan
göra skillnad. Bara du lägger dina cash på rätt saker går det alldeles utmärkt att utrota fattigdomen
under en fikarast. Största möjliga inverkan för minsta möjliga insats. Enkelt.
Jag förstår dem som har invändningar, de som pekar på att konsumentmakt är ett särdeles trubbigt verktyg (som kräver inte bara information, reella valmöjligheter utan också en fet plånbok att göra valen med), och oroas över att vi nu ska agera vår politik – inte som medborgare, utan som konsumenter. Kör miljöbil och rädda miljön, köp rättvisemärkt müsli och fixa till klyftorna mellan fattig och rik.
Men det hindrar mig inte från att hålla upp en flagga där det står: DetÄrÄndåBra.
Som detta med Fair Trade City. En stad kan få använda titeln om man ställer krav på mänskliga rättigheter i kommunens upphandling av varor, krav som handlar om att kunna leva
på sin lön, ha rätt att organisera sig, förbud mot barnarbete med mera.
Malmö blev första stad i Sverige förra året. Numera finns möjlig-heten för förvaltningarna att välja rättvisemärkt kaffe och schyssta bananer ges till kidsen i förskolan. Även antalet caféer och restauranger med fair trade-alternativ har ökat. Tanken har hela tiden varit: stor konsumtion = stor makt. Varför inte använda den?
Stockholm däremot, valde att lägga ner sin ansökan med argumentet att kommuner inte ska lägga sig i ”utvecklingsländer problematik”. Att ställa krav på mänskliga rättigheter sågs som vilken lobbyverksamhet som helst och det är bu för konkurrensen och ingenting man vill syssla med. Så länge priset är lågt och kvaliteten hög är allt tipelitop. No worries. Alla glada.
Ja just det. Så är det förstås. Alla är?... jätteglada.