Karin, 90, dog i covid-19: ”Sov gott älskade mamma”

Karin Olsson blev det 141:a dödfallet i covid-19 i Västernorrlands län.

För sonen Mats Olsson var hon så mycket mer än en siffra i statistiken.

– Sov gott älskade mamma. Trots det hastiga slutet vet jag att du somnade in nöjd med det liv du levt, skriver han.

Över 6 000 svenskar har hittills dött i covid-19. En namnlös massa, svår att ta in. Bakom siffrorna finns till exempel Karin Olsson i Sundsvall, som blev 90 år och dog den 15 november.

Här är sonen Mats Olssons hyllning till sin älskade mamma, som han skickade in till Aftonbladet:

”På lokaltidningens digitala löpsedel stod det i början på denna vecka: "Ett nytt dödsfall i covid-19 senaste dygnet, och nr 141 i Västernorrland".

Det var min och min systers mamma de skrev om. Vår älskade mamma som skulle fylla 91 år i februari, som var lite lätt åldersdement, men i övrigt frisk som en nötkärna.

Vår mamma...

• som hade svårt att sitta still och promenerade flera kilometer varje dag, mellan tv-tittande, radiolyssnande och tidningsläsande.

• som trotsade sin son, sin dotter och sina barnbarn genom att ibland fuska med sitt ”utegångsförbud” och gå och handla, med motiveringen att hon levt i 90 år, och skulle hon bli smittad må det vara hänt.

• som bodde i en 3:a i vår lilla hyresfastighet i centrala Sundsvall och fortfarande skötte våra rabatter, buskar och hade koll på att inga obehöriga befann sig på tomten när vi var bortresta.

• som ofta tackade ja till ett glas vin eller en kopp kaffe uppe hos oss på fredags- och lördagskvällar, men som även kunde säga att ”nej, jag vill nog bara vara själv och ta det lugnt ikväll.”

• som ibland var sällskapssjuk, men som ofta nöjde sig med att höra att vi var hemma och höra stegen från övervåningen där vi bor.

Karin till ambulanspersonalen: ”Det här var väl onödigt”

• som frågade om det var okej att hon strök mina skjortor och vek ihop vår tvätt, när vi inte hunnit med.

• som var lika glad varje gång min syster i Stockholm ringde och kollade läget, vilket hon gjorde varje dag.

• som var otroligt stolt över sina sex barnbarn, två bonusbarnbarn och nio barnbarnsbarn, och såg fram emot varje gång hon fick besök av dem eller fick träffa dem i vår gemensamma sommarstuga på ön Lillkalven utanför Sundsvall.

• som till ambulanspersonalen sa att ”det här var väl onödigt, min son och dotter tar hand om mig hur bra som helst och det finns säkert andra som behöver vård på sjukhus mycket mer än jag”.

• som kom in på sjukhuset, fick syrgas och piggade på sig, och berättade för sjukhuspersonalen att hon ”kanske kunde tänka sig att stanna någon dag, men sen måste jag åka hem till blommor, städning och tvätt.”

• som fortsatte en positiv rehabilitering i ytterligare några dagar innan hon på bara en timme fick kraftigt försämrad andning. Tre timmar senare somnade hon in.

Jag och min sambo hann precis upp på sjukhuset och eftersom vi redan haft covid-19 fick vi springande komma in till henne utan skyddskläder och hann ta henne i varsin hand, samt ringa min syster som fick säga några kärleksfyllda saker i hennes öra innan hon strax efter tog sitt sista andetag.

”Mamma valde medvetet att ta vissa risker”

Min mamma valde medvetet att ta vissa risker, och hon visste om att hon kunde bli smittad. Jag tror till och med att hon inte brydde sig om hon skulle bli smittad, då hon stundtals hade det lite jobbigt med sin lilla demens och heller inte hade så många vänner eller släktingar kvar i livet.

Hon fick leva ett långt friskt liv varav de sista tio åren nära delar av sin familj och sina barn och barnbarn. Hon fick uppleva många resor vi tog med henne på, både utomlands och i Sverige. Hon fick uppleva sin 90-årsdag i februari strax innan coronapandemin, med alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn på Grisslehamns Spa-hotell.

Trots det hastiga slutet vet jag att hon somnade in nöjd med det liv hon levt, med vissheten att hon skulle få träffa sin älskade man som dog för 15 år sedan, och som hon fortfarande ofta pratade om med varm kärlek.

I covid-19-statistiken står hon bara som ett nummer. För oss är hon allt annat än ett nummer, och vi saknar henne oändligt mycket.

Sov gott älskade mamma.”