Carola och Berglund förhörs i hovrätten

Följ rättegången – minut för minut

GÖTEBORG. Rättegången mot Tito Beltrán börjar närma sig sitt slut.

Men först ska åklagarens två viktigaste vittnen, jämte barnflickan själv, förhöras i hovrätten i Göteborg.

Carola Häggkvist och Anders Berglund förhörs under måndagseftermiddagen.

14.45 Advokat Nilsson fortsätter:

Du har inte hört ordet våldtäkt?

– Nej.

Du uppfattade upprördheten att den handlade om att det var en ung flicka och också att det var Maria Lundqvists barnflicka?

– Ja, precis.

Av vem fick du veta att det skulle bli en anmälan?

– Det var för drygt ett år sedan Monica Dahlström hörde av sig och frågade om jag kunde ställa upp på förhör.

Hur presenterade hon sig?

– Jag fick inte uppfattningen att hon var åklagare, men kanske att hon var assistent eller involverad. Hon frågade om jag ville ställa upp som vittne.

Du sa i tingsrätten att det var en åklagarassistent?

– Ja, så fattade jag det, men det kan ha varit en missuppfattning.

14.40 Barnflickans advokat Thomas Bodström fortsätter:

Minns du i fall ordet våldtäkt användes?

– Nej. Det kan jag ha glömt. Men jag bodde heller inte på hotellet.

Du vet inte om ordet har nämnt?

– Nej.

Du var inte ekonomiskt ansvarig?

– Nej. Det var Vicky van der Lancken och Robert.

Advokat Ulla Johansson frågor:

Var det något särskilt sätt som Tito närmade sig kvinnor?

– Det var alla möjliga sätt. Det var inget ovanligt. Sedan naturligtvis det här med massage använda han ofta som argument.

Tomas Nilsson bryter in och säger:

Jag vill bara påminna om att det pågår en diskussion om vilka frågor man får ställa till ett våldtäktsoffer om vederbörandes sexualvanor och nu ställer man sådana frågor till Tito Beltrán. Jag vill att rätten ska notera det.

Du nämnde massage som ett sätt för Tito att närma sig kvinnor?

– Ja, han påstod sig duktig på det.

Har han sagt det?

– Ja.

14.35 Åklagare Ingela Svenson fortsätter:

Du sa att Tito är sexmissburkare?

– Ja, jag tror nästan jag skulle kunna använda ordet mani. Han hade flera mobiltelefoner och adressböcker. Han letade ständigt efter något nytt och det var inget normalt beteende, tycker jag.

I det här fallet ska han ha utnyttjat situationen, sa du?

– I det här fallet har han haft tjejen på sitt rum och utnyttjat situationen.

Det här var inte en vanlig raggning?

Här bryter ordföranden in och protesterar mot att Svenson ställer frågor om Ystadsfallet.

Du behöver inte gå in på detaljer i Ystaddelen, uppmanar hon.

Åklagare Svenson tar ny sats:

Var det någon särskild typ han föredrog?

– Nej, inte mer än att de märktes. Det var kvinnor som ville synas.

Ålder?

– Det var nog yngre kvinnor, företrädesvis.

Är det något mer du kan säga om detta?

– Nej, inte mer än att det var ett maniskt beteende som upprepades kontinuerligt.

Har du tagit upp detta med Tito någon gång?

– Det är inte min sak att tillrättavisa honom, men jag kan ha sagt något.

14.30 Får du veta vad som hänt?

– Inga detaljer. Det var det vanliga, liksom.

Var det ett samlag som man talade om?

– Ja, men det kan man ju inte bevisa. Men det var det allmänna sättet att prata. Det var det man pratade om. Det var inget ovanligt. Det hände med jämna mellanrum.

Att det skulle varit ett övergrepp fick du inte veta?

– Nej, så uppfattade jag det inte. Inte att det skett med våld, men om han utnyttjat situationen kan inte jag säga.

Pratade du med Robert om det?

– Nej, vi hade en allmän diskussion om det och Tito fick veta av allihop att det var olämpligt. Sedermera lämnade barnflickan också sitt jobb.

Fördes det några diskussioner om att ställa in föreställningen?

– Jag har inga minnen av det.

Vet du om någon av de andra ansvariga kände till detta?

– Jag förutsätter det. Det var det allmänna samtalsämnet bland musiker och produktionsledningen.

Pratade du själv med Tito?

– Jag kommer inte ihåg. Det är möjligt att jag undrade vad han höll på med.

Det finns uppgifter att man skojade om detta eller inte tog det på allvar?

– Ja, i och med att Tito hade ett sådant beteende så blev det en visa att man skämtade om det. Det är beklagligt, förstås, men det kan bli så i en turnébuss. Inte i det här fallet, men allmänt. Jag har svårt att tro att man skämtade bort det i det här fallet.

Minns du om du pratade med Maria om detta?

– Det gjorde jag säkert. Men jag minns inte detaljer om det.

14.24 Anders Berglund förhörs. Anna Håkansson börjar:

– Jag var dirigent under turnén.

Hade du något ekonomiskt ansvar?

– Jag var anställd.

Var det sommaren -99 som det slog igenom och blev stort?

– Det hängde väl ihop med tv-programmet ”Så ska det låta” som började 1997 och där både jag och Robert var med.

Hade du arbetat ihop med Tito Beltrán innan?

– Ja, på Rhapsody in Rock 1989.

NN, barnflickan, minns du henne?

– Mycket vagt. Jag vet att det var Marias barnflicka.

Du hade ingen uppfattning om vem hon var?

– Nej, det var i princip det jag kände till.

När fick du reda på något om händelsen?

– Det här tillfället så bodde jag inte på hotellet på natten utan hos goda vänner. jag fick veta dagen efter att det hade hänt något på natten och att det var upprörda känslor och så vidare. Tito hade aptit på kvinnor så det var ingen nyhet att det hänt något igen.

Av vem fick du höra det?

– Det var i turnébussen, tror jag. Men vem det var, vet jag inte.

Kan det ha varit Maria?

– Kan det ha varit.

Kändes det som att många kände till det?

– Ja, det tror jag nog. Inga detaljer men att något hade hänt.

Vad är det man tror har hänt?

– Ja... under åren har Tito visat ett milt sagt brinnande intresse för kvinnor och att han är sexmissbrukare är helt klart. han skulle behöva vård för det, helt klart. Han har alltid haft behov av att skaffa kvinnor överallt vi åkt. Den här gången togs det illa upp eftersom det skett inom samma arbetsgrupp.

14.21 Är det någon som har försökt påverka dig? undrar Thomas Bodström.

– Nej.

14.08 Kommer du ihåg ifall ditt och Titos framträdande påverkades av händelsen?

– Ja... handen. Tito och handen... Vad vill du att jag ska säga?

Påverkades ditt framträdande med Tito?

– Jag var beredd på att inte sjunga med Tito, det var inte mitt beslut att fatta om han skulle vara med eller inte, men jag var beredd på det. Jag hade olustkänslor att göra den här duetten med honom. Den är väldigt känslosam och vi hade fint musikaliskt samspel. Men efter den dagen ville man absolut inte hålla handen, jag ville inte det, men om vi gjorde det på någon enstaka konsert efter det så betydde det inget. Men jag hade ingen lust att göra det.

Hade du överhuvudtaget någon kontakt med Tito efter sommaren -99?

– Ja, jag har träffat på Tito senare.

Carola ber om en paus för att ”gå på damernas”

– Det är snart slut, upplyser ordföranden.

NN:s attityd efteråt, fanns det något uttryck för att hon kände någon slags skuldkänslor? undrar åklagaren.

– Ja, det var ju två som hade skuldkänslor. NN hade det och Maria hade det.

Vad bestod de i?

– Jag antar bara att det har med hennes medgörlighet att gå med...

Men du vet inte? undrar ordföranden.

– Ja, eftersom hon följde med en man in i hans rum. Hon kände kanske skuld som gjorde att hon inte ville polisanmäla som hade med hennes familjeförhållande att göra.

Du sa i tingsrätten att NN kände skuld för att hon gått dit med sin kyrkliga bakgrund.

– Ja, så kan det ha varit.

Kommer du ihåg om du pratat med Tito om detta efteråt?

– Jag borde ha gjort det, jag är inte rädd för att fråga.

Vad sades då?

– När man möts på scenen är man tvungen att mötas innan. Vi sågs inte så mycket, han åkte mycket i sin bil... Vi kan ha samtalat, men det kan också ha runnit ut i sanden, alltihop.

Om ni pratat så verkar det inte vara något du minns?

– Nej, jag kan nog inte ge något rakt svar där.

13.58 För en våldtäkt fordras väl mer än att man haft samlag?

– Jag förstår inte frågan. Hon var inte med på det.

Det är det jag menar. Sa hon något om det?

– Hon var uppriven och skärrad och Maria var upprörd.

Tvivlar du över din egen minnesbild?

– Nej, det gör jag inte.

Tycker du att du har ett starkt eller svagt minne av händelsen?

– Ja, framförallt känslan och framförallt konsekvenserna och det jag upplevde både hos Maria och hos NN och min känsla i kontakten med Tito.

Hade du ett starkt minne?

– Jag kan inte säga att det är jättestarkt. Men jag minns den och den är levande.

När du hördes av polisen den 11 juli så sa du att du endast hade ett svagt minne av händelsen.

Så du hade inte svagt minne?

– Jag sa ju mycket mer än så.

Du sa att det blev allmänt känt på turnén? Men skulle man inte hålla det diskret?

– Jo, men det handlade om att polisanmäla eller inte.

Behövde man inte vara diskret över händelsen som sån?

– Den blev ju allmänt känd eftersom NN inte ville utsätta turnésällskapet för polisanmälan så blev det en svår balansgång... som att Tito skulle vara på eller av. Vi blev inte in kallade i något jättestort krismöte.

Hörde du någon annan än Maria tala om detta på turnén?

– Jag har för mig att vi pratade om det här och att Vicky visste om det.

Nämnde du det här till din dåvarande make?

– Det kan jag inte svara på om jag gjorde.

Näe... man kan ju tänka sig att man skulle gjort det?

– Vi bodde inte tillsammans då så han var kanske inte det allra största stödet då.

Var ni separerade -99?

– Vi bodde inte tillsammans då.

13.49 Carola och Monica Dahlström-Lannes hade också kontakt i tingsrätten i Ystad.

Och det var efter samtalet till USA?

– Ja.

Det hon sa, att fler hade blivit utsatta, då sa du att det blev något mer än att utföra en vittnesplikt, när var det samtalet?

– Jag minns inte.

Du säger att du haft samtal med NN?

– Ja, ett samtal, det i turnébussen. Det är jag och NN och Maria. Sedan var det enbart jag och NN.

Har hon berättat för dig om händelsen?

– Ja.

NN säger att ”dagen efter kommer du fram och hade redan hört om det som hänt. Så vi pratar inte om själva händelsen, utan om gud och så och att vi skulle be tillsammans.” Alltså inte om händelseförloppet?

– Är det bara lösryckta meningar?

Ja, då ska jag läsa upp hela: ”Dagen efter pratar vi inte om hela händelsen, utan om gud och så. Vi pratade bara om gud, om att be och så. Sedan så satt vi i turnébussen så det var naturligt att vi satt och pratade.” Jag frågar om hon hade använt ordet våldtäkt, och det vet hon inte, säger Nilsson. ”Vi pratade inte så mycket om det som hänt”, säger Nilsson.

Då får man intrycket att ni inte pratat så mycket om händelseförloppet?

– Jag kan bara berätta hur jag uppfattade det. När man ber så är det naturligtvis en sluten bön, men ofta kan det bli ett samtal lite innan och lite efter. Det var under den tiden som den tiden som hon sa att Tito varit inne i henne. Jag har den minnesbilden.

Men det är annorlunda mot var NN sagt?

– Jag kan bara säga var jag minns.

13.44 Tomas Nilsson tar vidare frågandet om kontakterna mellan Maria och Carola.

Hur många gånger hade ni kontakt mellan polisförhöret och tingsrätten?

– Det var inte många.

Hur många?

– Vi har heller inte pratat nu. Men det var kvällen innan förhöret och sedan kanske två telefonsamtal.

Du ville gå igenom med Maria vad ni mindes?

– Ja, och vad man hade hamnat i.

Och sedan hade du pratat med Monica också?

– Ja... Hon tryckte mer på att det var viktigt att göra polisförhöret.

Finns det en risk för att din minnesbild påverkats av samtalet med Maria?

– Det finns en risk. Jag vore dum om jag sa annat.

13.36 Har du haft kontakt med Monica Dahlström-Lannes?

– Bara inför förra rättegången.

Vad talade ni om?

– När hon säger att det har kommit in fler vittnesmål till henne om kvinnor som blivit utsatta, så blev det inte bara min medborgerliga plikt att ställa upp utan också att sätta stopp för det.

När har hon det samtalet?

– Det är tidigt...

Vet du om anmälan har gjorts?

– Nej.

Enligt henne ringde hon dig i USA?

– Ja, det var i Nashville.

Var det ett kort samtal?

– Det var ett obehagligt samtal. Det tog en stund innan det landade i mig att jag ville göra det här.

Innan du hördes av polisen, pratade ni om vad som hade hänt?

– Ja, vi talade på telefon. Vi pratades vid någon mer gång. Hon tyckte det var viktigt att det fanns vittnen i det här målet. Hon berättade att det inte är första gången Tito blir anklagad för sådant här.

Vad frågade hon?

– Hon frågade vad jag mindes om barnflickan och Maria. Hon la inte orden i min mun. Jag tror att hon sa att Tito blivit anmäld för våldtäkt av barnflickan och hon frågade om jag kunde vittna.

Sa hon några detaljer om vad som hade hänt? Något om hur det gått till?

– Det kommer jag inte ihåg riktigt.

I tingsrätten kom fler detaljer än i polisförhöret, hur kom det sig?

– Ja, jag vet inte. Jag kunde sagt mer. Det var inte så djupgrävande förhör.

Har du pratat med någon annan mellan tingsrätten och nu?

– Nej, men mellan polisförhöret och tingsrätten talade jag med Monica och Maria Lundqvist.

Vad sa du och Maria innan tingsrätten?

– Ja, vi var försiktiga så att inget skulle hållas emot oss, men vi gick igenom vad vi mindes, exempelvis om samtalet i turnébussen.

Det var innan tingsrätten?

– Det var ett samtal ganska sent på kvällen innan.

13.31 Sa hon att hon var oskuld?

– Nej, det sa hon inte rakt ut. Men Maria sa att hon kom från en frikyrklig miljö.

Hur var hon till sinnet?

– Hon blev ännu mer tillsluten. Hon hade bestämt sig för att det här inte skulle komma ut, så hon bar allt inom sig. Det var tungt.

Talade du med någon annan om det här?

– Inte vad jag vill minnas. Jag såg det också som ett förtroende att tala med Maria om detta, sedan talade vi ju med Vicky och jag trodde definitivt att Robert visste om det.

Vad var det som var allmänt känt?

– Att han hade våldfört sig på barnflickan.

Det var något annat än hans vanliga...?

– Ja.

Du säger att ni väntade på ett beslut vid soundchecken?

– Jag trodde inte att Tito skulle följa med, men det skulle han. Ja, då var det att svälja det här och göra det man skulle göra på scenen.

Blev det bara så?

– Nej, nej, beslutet måste ha kommit från Vicky van der Lancken och Robert.

Någon har faktiskt sagt att vi kör på som innan?

– Ja.

Minns du det?

– Ja. Då togs det beslut. Jag vet inte vem det var exakt som sa det. Det kan ha varit från kapellmästaren (Anders Berglund) men jag kommer inte ihåg exakt vem.

13.22 Åklagaren frågar vidare.

Var det något du sa högt eller tänkte du för dig själv hur ni skulle gå vidare?

– Det var inte arbetsmässigt, men det var ju Marias barnflicka, det var på hennes ansvar. Det var tydligen väldigt många som visste om det där.

Det du funderar på om att gå vidare, pratade du med någon om det?

– Jag tror att jag väntade på Vickys besked, vi fick det vid soundcheck, för då handlade det om att lägga om programmet. Det var säkert lättast att hålla kvar honom.

Pratade du med Vicky?

– Jag kommer inte ihåg om jag gjorde det själv, men jag har för mig att Maria talade med henne.

Det djupa samtalet om vad som hänt hade hon med Maria i bussen. Men nyheten fick hon tidigare.

Vad berättade Maria då?

– Hur hennes barnflicka kom in på rummet och är uppriven och har svårt att finna orden. Hon kom ihåg och upplevde att NN sa att hon blivit våldtagen. Och att hon blev vansinnig och gick till Titos rum. Maria var också övertygad om att det var sperma på hennes trosor. Framförallt kränkandet, det sexuella kränkandet.

Berättade Maria i detalj hur våldtäkten gick till?

– Hon berättade mer om NN:s reaktion i rummet. Hon var övertygad om att barnflickan blivit utsatt för övergrepp. Hon kände också en skuldkänsla för att hon släppt iväg barnflickan till Tito.

Pratade du med NN?

– Ja, hon satt och var med och gav sina bifall när Maria pratade. Jag vill understryka det jag sagt tidigare, att hon hade känt att Tito hade varit med sin penis i närheten av sitt kön.

Vem säger det?

– Det är NN. Det var inte så klart som jag säger nu, men det var väldigt famlande eftersom det också fanns mycket olustkänslor med. Det handlade dessutom om en oskuld, så jag förstod verkligen hennes rädsla och olust över att ha blivit av med den på det här sättet. Men hon känner att han var inne.

Var han i närheten eller inne?

– Att hans penis var i hennes slida, det är väl så nära man kan komma. Men jag vet inte hur långt eller vart gränsen går.

13.17 Rättegången återupptas. Carola Häggkvist ska höras och hon sitter mitt i salen, mitt emot ordföranden. Hon tittar sig runtomkring och ler litegrann mot press och åhörare.

Åklagare Anna Håkansson börjar:

Hade du arbetat med Tito före turnén?

– Jag minns att vi arbetat på julkonserter, men inte hur många.

Kände du honom?

– Så som man gör när man arbetar tillsammans.

Hade du arbetat med Maria?

– Nej, det var första gången.

Minns du barnflickan från turnén?

– Ja.

Vad fick du för intryck?

– Hon verkade vara en reko tjej, lite tillbakahållen, rekorderlig tjej, egentligen. En stabil tjej som man kunde lita på. Inte någon som jag hade jättemycket kontakt med. Men en gullig tjej, absolut.

När var och hur fick du reda på händelsen?

– Det var Maria som upprört sa till mig att Tito varit på och våldtagit hennes barnflicka. Hon berättade var NN hade sagt till henne. Sedan träffade jag själv NN och vi satt och pratade i turnébussen.

Du pratade med barnflickan?

– Dels satt vi alla tre, hon var skärrad och medtagen, och det blev att vi ville gå varsamt fram. Det var så känsligt och vi förstod att hon inte ville gå ut med det. Vi bad också tillsammans, eller om det var jag som bad för henne. Det är vad jag minns av våran kontakt.

12.15 När rätten har brutit för lunch uppstår återigen en mycket hotfull situation i foajén på hovrätten. En anhörig till Titos tidigare familj står och lyssnar när Tito och Jenny Beltran pratar med journalisterna och snart utbryter ett regelrätt ordkrig inför rullande kameror.

– Du och din familj har smutskastat oss, ryter Tito och Jenny fyller på:

– Vi vill inte ha något mer med er att göra! Vi vill inte bli förföljda av er mer, säger hon med hög röst.

Den anhöriga, en kvinna som berättar om sitt tidigare släktskap till Tito, är också mycket upprörd.

– Jag har blivit mordhotad, säger hon.

Paret Beltran kommer tillbaka men den här gången är det Tito som får hålla tillbaka Jenny.

– Kom, nu går vi och äter, säger han.