Jonna Bornemark får mig att tänka till

Uppdaterad 2017-08-07 | Publicerad 2017-08-03

Jonna Bornemark.

När jag såg att Jonna Bornemarks yrke var filosof, var min första tanke:

Filosof är det ett jobb?

Så när Jonna Bornemark inleder sitt sommarprat så här:

”En av de vanligaste kommentarerna jag får när jag presenterar mig är: Filosof är det ett jobb? Vad gör man då?” så förstår jag att det här nog är ett sommarprat för mig.

Jonna Bornemark medverkar regelbundets i P1-programmet filosofiska rummet, undervisar och forskar vid Södertörns högskola. Hon är van att hålla föreläsningar och prata. I sitt sommarprat går hon pedagogiskt igenom filosofin, som hon ser den. Hon berättar om när hon själv började intressera sig för frågor och tankar som vi inte har svar på och hur hon sedan har behållit nyfikenheten till ämnet och livet. Hon pratar om förnuftet, hur det är uppdelat. Även om det många gånger är abstrakta resonemang lyckas hon konkretisera det så att det är lätt att hänga med. Hon använder exempel ur verkligheten när hon är kritisk till mätbarhetssamhället som hon tycker att vi lever i. Hon berättar om sin erfarenhet av utmattning och sjukskrivning. Hon menar att det är just mätbarhetssamhället som ligger bakom det hon tycker är ett systemfel i samhället, vilket leder till att yrkesgrupper lider av etisk stress, vilket i sin tur leder till sjukskrivningar. Hon berättar om sin kärlek till djuren, hur hunden hjälpte henne att bli frisk. Allt hon berättar om har hon ett filosofiskt resonemang omkring, vilket gör det spännande.

Det sista vi får reda på är att Jonna Bornemark nu fått ytterligare en diminsion i sin filosofi. Yngste sonen går mot en autismdiagnos, vilket gör att även Jonna själv tvingas upptäcka nya sätt att uppleva tillvaron och har fått nya sätt att förstå verkligheten.

Det här är ett intressant sommarprat, som i alla fall får mig att börja tänka till.