”Palermo har förlorat sin familj”

Kan inte med bästa vilja i världen se att våren är på gång. Snarare känns det som höst. Palermo har fått alkoholtillståndet indraget. Ja, inte först (förvaltningsdomstolen - som upphävde kommunens beslut). Men sen (kammarrätten - som gick på kommunens linje).

 

Vem som har rätt eller fel i Palermohärvan har jag ingen aning om. 

 

Men myndigheter har ju en mycket obehaglig tendens att först besluta det ena, sen det diametralt motsatta. Den där nyckfullheten är inte direkt förtroendeskapande. För den enskilde kan det få ödesdigra konsekvenser. Och då tänker jag inte i första hand på indragna alkoholtillstånd. Men en som i alla fall tycks vara förtjust över beslutet är  miljöpartisten Klara Ellström, ordförande i miljö- och hälsovårdsnämnden.

 

Kul för henne.

 

Fast Palermo, Sysslomansgatans finaste träffpunkt har ju rest sig förr. Vi får se hur det går den här gången. Palermo väcker heta känslor. Folk som hänger där tycker att det är det bästa stället i stan. Många som går förbi och aldrig klivit in över tröskeln tycker sig veta att det är ett hopplöst ställe. Jag känner åtskilliga i den senare kategorin.

 

När jag kom till Uppsala för en evighet sen fanns det åtskilliga hak i stan man kunde ta sig en pilsner och en bit begriplig mat utan att bli ruinerad. Lokala ställen som var lokala träffpunkter. Ställen som Palermo.

 

Det finns inte många såna ställen kvar i Uppsala längre. Palermo är nåt i stil med gamla Siesta i Malmö som numera tyvärr inte har mycket gemensamt med stället som Jan Sigurd  så kärleksfullt skildrade i "Siesta hela veckan." Siesta var - innan gentrifieringen - i sig själv ett gott skäl till att åka till Malmö. Jag har flera vänner och kollegor som har rest till Uppsala bara för att få kunna avsluta besöket på Palermo. Siesta ligger mitt i det gamla Malmö - Palermo i samma historiska kvarter som Ofvandals Hofkonditori som grundades för 142 år sedan av ärkepekoralisten Erik Ofvandahl – och mitt emot Alvar Aaltos V-Dala nation från 1965.

 

Här på Palermo häckar stammisarna från tolvtiden in till sena natten. Olika stammisar vid olika tidpunkter. Men alltid stammisar. Författaren Mikael Sundqvist är en av dem. Han är inte direkt någon renlevnadsman, men antagligen det närmaste man nu för tiden kan komma någon av de gamla Klarabohemerna. Hans lilla bok "Händelser vid Fyrisån: 101 bagateller" handlar i mångt och mycket om hur han tar sig till och från Palermo och vad som händer på vägen.

 

101 små kapitel. Vardag, barhäng, ankor på ån. Hur han blir rånad av fjortisar. Den lilla världen. Han kallar kapitlen "bagateller." Vem hörde senast någon kalla något man själv gjort för bagateller? Boken säljer bra. Den första upplagan tog slut på 26 timmar. Han fyller ständigt på lagret på Palermo och när han inte är där själv sköter Ali och Charlie om försäljningen. Det är så det funkar på Palermo.

 

Palermo kommer att överklaga beslutet, för utan alkoholtillstånd går firman naturligtvis snabbt under. Sånt har hänt tidigare på andra ställen utan att nån reagerat. Men så ser jag i UNT att Liberala Studenter satt igång en insamling för att hjälpa till med rättegångskostnaderna.

 

Erik Svalling, ordförande i Liberala Studenter, Uppsala:

– Palermo är Upsalas 14:e nation, dit vår generation av studenter går när övriga nationer har stängt. Vårt mål är att vi vill ha bästa möjliga utfall för medborgarna.

Hur det här kommer att sluta vet väl ingen. Men häromdagen tog jag mig en kopp te på Palermo. Charlie stod på andra sidan den nötta bardisken - som för övrigt borde K-märkas. Han tittade ut över lokalen - det var inte många där - och sa med sorgsen röst:

–Svante, vi som jobbar här har förlorat vår familj.