Tioåringen slukar böcker för att jag har tvingat honom
Enligt den internationella studien Pirls så har läsförståelsen bland tioåringarna sjunkit märkbart. Förståelsen när en fyrtiofyraårig kalmarit ska läsa Pirls ingår inte i resultatet. ”Läsning är nyckeln till allt” heter det, men vi måste kanske blir bättre på att förklara, så att en tioåring förstår, vad det innebär.
På torsdagen ska vi hålla kalas och jag får i uppdrag att städa de yngsta pojkarnas rum. Arbetet börjar så smått i bokhyllorna och stannar där. Jag kommer aldrig till det som pågår under deras sängar, har slutat titta.
Böckerna vandrar mellan rummen med jämna mellanrum. Nu är någon för gammal för Vem-böckerna och nu är någon tillräckligt gammal för kapitelböcker. Det är husets vackraste flöde.
Det är kalasdag med fyra timmar till gästerna anländer och jag sitter i skräddarställning på ett dammigt golv och rensar ut fyrtio böcker som ska från tioåringens rum till barnet som börjar förskoleklass i höst och inne i hans rum finns redan tvåhundra böcker och nu ryker ett par av mina favoriter eftersom det är för lite text. ”Hunden ledsen varför då?” och dylikt får gå vidare till
kommande generationer. Vila upp sig i en mörk källare innan pigga ögon plockar upp. ”Måste du göra det där nu?” undrar Joachim besvärat och svaret är tveklöst nej. Men det går fort, fast det gör det inte.
Tioåringen är huvudperson i Pirls, det är han och hans kamrater som har studerats. Extra nedslående är förstås att det är socioekonomiskt resurssvaga elever som har försämrat sina resultat.
Tioåringen slukar böcker, inte för att han vill utan för att jag har tvingat honom. Resursstark har jag varit i min strävan och jag kan inte skryta med mycket i mitt föräldraskap: Jag lagar mat som ingen vill äta, saknar tålamod och har varit så arg att jag behöver vara glad tills jag dör för att gå på ett ut. Men läsningen är kullen jag bläddrar mig uppför och dör på.
Varje kväll läser jag eller Joachim i en bok för barnet och sedan läser han själv en egen bok i en kvart, vi ställer äggklockan på kylskåpet. Vi förväntar oss så mycket av lärarna. De ska upptäcka mobbing, de ska se varje elev, de ska dokumentera, de ska följa läroplanen, de ska använda rätt verktyg, de ska motivera på individ- och klassnivå. De ska informera barn om psykisk ohälsa och ingen minns en sexualundervisning värd namnet. Svaret på allt detta finns i böckerna!
Svaret på livets frågor finns på och mellan sidorna och i ett sju kvadratmeter stort barnrum står jag och bygger ett boktorn. När det når mig till örsnibben ska jag ropa in tioåringen för att ta en bild. Men jag är inte den första som dör i fåfäng förnedring och boktornet rasar över mig.
Kunskap är lätt att bära men inte när den landar på fötterna.