Så blir ännu en ung man en siffra i mordstatistiken

Skulle fler reagera med raseri om Shayan Gaff haft ett svenskt namn?

”Det kan inte vara så att en ung människa blir dödad utan att det märks”, säger en vän till Shayan Gaff.

Orden rymmer en desperat vädjan.

En önskan om att alla dessa unga, Fifa-spelande, pizzaätande, mördade killar inte ska bli bortglömda.

Vi har sett det för många gånger: blommorna, gravljusen runt ett litet foto i guldram, bilden på en leende grabb finklädd i fluga, minnesstunden i ett gatuhörn utanför Piazza Blu.

I dag berättar vi om Shayan, 22, mördad utan orsak.

Enligt polisen sköts han förmodligen av misstag utanför en restaurang i Segeltorp. Mordet avviker nämligen så mycket från det normala, enligt kriminalkommissarie Fredrik Gårdare.

Ja, säger kommissarien, det är tyvärr så mycket skjutningar och skadade och dödade killar att man kan prata om det normala. Och mordet på Shayan stämmer inte in.

Men frågan är om inte även detta vansinniga, tragiska och avvikande börjar bli ett slags grå alldaglighet. Det meningslösa våldets vardag.

Människor skjuts av de mest banala skäl och folk rycker på axlarna.

En vaktmästare i Malmö sköts förra året i huvudet, ryggen, armen och benet när han var ute och saltade snötäckta gator. Trots en omfattande utredning fann man aldrig något motiv. Förmodligen var den dömde, en 15-åring, ute efter någon annan.

Året dessförinnan sköts 16-årige Ahmed Obaid vid en busshållplats. Ostraffad, okänd av polisen, hotbild saknades. Någon skyldig hittades aldrig.

Polisen i Malmö misstänker att antalet vådaskott ökar när allt fler yngre, oerfarna bär vapen. Vid gängkriminellas uppgörelser är det inte ovanligt att oskyldiga råkar stå i vägen. Att dessa brutala våldsmakare dessutom inte ens har koll på vem det är de riktar sina vapen mot är inte bara livsfarligt, det är absurt.

Unga skjuts till höger och vänster, ibland skjuts liksom fel person på grund av ödets orättvisa omständigheter. Och de enda som verkligen bryr sig är mamman eller kusinen som desperat vädjar om att inte ännu ung man bara ska bli en siffra i statistiken.

Vad vet vi om Shayan Gaff?

Att han pluggade till lärare. Att hans mamma fortfarande köpte kläder till honom. Att han aldrig gjorde en fluga förnär.

Hade fler rasat mot det meningslösa våldet om han hade haft ett svenskt namn, råkat bli mördad mitt på Östermalm och inte utanför en stökig restaurang på en förortstrottoar?

I dag skriver vi om Shayan, 22. I morgon är det en ny dag, en ny story i tidningen.