”Mixade personer kan hamna i kläm”

IDENTITET

En av tio svenskar har mixad bakgrund, har alltså föräldrar från olika födelseländer eller vuxit upp med två eller fler kulturer. Enligt SCB är vi nästan en miljon i den gruppen, och vi blir fler och fler för varje år. Men vilka är vi, och vad har vi för erfarenheter?
Vi har pratat med Sayaka Osanami Törngren, forskare inom interkulturell migration och etniska relationer, om identitet.

Du är den enda aktiva forskaren i Sverige som fokuserar på mixade. I din forskning har du bland annat intervjuat mixade i Sverige och Japan. Varför?

– Eftersom det nästan inte finns någon forskning om mixade personer i Sverige trots att gruppen ökar, så jag ville bidra med ny kunskap om ett mångetniskt Sverige utifrån mixade personers perspektiv. I både Sverige och Japan finns det en stark dikotomi, alltså en tydlig uppdelning, av invandrare och svenskar. En personlig anledning är att jag själv har invandrat från Japan till Sverige och lever i en mixad relation.

Hur skulle du säga att det kan drabba just mixade personer?

– Mixade personer kan hamna i kläm på olika sätt, när det exempelvis handlar om identitet. Du kanske är svensk, men även japan. När det finns starka uppdelningar kan det känns som att du behöver vara det ena eller det andra. Jag ville lyfta vikten om att få möjligheten att själv välja hur man vill identifiera sig, oavsett hur samhället och andra kategorisera en.

Hur definierar du identifikation, identitet?

– När man pratar om identitet så är det dels hur man identifierar sig själv. Sedan har du den administrativa identiteten. Exempelvis Statistiska centralbyrån, där du kan se personer med inrikesfödda och utrikesfödda föräldrar och liknande grupperingar. Den tredje identifikationen är hur du upplever att andra ser på dig. Det är glappen mellan dessa jag vill fånga i min forskning. Genom att identifiera glappet kan vi förstå rasifiering och stigmatisering i ett samhälle.

Hittade du några gemensamma nämnare i din svensk–japanska forskning?

– Det som var gemensamt för mina intervjupersoner var diskussionen om deras utseende och hudfärg. Om du avviker mycket från det som är normen i samhället, eller hur majoritetssamhället ser ut, så uppfattas du mer som icke svensk, icke japansk och så vidare. Hur vi ser ut ser vi direkt när vi kollar på varandra, och det påverkar hur andra ser på dig. Men hur vi själv uttrycker vår identitet är en helt annan sak. Det beror på var du växte upp, och med vem eller vilka. De flesta jag har mött säger: ”Jag är svensk, men andra säger så här”. Vissa väljer därför att skapa egna begrepp: mixade, halvhalv, blandis, blandade. Sätt att försöka identifierade sig för sig själv, men även för andra.

Fanns det några skillnader du slogs av i din studie?

– Ja, Sverige skiljer sig åt om vi jämför exempelvis med Japan och USA. Där finns redan etablerade begrepp för mixade. I Sverige finns lite mer flexibilitet i hur man definierar sig, du kan välja dina egna ord. Men därför är också medvetenhet om mixade och deras bakgrunder svagare i Sverige. Det finns inget begrepp att prata om. Dikotomin, uppdelningen, om svensk och icke svensk är också starkare här. Glappet mellan självidentifikation och vad andra ser i dig är större i den svenska kontexten.

Hur är det i Japan?

– I Japan använder sig personer med olika ursprung av ordet ”haafu”, som betyder halv japan. Begreppet används som anspråk till att du är japan, men också mixad. Precis som i USA. Du kan vara asian-american och afro-american och så vidare men du är först och främst amerikan. I Sverige är du svensk eller något annat. Om jag säger att jag är japan så utesluter det att jag är svensk. Om någon säger: ”Jag är svensk-gambier”, så behöver det inte betyda att den personen har stark koppling till Gambia. Men i Sverige så förväntas du ha en stark koppling, att du identifierar dig, med landet du har ursprung från. Här kopplar vi ihop nationell identitet med etnisk identitet. Det är den som blir viktig – inte den symboliska identiteten.

Berätta mer om symbolisk identitet och vad det är för något.

– Bara för att du är svensk innebär det inte att du är tvungen att äta köttbullar och dansa runt midsommarstången, eller hur? Som svensk tar du till dig av det du tycker om, kastar bort vad som inte känns nödvändigt av din kultur och dess traditioner. Så är det för alla oavsett etnisk identitet. Du kan behålla vissa maträtter, känslor, traditioner, sagor och berättelser, som du som individ känner symboliserar din kultur och som du vill föra vidare till nästa generation. Det är så kultur och identitet utvecklas för alla.

Varför är det så? 

– Det är inte bara i Sverige. När man har en social grupp, oavsett vilken, så vill vi gärna dra gränser. Det gör ju att det alltid är någon som hamnar utanför gränsen. Någon som inte känner sig tillräcklig. Kanske inte tillräckligt ”svensk”, men inte tillräckligt ”japansk” heller exempelvis. Vi är alla skyldiga till den processen. När vi pratar om identitet och hur vi identifierar oss så är känslor en jättestor del av det. Idealt vore att ingen annan identifierar oss, utan att vi själva får bestämma vår identitet. Men vi vet ju att hur vi identifierar oss är påverkat av hur andra ser på oss. Kategorisering är med andra ord inte alltid dåligt, frågan är bara vem som sätter kategorin. De som tillhör den eller någon annan.

Varför tror du att det finns så lite forskning om mixade i Sverige?

– Utifrån den kunskapen jag har skulle jag säga att det beror på att Sverige ser sig som ett nytt invandrarland, det är mycket fokus på att nyanlända ska etablera sig och integrera sig. Vi har inte kommit till nästa generation än. Blandäktenskap kan också ses som ett sista del av integration. Om jag gifter mig med någon som tillhör majoritetssamhället så är det ingången till det sociala nätverk som majoriteten har, samtidigt är det tecken på att majoritetssamhället ser minoriteten som en del av samhället, så det ses ofta i teorin som sista steget till integration. Därför finns det många tankar kring just barn med flera ursprung.

Hur menar du?

– Å ena sidan hyllas du som en person som ska skapa broar mellan olika kulturer och länder. Att det är problemfritt. Men mycket forskning under de senaste 20–30 åren från USA och England, som historiskt haft en stor mixad population, ifrågasätter det. Det är inte sista steget i integration – mixade möter rasism precis som många andra grupper. Och flera mixade har inte heller alltid en stark kontakt med de länder de har ursprung från, vilket gör att det finns ett mellanförskap även för dem. Precis som det gör för flera adopterade personer.

Vad tror du om framtiden?

– Jag hoppas att det kommer förändras. Vi kommer se både andra, tredje och fjärde generationen mixade. Det är därför jag tycker det är viktigt med forskning, för att berätta historier från forskningssidor för att andra ska kunna känna igen sig. Och för att det är viktig kunskap för det framtida, mixade, Sverige.

Text: Nicole Gustafsson, Mysia Englund Foto och video: Magnus Wennman Videoredigering: Mysia Englund, Nicole Gustafsson, Filip Meneses Onlineredaktör: Stefan Sköld  Digital redaktör: Sofia Boström Design/UX: Daniel Kozlowski Utveckling: Ulrika Andersson, John Carehag  Redaktionell utvecklings­chef: Titti Jersler Editionschef: Mia Carron

Uppdaterad 2021-07-19 | Publicerad 2021-06-25

OM AFTONBLADET

Tipsa oss: SMS 71 000. Mejl: tipsa@aftonbladet.se
Tjänstgörande redaktörer: Mikael Hedmark, Sebastian Laneby
Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
Redaktionschef: Karin Schmidt
Jobba på Aftonbladet: Klicka här

OM AFTONBLADET