Sandra, 17, uppmanades gå ner i vikt – dog i cancer

Anna Sjögren

LUGNÅS. När Sandra var 15 sökte hon vård för utebliven mens – men fick höra att hon skulle gå ner i vikt.

Två år senare, efter flera försök att få symtomen utredda, dog hon i livmodercancer.

– Om det varit en smal tjej, hade de undersökt henne ordentligt från början? Det är en fråga man har, säger Martin Gutke, Sandras pappa.

På en krok i badrummet står Sandras namn kvar. En handduk i rosa, favoritfärgen, hänger på den.

– Ursäkta om det är lite stökigt, men tiden stannade här för åtta månader sedan, säger Ellenor.

I vardagsrummet står pianot där Sandra brukade sitta och spela och sjunga.

– Hon var en så glad människa. Och hon älskade solen, så nu när våren kommer tänker man extra mycket på henne, säger Ellenor.

Våren 2019 upphörde Sandras mens, hon hade börjat få magont och magen hade börjat växa. Eftersom mensen kommit regelbundet i fyra år sökte familjen vård.

– Vi fick höra att det inte var något att oroa sig för eftersom Sandra inte var sexuellt aktiv, berättar Ellenor.

I stället uppmanades Sandra att gå ner i vikt, då hennes BMI (body mass index reds anm) enligt läkaren låg för högt.

Fixerad vid träning

Familjen fortsatte att söka hjälp. På hösten fick de komma till barnmedicin vid Skaraborgs sjukhus och fetmateamet kopplades in.

Vårdpersonalen upprepade att Sandra behövde gå ner i vikt. Mot magsmärtorna fick hon Omeprazol, medicin mot magkatarr.

– Hon var helt fixerad och tränade, sprang och cyklade och kontrollerade allt hon åt. Hon mådde jättedåligt av att hon inte gick ner i vikt eller blev bättre.

Sandra fick gå till en sjukgymnast för att få hjälp med viktminskningen – men trots att hon tränade, åt mindre och ändrade kosten kom mensen inte tillbaka. Magen växte, hon ökade i vikt och magsmärtorna blev värre.

Våren 2020 gjordes ett ultraljud för att utreda fettlever, något som kan orsakas av övervikt. Familjen fick ett brev där läkaren skrev att man hittat något, men inte vad. Föräldrarna fick bestämma om de skulle gå vidare, skrev han.

Ellenor och Martin, som samtidigt hanterade en annan akut kris i familjen, agerade inte då.

I efterhand har de begärt ut journalerna. Det står att man hittat en fyra gånger fyra centimeter stor förändring i en äggstock. ”Cysta?” står det i journalen. Det fick Martin och Ellenor aldrig veta.

Något som gett dem skuldkänslor.

– Vi fick intrycket att det inte var allvarligt. Hade de sagt vad de hittat och att det borde undersökas hade vi ju gjort det. Det känns som att de la ansvaret på oss föräldrar, men det är ju de som är utbildade läkare och borde avgöra det.

Tumör stor som en handboll

Våren 2021 var magsmärtorna så svåra att Sandra stundtals inte kunde gå. Magen växte. Då fick hon ett schema där hon i tre månader skulle fylla i när mensen, som då varit borta i två år, uteblev.

På sommaren började hon kräkas och fick inte i sig mat. I juli lades hon in akut.

Där fick de beskedet: Aggressiv livmodercancer med en tumör stor som en handboll i livmodern. Och den hade spridit sig.

helskärm

Tre månader senare, efter en intensiv cancerbehandling, tog Sandra sitt sista andetag. In i det sista tänkte hon att hon skulle bli frisk, skriver hon i sin dagbok.

I köket står tre foton av henne. På köksbordet ligger journalerna utbredda.

– Många tar upp hennes BMI, säger Ellenor.

De menar att vården fokuserat för mycket på övervikten, missat att utreda andra orsaker och inte tagit avvikelser på allvar.

– Jag är överviktig, jag vet att man blir dömd för sitt utseende. Det spelar ofta ingen roll vad jag söker vård för, jag får höra att jag ska gå ner i vikt. Absolut, men vi som är överviktiga måste ju kunna få annan vård också, säger Ellenor.

”Hade kanske levt i dag”

De har anmält Skaraborgs sjukhus till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo. För att få svar på varför ingen reagerade på avvikelserna och informerade dem.

Livmodercancer är mycket ovanlig hos kvinnor under 40 år. Ingen kan säga om Sandra skulle ha klarat sig om den upptäckts tidigare, men frågan om hon hade levt i dag om vården behandlat henne på ett annat sätt finns där.

– Om det var en smal tjej som kommit in med utebliven mens, hade de undersökt henne ordentligt från början då? Det är frågan man har, säger Martin.

Sandra ligger begraven på kyrkogården i Lugnås. Den hjärtformade gravstenen pryds av änglar och är omgiven av rosor och penséer. Gräset har inte börjat växa på graven än.

Familjen är här minst en gång i veckan, men ofta mer. När Sandra fyller år ska de ha en picknick här.

– Vi ska ligga här på varsin sida om Sandra när det är dags. Det är bokat och klart, säger Martin.

Aftonbladet har sökt Skaraborgs sjukhus för att ställa frågor om Sandras vård. Pressavdelningen skriver i ett mejl att man inte uttalar sig om några ärenden med hänvisning till patientsekretessen.