De räddade Jenny – nu hjälper hon dem

Publicerad 2015-05-04

KATMANDU. Svenska Jenny var nära att dö i jordbävningen – men togs om hand av fattiga bybor.

Nu hjälper hon dem efter katastrofen.

– Om jag lämnade Nepal nu skulle jag inte kunna leva med mig själv, säger hon.

Jenny Adhikari, 33, från Mariestad arbetar som färdledare och bor stora delar av året i Nepal. Förra lördagen var hon på resa för att planera en vandring med svenska turister.

Strax utanför byn Gyaltum började vägen skaka.

Stora stenbumlingar föll och landade både framför och bakom bussen hon satt i.

– Det var ren tur. Vi borde alla ha varit döda, säger hon.

Hon hörde hur folk skrek, såg hus falla. Efteråt tog de fattiga risbönderna i Gyaltum hand om henne. De sov under bar himmel, tätt tillsammans, medan efterskalven följde på varandra.

Dagen därpå slog hon följe med tyska turister. Hon gick i flera timmar och kunde till sist ta sig tillbaka till huvudstaden Katmandu.

”Jag kan inte resa nu”

Jenny Adhikari skulle egentligen ha åkt hem till Sverige den 10 maj, men nöden är för stor för att hon ska kunna lämna Nepal.

– Jag kan inte resa nu, då skulle jag inte kunna leva med mig själv. Nepal är platsen jag älskar mest på jorden och de här människorna är som min familj.

Aftonbladet möter henne i Katmandus myllrande gränder. Hon letar efter presenningar och madrasser att dela ut. Ris, salt och matolja.

– Hjälpsändningar har fastnat på flygplatsen och många drabbade har inte fått något alls. Vi har inte tid att vänta.

Har kontakter

Det är svårt att få tag på varor efter jordbävningen. Jenny, som är gift med en man från Nepal, kan språket och har kontakter.

– Det viktiga är att presenningarna är bra. Det kan ta år innan familjerna har byggt upp sina hus igen och då måste de hålla.

När bilen är full åker hon tillsammans med några vänner ut till fattiga byar.

– Människor blir jätteglada, de gråter när vi kommer, säger hon.

En kvinna följer med och kartlägger särskilt barnens situation. Hur många de är, om någon är skadad och om byskolan är förstörd.

– Behoven är enorma, jag ser inget slut. Vi fortsätter att hjälpa så länge vi kan, säger Jenny Adhikari.

Plötsligt ringer telefonen. Det är ett glädjebesked. En försvunnen vän har återfunnits vid liv.

– Jag har försökt ringa honom en miljon gånger. Var helt säker på att han var död, säger hon och kramar om sina kompisar Amrit och Birjaya.

”Jag vill ge tillbaka”

Jenny Adhikari har på kort tid lyckats samla in 50 000 kronor från vänner i Sverige genom Facebook.

– Det är helt otroligt! Vi har ingen administration och kan göra mycket för de pengarna.

På måndag ska hon för första gången återvända till risbönderna i byn Gyaltum, som tog hand om henne efter skalvet.

– De är så fina människor. Trots att de var fattiga och hade förlorat hus och vänner tog de hand om mig. De är som min familj och jag vill ge tillbaka vad jag kan.