Juristen om Bustedfuckboys: Kan räknas som förtal

Uppdaterad 2018-06-21 | Publicerad 2018-06-17

Bilder på killar tillsammans med varningar om att de är våldtäktsmän, äckliga eller mördare.

Den typen av inlägg läggs upp varje dag i gruppen Bustedfuckboys på Facebook.

Men är det verkligen lagligt?

– Man kan göra sig skyldig till förtal om man påstår att en person har gjort något som är brottsligt eller klandervärt, säger juristen Mårten Schultz.

Sedan höstens Metoo-kampanj har det blivit vanligare att vittna om sexuella trakasserier och övergrepp på sociala medier. Ibland med namn och bild på den påstådda förövaren.

Men vilka risker finns det med att tillsammans med vittnesmålen också lägga ut bilder och namn på sociala medier?

När Mårten Schultz, ordförande för institutet för juridik och internet, får gruppen beskriven för sig menar han att flera av medlemmarna kan vara skyldiga till brott.

– Det finns vissa ansvarsrisker med att hänga ut folk på det sättet. Den uppenbara risken är att man kan göra sig skyldig till förtal om man påstår att en person har gjort något som är brottsligt eller klandervärt.

Juristen: Kan vara förtal

Han beskriver att den här typen av fenomen är på tapeten efter Metoo. I samband med höstens kampanj har vissa personer blivit misstänkta och dömda för förtal efter att ha pekat ut andra som skyldiga för sexuella brott.

Och faktum är att det finns juridiska risker även om det du skriver är helt sant. Det är nämligen så att även den som sprider information som är sann kan göra sig skyldig till förtal. Till exempel finns fall då personer delat helt korrekta rättegångsdomar på Facebook och sedan blivit dömda för förtal då de spridit domen.

Däremot kan det vara lagligt att sprida en förtalsuppgift om allmänintresset i det enskilda fallet anses väga tyngre än skadan för den utpekade och den som sprider uppgiften dessutom kan visa att den är sann. Eller att det i vart fall finns skälig grund för att tro att det är sant.

– Men jag tror att det skulle vara svårt att undgå ansvar för förtal om man sprider en uppgift om att en person är våldtäktsman i en väldigt stor grupp och inte bara till personer som är i vad man bedömer som någons slags riskzon, säger Mårten.

I gruppen skriver medlemmarna om att vara lojala tjejer emellan och om girl power, kan du se varför en sådan här grupp skulle kunna behövas?

– Det är en bra synpunkt. Rättsordningen verkar inte bry sig om alla de anklagelser om sexuella övergrepp som har skett däremot klämmer man åt de kvinnor som har modet att våga varna eller berätta om det. Den kritiken har kommit upp och den kan man inte slå ifrån sig, säger han och fortsätter:

– Men min generella uppfattning är att man bör vara försiktig med att hänga ut andra som brottslingar på sociala medier, faktiskt även om de är det. Det är inte rätt forum för den diskussionen.

Beteendevetaren: ”En slags systerskap”

Att det finns ett behov för grupper som Bustedfuckboys menar beteendevetaren Nina Jansdotter inte är konstigt i dagens samhälle.

– Det skapar en slags systerskap. Det är många som råkar illa ut och vill skydda sig själva och andra, säger Nina som tidigare skrivit en bok om Facebook.

Men trots en förståelse för behovet ställer sig Nina tveksam till om uthängningar verkligen är det bästa sättet för kvinnor att varna och stötta varandra.

– När man lägger ut bilder på personer kan det också slå väldigt mycket tillbaka på en själv. Särskilt i sådana stora grupper.

Men flera av varningarna – kanske alla – kan ju vara helt sanna och välförtjänta varningar?

– Jag tycker inte att vi ska ha en tystnadskultur där människor som beter sig illa ska gå fria. Men det är skillnad på att ta ett medvetet beslut att göra en polisanmälan eller hänga ut någon om man verkligen tänkt igenom att det här är rätt väg för en själv att gå.

Nina tror att det är vanligt att de som lägger ut bilder och information i gruppen gör det i affekt och i tron att det inte ska spridas. Men hon påpekar att det är viktigt att komma ihåg att saker kan delas trots att reglerna förbjuder det.

– Kan man verkligen lita på 21 000 människor som man inte känner, frågar hon sig.