Fler barn och unga blir sjuka i ätstörningar: ”Ruggig skillnad”

Ulf Wallin har varit barnpsykiatriker i 40 år.

Aldrig tidigare har han mött så många barn med kroppshets som nu.

– Det är en ruggig skillnad bara de senaste tio åren kring den psykosociala stress som framför allt unga tjejer möter redan innan puberteten.

Barn och unga med ätstörningar blir både fler och sjukare. Ökningen märks över hela landet. Det visar en kartläggning från SKR:s Psykiatrin i siffror för 2021.

Nyligen publicerade Socialstyrelsen nya siffror som visar att allt fler flickor under 18 får psykiatrisk vård dygnet runt eller tvångsvårdas.

Den diagnosgrupp som ökat markant är just ätstörningar.

I exempelvis Stockholms län har andelen flickor och kvinnor i åldrarna 11–24 år som fått en ätstörningsdiagnos fördubblats de senaste tio åren.

– Ätstörning är det psykiatriska tillstånd som ökat mest de senaste fem åren. Men det vi såg under pandemin var att fler sökte sig till oss, att de var yngre och i mycket sämre skick än vad vi tidigare sett, säger Ulf Wallin, överläkare och forskningsledare vid Region Skånes Ätstörningscentrum.

Störst ökning bland yngre

Han framhåller att den största ökningen syns i de lägre åldersgrupperna, framförallt bland 13–15-åringar, men att det även ökar i alla övriga åldrar.

– Samtidigt har jag behandlat barn för anorexi som varit så unga som sju år, och vi ser nu att förekomsten av ätstörningar bland 8–12-åringar är mycket större än tidigare, säger Ulf Wallin.

Enligt Socialstyrelsen har både antalet och andelen barn och unga som vårdas i tvångsvård (så kallad LPT) ökat mellan åren 2017 och 2021.

2017 tvångsvårdades 322 personer under 18 år. 2021 var det 471 personer – en ökning med 46 procent. Merparten av dem som vårdas är flickor.

Varför ätstörningarna ökar och allt yngre drabbas är svårt att svara på, enligt experterna. Dels kan det handla om att fler än tidigare söker vård, men också att det generella antalet som behöver vård har ökat. Andra faktorer kan även vara sociala, menar Anne-Line Solberg, enhetschef på Ätstörningscentrum barn och vuxna på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

– En del kan handla om fokuset på mat, kropp, träning och vikt, till exempel i sociala medier. Samtidigt vet man att ätstörningsproblematik är mycket mer komplex och kan bero på en mängd olika faktorer, både biologiska, genetiska, psykologiska och sociala, säger Anne-Line Solberg.

Hon får medhåll av Ulf Wallin.

– Jag har varit barnpsykiatriker i 40 år men upplever en ruggig skillnad bara de senaste tio åren kring den psykosociala stress som framförallt unga tjejer möter redan innan puberteten. Att det är ett mycket större fokus kring utseende och kroppshets.

Vanligare med suicidförsök

Förutom ett allvarligare tillstånd har det även blivit vanligare med en mer komplex sjukdomsbild, menar Anne-Line Solberg.

– Det kan handla om olika typer av samsjuklighet. Att man förutom en diagnostiserad ätstörning även är deprimerad eller har någon typ av neuropsykiatriskt tillstånd som ADHD eller autism. Även självskadebeteenden och suicidtankar är förekommande.

Bland kvinnor med ätstörningsdiagnos är det två till fyra gånger vanligare med suicidförsök, förklarar Anna Ohlis, barnpsykiater och överläkare vid Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) i Region Stockholm.

– Anorexi räknas som en av våra dödligaste psykiatriska diagnoser, och ätstörningsdiagnoser överlag är sjukdomar som orsakar stort lidande.

Bland yngre tjejer är anorexi vanligast, medan så kallad ospecificerad ätstörning är mer vanligt bland äldre kvinnor. Trots att ätstörningar drabbar båda könen är kvinnor fortsatt överrepresenterade. Men mörkertalet tros vara stort bland både män och kvinnor.

– Forskningen säger att det finns en kille på tio patienter, men tyvärr så upplever vi att att killar i större utsträckning drar sig för att söka vård och därmed inte får en diagnos. Det gäller även för många ätstörningspatienter i övrigt att man inte söker vård, antigen för att man inte vågar eller för att man kanske inte alltid förstår vad man har drabbats av, till exempel för att man inte är underviktig, säger Anne-Line Solberg.