Brandmannen Steven om förnedrande behandlingen

Miriam Bratt

Under en uttryckning hjälpte brandmannen Steven till att dirigera den trafik som påverkats av brandolyckan.

Mitt under arbetet la en man gasen i botten och var nära att köra på Steven. När han konfronterade bilisten fick han en spottloska rätt på bröstet.

– Många av oss har familj som väntar på oss hemma. Vi gör inte det här för att jävlas utan för att hjälpa våra medmänniskor.

När brandmannen Steven Ryanski, 41, och hans kollegor satt och åt lunch förra onsdagen gick det plötsligt ett larm hos räddningstjänsten i Strängnäs.

En lastbil i närheten hade börjat brinna och de fick genast släppa maten och hoppa in i bilarna.

När de kom till platsen lyckades de snabbt släcka elden, som inte var särskilt allvarlig. Men trots det kunde inte Steven och kollegorna lämna platsen eftersom det stora fordonet blockerade en rondell, vilket även Strengnäs tidning skrivit om.

Två timmar innan bärgaren kom

Det tog ungefär två timmar innan en bärgare kom och kunde ta hand om lastbilen, och under den tiden kämpade brandmän och poliser för att underlätta trafiken. Trots det hann det bli en del köer och vissa bilar fick vänta lite innan de kunde köra vidare.

Men det fanns en bilist som inte accepterade väntan.

När Steven stod och pratade med en bilist i en kö på tio bilar som väntade på sin tur att köra hände plötsligt något.

– Det svischade till i min rock, säger Steven till Aftonbladet.

Nästan påkörd

Det var alltså en bilist som hade kört förbi de andra tio fordonen i ungefär 60–70 kilometer i timmen – och i farten hade han varit nära att köra på Steven.

Men eftersom det verkligen var totalstopp i rondellen kom han inte långt, och Steven hann ikapp bilen.

– När jag väl pratade med honom så frågade jag hur han tänkte och då sa han att de bara skulle till McDonalds. Då sa jag att det inte spelar någon roll och att de var nära att köra på mig. Han svarade att de ju bara var hungriga.

Steven fortsatte förklara att de fick vänta som alla andra. Men mannen bakom ratten accepterade inte heller denna gång Stevens direktiv, i stället harklade han upp en rejäl spottloska som landade på Stevens bröst och åkte därifrån.

– Det kändes väldigt förnedrande.

Stevens budskap: Var försiktiga

I ögonblicket hann inte Steven notera registreringsnumret, vilket är anledningen till att han inte gjort någon polisanmälan.

– När jag satte mig i bilen efteråt var det inte långt ifrån tårarna. Man tänkte på sina barn och hur nära det var att jag inte hade kommit hem den dagen, säger han och fortsätter:

– Det är ju sådana tillfällen som gör att man funderar på om det verkligen är värt att jobba med det här.