Att hitta kärleken tog 15 år och x antal pojkvänner
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-05-23
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag var på kalas häromdan och en av ynglingarna i släkten hade med sig sin nya tjej. Vilken i ordningen vet jag inte exakt men att hans mormor satt och kallade henne för exflickvännens namn hela tiden vet jag bestämt.
Då slog tanken mig: undrar hur många tjejer vi kommer att få hälsa på innan det är den eviga kärleken vi blir presenterade för.
Det får mig att osökt tänka på min egen kärlekskavalkad av killar.
Jag kommer ihåg att mamma sa att nu kommer du inte hem med en enda kille till innan du har bestämt dig. Jag orkar inte engagera mig i ännu en för att du sen tröttnar efter några veckor.
Det hade man ju ingen tanke på att det kan vara tufft för föräldrarna när kille efter kille passerar revy hemma i radhuset och bjuds på middagar och mammas hemlagade fikabröd.
Min mamma har alltid givit sitt hjärta i allt. En gång i gymnasiet var jag ihop med en kille som skulle åka på skidresa till alperna. Han skulle åka buss ifrån Heden och han hade väl sagt att det inte var någon som kunde vinka av honom.
Jodå, min mamma stod allt där och levererade både godispåsar och kramar och säkerligen också en hjärtlig vink när bussen rullade därifrån.
Jag förstår att hon inte längre hade lust att engagera sig i allt från hockeylirare till snickare.
En och annan familj har man ju också lärt känna på vägen. Första mötet med killens föräldrar innebär ju en hel del saker. Tycker jag om dom, gillar dom mig?
För det mesta har det enbart varit positivt men en och annan nit har jag också gått på. Bara för att man är kär i killen så innebär ju inte det att man också är lika betuttad i hans mamma eller övriga släkt.
Man kommer också till insikt när man lära känna andra familjer att ens egen kanske inte är så onormal ändå. Det finns nästan alltid ett så kallat svart får, några separationer och intriger som skakar om familjeidyllen ibland.
Nu har jag genom min nuvarande pojkvän fått tre härliga hästtokiga systrar att lära känna och en tysk svärmor som har auktoritet som heter duga.
En klapp på axeln om något hon behöver hjälp med så utförs uppdraget inom fem röda.
Jag antar att jag kommer att få gå igenom samma sak som min mamma gjorde den dagen som Tess tar med sin första kille hem. Man vet inte hur många man kommer att få rå om och mista innan det är slutletat.
Om hon går i sin mammas fotspår så kommer det ta drygt femton år och x antal pojkvänner innan det är över.
Hjälp!