Leo, 15, överlevde sex timmars hjärtstopp

Ebba Thornéus

Kanoten som Leo, 15, och hans två kompisar paddlade kantrade och de föll i det nästan nollgradiga vattnet. Efter två timmar i det iskalla vattnet stannade Leos hjärta och det tog sex timmar innan läkarna fick igång det igen.

– Det är ett mirakel att han överlevde, säger mamma Linn.

Olyckan inträffade på ett konfirmationsläger i Åre förra sommaren som 15-årige Leo och hans två kamrater deltog i en kanotorientering i den jämtländska Ånnsjön, vilket Länstidningen i Östersund var först att berätta om. 

På grund av hårt väder började kanadensaren att ta in vatten och när pojkarna försökte att ösa kantrade kanoten och de föll handlöst i det fyragradiga vattnet.

Trots att vattnet var iskallt bestämde sig Leo för att simma in till land. Men han blev snabbt nedkyld och hamnade under vattenytan.

– Det tog två timmar innan räddningspersonalen hittade honom och då hade han fått hjärtstillestånd, berättar mamma Linn Wågberg, som vid tillfället befann sig hemma i Sollentuna.

"Som ett nytt dödsbesked"

När telefonen ringde fick Linn frågan om hon satt ned.

– Då visste vi inte om han var död eller levde, berättar hon.

Efter hjärt-och lungräddning fördes Leo till St: Olavs sjukhus i Trondheim. Hans kroppstemperatur var då nere på 14,5 grader och familjen visste inte om hans liv skulle gå att rädd.

Totalt tog det sex timmar att få igång Leos hjärta igen.

– Organen sviktade på grund av syrebristen och det långa hjärtstoppet och hans hjärna utsattes även för stora påfrestningar. Man tvingades också öppna upp hans armar och ben så att musklerna inte skulle dö.

Efter att ha sett de första röntgenbilderna på Leos hjärna förklarade läkarna att de var osäkra på om livsuppehållande åtgärder skulle kunna ge Leo ett fortsatt värdigt liv. Något som chockade hela familjen.

– Det var som att få nytt dödsbesked, berättar Linn.

Blir aldrig helt återställd

Läkarna fortsatte dock att hålla hjärnan nedkyld och efter tolv dygn i respirator vaknade Leo tillslut upp och bad, till sin mammas stora lättnad, om en glass.

– Då skrek alla som var i rummet för ingen trodde att han skulle kunna prata. Från att han var död till att sen vakna upp, det är ett mirakel.

I dag ser Leos liv betydligt annorlunda ut än innan olyckan och kampen för hans tillfrisknande har varit lång. Leo har enligt Linn fått flera bestående skador. Bland annat dog flertalet muskler i hans ena ben, och han har också fått nervskador.

– Det har varit ett supertufft år. Första tiden bodde vi på sjukhuset och Leo var i princip helkroppsförlamad. Det har därför varit mycket rehabilitering, både fysisk och psykisk. Mycket är fortfarande tufft och helt återställd kommer han aldrig bli. Men han har så smått börjat skolan igen och kan hantera sin dator, vilket är glädjande.

– Och han är fortfarande Leo, vilket är det som känns mest fantastiskt.

Fick träffa sina räddare

Nästan på dagen ett år efter olyckan åkte Leo och hans kamrater upp till Åre igen för att träffa personerna som räddade livet på dem.

– Det var fint att se Leo med de som räddade honom. De var ju där när man själv inte kunde rädda sitt barn. Tack vare att de inte gav upp utan fortsatte med HLR så klarade sig Leo och det känns därför som jag kommer ha ett band till dem livet ut.

Hur ser Leo själv på det som hänt i dag?

– Han har inte riktigt kommit till det stadiet än att han är tacksam över livet, utan tycker fortfarande det är väldigt tufft. Det enda han vill är att allt ska bli som förut, och kunna leva sitt liv som en typisk 15-åring, som hans kompisar gör. Men det går inte nu, och det är jobbigt.

Och som förälder?

– Jag blir arg och upprörd över att den här olyckan har gett så fruktansvärda konsekvenser men hade kunnat undvikas med väldigt små medel. Förhoppningsvis leder detta till bättre säkerhetsföreskrifter då man som förälder ska kunna känna sig trygg med att skicka sitt barn på läger. För en sådan här sak får aldrig hända igen, säger mamma Linn.