Polisens frustration om svarthotellen: ”Ren misär”

Uppåt 50 000 människor i Sverige illegalt

Uppdaterad 2022-01-17 | Publicerad 2022-01-16

När statsministerns städerska greps av polis riktades ljuset mot skuggsamhället.

Där, i mörkret, tros tiotusentals personer leva. De bor i misär, de jobbar svart och vissa hålls i stort sett som slavar.

Samtidigt är det svårt för polisen att komma åt de som tjänar pengarna på skuggsamhällets utsatta.

När gränspolisen slog till mot en utåt sett oansenlig och vanlig villa i norra Stockholm våren 2020 möttes de av ren misär.

I en bostad, egentligen anpassad för en familj, trängdes ett 40-tal byggjobbare i trånga våningssängar. Luften var tung av fukt och mögel.

Över sänggavlarna hängde fuktiga och smutsiga kläder och rökdetektorer var övertejpade så att man fritt skulle kunna röka inomhus.

Det polisen just gjort en razzia mot var ett så kallat svarthotell – en bostad som ofta hyrs ut till personer som saknar uppehållstillstånd och som jobbar svart i landet.

Hur många svarthotell som finns och hur många som bor i dem vet ingen säkert men gränspolisen hade året innan slagit till mot tre liknande inrättningar bara i Stockholm.

Vid ett tillslag i västra Stockholm 2019 fann man 36 sovplatser i risiga husvagnar som boende hade fått betala mellan 2000–5000 kronor i månaden för.

– Det är ofta väldigt sorgliga scener vi ser när vi kommer till de här svarthotellen. Personer bor i ren misär. Många av dem vi ser bo så här är byggnadsarbetare från Ukraina och Vitryssland som kommit till Sverige för att jobba svart för låga löner, med usla villkor och som sedan får hyra in sig på sådana här ställen, säger Mattias Eklöf, gruppchef på gränspolisen hos polisen i region Stockholm.

...

Strax före jul briserade nyheten att en kvinna i 25-årsåldern frihetsberövats utanför statsminister Magdalena Anderssons bostad i Nacka. Mycket av debatten kom då att handla om säkerhet.

Hur kunde en person som hade ett avvisningsbeslut från Migrationsverket och som var efterlyst av polisen få jobba hos Sveriges mäktigaste kvinna?

Var var kontrollerna?

Men experter inom ämnet tror att problemet är mycket mer utbrett än vad gemene man är medveten om.

Uppskattningar menar att mellan 30 000–50 000 personer vistas i Sverige illegalt i detta nu.

Men det är just det, uppskattningar. Säkra siffror finns inte och vissa menar att antalet förmodligen är ännu högre.

Vid ett tillslag i västra Stockholm 2019 fann man 36 sovplatser i risiga husvagnar som boende hade fått betala mellan 2000–5000 kronor i månaden för.

Susanne Svensson är som verksamhetsområdeschef på Stockholms Stadsmission en av dem som dagligen jobbar med den här gruppen människor.

– Det vi möter är allt ifrån barnfamiljer där familjen under en lång tid har flyttat från plats till plats till de som kommit till Sverige med en ambition att arbeta och sedan inte hittat jobb. De har alla hamnat utanför välfärdssystemet och det är ett mycket utsatt liv att leva, säger hon.

De personer som polisen främst möter är utländska arbetare, nästan uteslutande män, som jobbar svart på byggarbetsplatser, som männen i villan.

Pengarna de tjänar skickar de hem till sina familjer.

De går till jobbet, utan försäkring och utan att egentligen existera på pappret, och sen tillbaka till svarthotellet där de trängs under bedrövliga förhållanden.

– Vi ser ofta hur det är rysktalande kriminella nätverk som styr den här handeln med människor. Det är ofta väldigt organiserat och de som får betala är de på botten som utnyttjas. Vissa företagare köper nog de här tjänsterna trots att de vet att det är olagligt men de flesta är nog omedvetna om att det är papperslösa som de har jobbande hos sig, säger Mattias Eklöf.

Susanne Svensson, verksamhetsområdeschef på Stockholms Stadsmission.

...

Även till Stadsmissionen söker sig de utländska byggnadsarbetarna.

Men de som personalen där i högre grad möter är barnfamiljerna som under lång tid levt utanför samhället och där barnen inte kunnat gå i skolan eller få den vård de behöver.

Dit kommer även de unga afghanska killarna som berättar hur de utnyttjas för sex mot en sängplats för att slippa sova under en bro.

Och kvinnorna som fått jobba åt en familj som en inneboende betjänt, som skött allt från matlagning och städning, med endast mat och säng som lön.

– Det är en brutal hantering av människor som lever i en stor utsatthet. Många används som slavar rent ut sagt. Behoven de har när de kommer till oss kan vara allt från att få mat till att få rena och torra kläder. Och den här gruppen av människor saknar grundläggande mänskliga rättigheter – oftast är vårt viktigaste jobb att via våra jurister informera dem om vilka rättigheter de faktiskt har, säger Susanne Svensson.

...

Reaktionerna på statsministerns papperslösa städerska visar att vi i Sverige kanske varit lite naiva i vår syn på den här parallella världen som finns precis bredvid oss, tror Mattias Eklöf.

– Som någon som jobbar med det här så kan jag säga att man ibland blir mörkrädd. Det är så många som lever så här och jag tror inte att alla förstår det. Men någonstans tror jag att man börjat inse hur stort problemet är och att det som nu hände statsministern kan hjälpa till att göra folk mer medvetna, säger han.

Han säger att alla medborgare har ett ansvar som konsumenter. Är din städhjälp så billig att det är för bra för att vara sant, ja då är det troligtvis det med.

Lyckas en underfirma hålla mycket lägre priser än konkurrenterna är det kanske svart arbetskraft de använder.

För att det förekommer, det är ett faktum.

– Tänk om man kunde trolla bort alla byggnadsarbetare som är här i landet illegalt och jobbar svart, då skulle troligtvis varenda bygge stå still. Det säger ganska mycket, säger Mattias Eklöf.

Även Susanne Svensson på Stockholms Stadsmission tror att alla medborgare i landet behöver mer kunskap om skuggsamhället och personerna som lever i det.

Dels som konsument, att man har en skyldighet att veta vem man anlitar för en tjänst. Och även som medmänniska.

– Det är viktigt att poängtera att det här är människor precis som du och jag. Länge pratades det om de här personerna i termer av ”illegala”. En människa kan inte vara illegal, att säga så är att avhumanisera dem. De flesta av de här personerna kommer från en diktatur, eller från extrem fattigdom, eller kanske har de flytt från en hederskontext. De kommer hit för att de inte känner att de har något val, med förhoppningen att få ett bättre liv.

Statsminister Magdalena Andersson.

...

Under razzian på svarthotellet 2020 kunde bara åtta personer omhändertas, övriga hade gått till sina svarta jobb.

Männen skickades hem till sina hemländer.

Men de som tjänade pengarna på dem har inte kunnat gripas.

– Det är svårt att hitta dem som hyrt ut. De använder ofta kontanter som inte lämnar spår och gör allt för att inte synas, säger Mattias Eklöf.

Problemet är komplext.

De som lever i skuggsamhället har ofta en stor rädsla för myndigheter och vill absolut inte prata med polisen. Och de är även rädda för de kriminella nätverken som hjälpt dem att ta sig till Sverige.

Även om flera razzior gjorts i så kallade svarthotell så är det mycket svårt att få det hela vägen till ett åtal och en dom.

För att kunna lagföra någon för exempelvis brott mot lagen om hotellrörelse krävs att man måste kunna visa vem som tog betalt för sängplatserna, något som sällan går.

Rubriceringen människoexploatering används ibland, oftast när det handlar om personer som tagits till landet för att jobba under slavliknande förhållanden, men även vad gäller det brottet är det få som döms.

Nu prövas dock ett fall i Högsta domstolen som kan komma att bli vägledande. En krögare på en restaurang i Norrköping åtalades misstänkt för att ha utnyttjat ett ungt par från Bangladesh.

De fick arbeta på hans restaurang under orimliga villkor.

Mannen friades i hovrätten men riksåklagaren överklagade och fallet ska nu avgöras i HD.

– Vi gör vårt bästa. Vi samverkar med kommunerna och försöker slå ner de här osanitära boendena när vi får tips om dem, men det dyker hela tiden upp nya. Men det är ju bara en del av problemet. Det finns så mycket som bör ses över, som arbetsvisum och gränskontroller och att vi som medborgare också tar ett ansvar över vilka tjänster vi använder, säger Mattias Eklöf.