Raseriet på Island: ”Har aldrig sett folk så arga”
REYKJAVIK, ISLAND. På statyn av frihetshjälten Jon Sigurdsson framför den bruna parlamentsbyggnaden har någon skrivit med krita "Game over".
– Jag har aldrig sett folk så arga, säger islänningen Asgeir Asgeirsson. Regeringen måste avgå.
Men inne i den lilla parlamentsbyggnaden verkar regeringens ministrar ha en helt annan inställning. Dag för dag förhalar de den förtroendeomröstning om regeringen som oppositionen krävt.
Läget på Island är så förvirrat just nu att ingen säkert kan säga vem som egentligen är statsminister. Den sittande (till för två dagar sedan) Sigmundur David Gunnlaugsson har tagit time out utan att avgå. Men den han har föreslagit som sin efterträdare har inte tillträtt.
Inte konstigt att islänningar stod och viftade med bananer häromkvällen när de demonstrerade. Ett sätt att säga att regeringen med sina handlingar förvandlat ön mitt ute i Atlanten till en bananrepublik.
Medan krisen förstärks och landet kastas allt djupare ner i instabilitet och osäkerhet fortsätter ministrarna att försöka rädda sina egna skinn i hopp om att folkstormen ska blåsa över.
”Ingen elak illvillig människa”
Men det tror inte Asgeir Asgeirsson att den kommer att göra. Han ser en ny beslutsamhet hos människor.
– Folk är så otroligt arga och frustrerade, säger han. Både på det faktum att deras folkvalda gömt undan pengar på skatteparadis i Västindien och sedan försöker slingra sig undan ansvar när det hela avslöjas.
Han pekar på den färska opinionsmätning som ger Piratpartiet 43 procent av rösterna. Om de blev nyval skulle de förmodligen få bilda regering.
Asgeirsson, i svart munkjacka och den svart keps, säger att han känner statsministern sedan gammalt och de flesta andra parlamentsledamöterna. Island är en liten nation med bara 330 000 invånare.
– Statsministern är ingen elak, illvillig människa men han vill inte förstå att han gjort fel. Det är därför som både han och resten av regeringen måste avgå för att det ska bli någon ordning på Island.
David Gunnlaugsson är inte den ende som haft fingret i syltburken. Även finansministern Bjarni Benediktsson från Självständighetspartiet förekommer i avslöjandena från advokatfirman i Panama. Där finns också LO-basen. Precis som sin kollega statsministern så vägrar de avgå.
– I andra länder i Europa tar politiker sitt ansvar och avgår när de gjort bort sig, menar Asgeirsson. Här på Island råder fortfarande vikingamentaliteten där höjdarna tror att man kan ro ut stormen.
”Ska inte ha pengar i skatteparadis”
Totalt lär det finnas 600 islänningar på listorna från den Panamabaserade advokatfirman Mossack Fonseca.
– Politiker, affärsmän och andra samhällstoppar som tagit pengar från Island och placerat dem i skatteparadis i syfte att undvika beskattning. Detta samtidigt som de gamla tvingas svälta för att deras pensioner är så låga att de inte har råd att äta efter att de betalt hyran. Det är hårresande.
Jona Johannisdottir är ute och promenerar med fyraåriga dottern Kria. Hon verkar inte avskräckas av det tilltagande duggregnet. Eller så märker hon det inte för att hon är så upprörd.
– En statsminister ska inte ha några pengar i skatteparadis. Han ska överhuvudtaget inte syssla med sådant. Då borde han inte vara politiker överhuvudtaget.
Hon är särskilt upprörd över att samtidigt som David Gunnlaugsson förhandlat med Islands långivare om kraven på ersättning efter den förra bankkrisen 2008-09 så är hans frus bolag i Jungfruöarna ett av de företag som kräver ersättning. En allvarlig jävssituation.
Jona Johannisdottir tror att människors ilska blåses under av de svåra finanskris som drabbade Island för 7-8 år sedan.
– Såren efter den har inte läkt. Många har fortfarande stora skulder som de har svårt att betala.
Oljudet är folkets signal
Strax före klockan 17 fylls torget framför parlamentet av människor. Utan att säga ett ord börjar de slå på medhavda brukar, kastruller och till och med ett oljefat. Det är därför en del döpt det folkliga upproret till "kastrullrevolutionen".
Oväsendet är öronbedövande och måste utan tvekan tränga igenom även de tjocka stenväggarna in till politikerna. Oljudet är folkets signal till ledarna att de fått nog av deras omoraliska och kanske olagliga beteende.
Snart är torget fyllt av 4 000 människor. Många har barn med sig. Polisen har spärrat av parlamentsbyggnaden med kravallstaket som demonstranterna sparkar på för att göra ännu mer oväsen.
Plötsligt far några ägg genom luften och landar mot fasaden. Några kastar fiskhuvuden. Strax därpå landar en sko. Polisen står på avstånd och avvaktar. Trots allt oväsen går det i huvudsak fredligt till.
Aiknur Oskarsson i svart toppluva och med en tom plåtburk som han slår på med en pinne, är här för tredje dagen i rad. Och han tänker fortsätta komma varje dag tills regeringen fallit. Det spelar ingen roll att samtal pågår om att ombilda regeringen. Det är inget demonstranterna kommer att acceptera.
– Vi ger oss inte. Regeringen är korrupt. Vi måste byta ut den mot en ny.
Han dunkar till burken extra hårt på . Det ringer i mina öron.