Boendes frustration efter sprängningarna: ”Förstör våra hus”
Uppdaterad 2021-08-10 | Publicerad 2021-07-25
GOTLAND. Mitt i idyllen på norra Gotland spränger storföretaget för att bryta kalk.
Boende har i flera år larmat om att husen spricker – men ingen lyssnar.
– Vi har inga jordbävningar här så vad skulle det annars bero på? säger Airi Gahnström som är en av de drabbade.
I den idylliska miljön kring Airi Gahnströms hus i Othems Klints i Slite på norra Gotland är det lätt att drömma sig bort till något ur sagoböckerna.
Förutom blommor och träd som lummigt tornar upp sig runtom i trädgården, syns även hönsen på jakt efter något ätbart i gräsmattan.
Airi flyttade till huset redan 1974.
– Jag bodde inne i Visby först men där var det bara asfalt och stadsliv. Men jag hade förvisso tur som hade ett trädgårdsland även där men det går ju inte att jämföra med detta, säger Airi och sveper med handen över ägorna.
Men det som länge har varit Airis paradis på jorden har successivt förvandlats till en mardröm.
Under åren som gått har hennes hus fått upprepade sprickor i fasaden – något som hon sätter i direkt samband med cementjätten Cementas kalkbrytning i de närliggande brotten Västra brottet och Filehajdar.
”Gick helt åt helvete”
På vissa ställen får Airi in delar av handen i sprickorna, och dessutom oroar hon sig för att fukt ska leta sig in i gliporna.
– Cementa har varit här flera gånger genom åren men enligt dem är det frostskador, men jag är 200 procent säker på att det är vibrationsskador efter sprängningarna, säger Airi och fortsätter:
– Jag vet exakt datum och klockslag för flera av sprickorna. Dessutom har det bara blivit fler och fler genom åren. Vi har inga jordbävningar här på Gotland så vad skulle det annars bero på?
Genom åren har Airi försökt att få ersättning av Cementa för skadorna – något som hon enligt egen utsago har nekats.
– De menar att de inte kan hjälpa en för då måste de hjälpa alla. Men jag tycker att de ska ta sitt ansvar och betala för det som de har orsakat. Jag har varken tid, lust eller råd att laga dem hela tiden. Dessutom sjunker värdet på huset för varje ny spricka.
Sprängningarna i sig beskriver hon som ”mycket obehagliga”.
– Jag minns speciellt en för några år sedan. Då var trycket så kraftigt att köksklockan hoppade ur sitt fäste. Det var det värsta jag varit med om. Men då erkände faktiskt sprängaren för mig att det gått helt åt helvete den där gången.
”Fruktansvärd känsla”
Bara några kilometer bort från Airi bor Cathrine Andersson.
Även på hennes husfasad syns stora sprickor – något som även hon kopplar ihop med sprängningarna i området.
Trots att Cathrine och maken vid upprepade tillfällen har försökt att laga sprickorna med silikon så kommer de tillbaka.
Även nere i källaren syns tydliga spår i en av cementväggarna.
– Det är en fruktansvärd känsla när de spränger. Man vågar knappt vara inomhus eftersom saker kan trilla ner och gå sönder, säger Cathrine.
Att gränsvärdena för markvibrationer enligt Cementa själva är ”satta så lågt att bostäder inte ska kunna skadas” ger Cathrine inte mycket för.
– Mitt hus flyttar ändå på sig. Jag kan inte fortsätta att lappa och laga så här. Det kostar en massa pengar och tar mängder av tid.
– Det får helt enkelt vara slut med detta nu.
”Utreder varje enskilt fall”
Aftonbladet har sökt ansvariga på Cementas fabrik i Slite.
I ett mejl skriver fabrikschefen Matilda Hoffstedt att man tar situationen på yttersta allvar, och att man har ett pågående arbete med att registrera och åtgärda eventuella negativa konsekvenser för de boende i närmiljön.
”I de fall som det kan påvisas kommer åtgärder att vidtas” skriver hon och tillägger att i de fall där skadorna uppkommit på grund av Cementas verksamhet så kommer dessa att ersättas.
”Men det förutsätter som sagt att det är vår verksamhet som gett upphov till skadorna och vi gör en utredning i varje enskilt fall”.
Men vad har ni att säga till de boende som drabbats?
”Företagets miljöavdelning tar sig an varje enskilt klagomål för att klarlägga vad som hänt och hur vi kan åtgärda eventuella skador som vår verksamhet har orsakat”.
Men svaren ger varken Airi eller Cathrine några större förhoppningar.
– Självklart blir vi glada om de äntligen vill ta detta på allvar, men jag har försökt att få upprättelse i flera år. Visst, de säger att det är ett pågående arbete, men det tar alldeles för lång tid. Skadorna behöver ju åtgärdas nu, säger Airi, som oavsett utgång har bestämt sig:
– Vi tänker i alla fall inte ge upp, utan kommer fortsätta kämpa.
