Spanien har hamnat i en svensk situation

BARCELONA. Ultranationalismen gör ett historiskt hopp framåt, men högern som helhet går inte vinnande ur det spanska nyvalet.

Det lär bli socialistpartiets Pedro Sánchez som får ett nytt försök att bilda regering.

Spanien har hamnat i en svensk situation – det kommer att krävas tålamod, kompromissvilja och prestigelöshet för att ge landet en ny regering.

Socialistpartiets Pedro Sánchez tog en risk när han kallade till nyval i september, efter att ha misslyckats med att bilda regering efter valet i april. Han trodde sig kunna säkra bättre siffror i opinionen och slippa erbjuda vänsterkoalitionen Unidas Podemos ministerportföljer i en regering. I stället fick han en katalansk kris på halsen och ett högerextremt parti som bara växte och växte i mätningarna.

Inför nyvalet på söndagen fortsatte den tillfällige premiärministern att spela högt och lovade att han skulle presentera ett regeringsalternativ inom 48 timmar om han fick fortsatt förtroende. Det fick han. Arbetarpartiet PSOE tappade tre mandat men blev klart störst i det spanska nyvalet på söndagen med 28 procent av rösterna. Men det var på den yttersta högerkanten som den verkliga jordbävningen ägde rum.

När Vox fick tio procent i valet i april var det första gången sedan fascismens fall i slutet av 1970-talet som spanjorerna valde ett högerextremt parti till sin lagstiftande församling.

I söndagens val är Vox den stora – kanske enda – vinnaren. Partiet ökar sitt stöd till femton procent, men mer än fördubblar sina mandat i parlamentet, tack vare det spanska valsystemet. Det kan de tacka krisen i Katalonien för. I takt med att oroligheterna i Barcelona tilltagit har Vox lanserat det ena radikala förslaget efter det andra för att stoppa självständighetsrörelsen. Många spanjorer oroas av händelserna i nordöstra Spanien och vill se regeringen ta i med hårdhandskarna mot separatisterna. Förutom att fängsla Kataloniens nuvarande president Quim Torra vill Vox bland annat förbjuda alla separatistpartier, ett förslag som man fick övriga högerpartier med på så sent som i veckan.
Men Vox, vars partiledare Santiago Abascal gratulerades av franska extremhögerns ledare Marine Le Pen under söndagskvällen, verkar mest ha vunnit nya röster från den spanska borgerligheten. Höger-centerpartiet Ciudadanos står i stället för ett historiskt tapp och går från att ha varit Spaniens tredje största parti till en undanskymd sjätteplats. Det klassiska högerpartiet Partido Popular hämtar sig från sitt katastrofval i april och stärker positionen som landets andraparti, men inte tillräckligt för att kunna bilda majoritet tillsammans med övriga högerpartier.

För att sammanfatta saken: Spansk politik befinner sig i ungefär samma trixiga läge för att bilda regering som i våras. Så mycket för att trötta ut det spanska folket med flera månaders nyvalskampanj.
För att förenkla saken: Spansk politik befinner sig i ett läge inte alls olikt det svenska efter riksdagsvalet förra hösten. Det kommer förmodligen behöva byggas allianser över ideologierna för att det ska gå att regera landet vidare.
Ordet på allas läppar inför nyvalet var att ”desbloquear” – att bryta dödläget. Men förutom extremhögerns framgångar har lite förändrats. Valresultatet visar tydligt på Spaniens splittring, inte minst geografiskt. I Katalonien har invånarna i stor utsträckning röstat på regionala partier som vill skiljas från övriga Spanien. I folkrika Andalusien i syd har Vox, som alltså vill sätta Kataloniens president i fängelse, just intagit positionen som näst största parti.
Pedro Sánchez kan nu tänkas bilda minoritetsregering med sitt socialistparti, men han kommer att behöva stöd. Spanjorernas tålamod med sitt politiska etablissemang är på upphällningen, något det sjunkande valdeltagandet visade på i dag. Sánchez kommer förmodligen tvingas sondera både den nationella vänstern och några av de regionala katalanska separatistpartierna. Det kommer bli en övning i pragmatism, han kommer behöva ägna sig åt avancerad samtalsterapi och förmodligen en hel del politisk akrobatik. Att det skulle vara klart inom 48 timmar framstår alltmer som valrörelsens enskilt mest omöjliga löfte.