Klimathotet

Klimatkatastrofen fick Geli att byta parti

Av: 

Wolfgang Hansson

NYHETER

AHRWEILER. Geli Hornschuhe blickar ut över bråten, de förvridna brobalkarna och de obeboliga husen nära floden Ahr.

Sommarens översvämningskatastrof har fått henne att byta politisk åsikt.

– Efter den här händelsen röstar jag på ett nytt parti i valet på söndag, säger hon.

Trots att mer än två månader gått sedan flodvågen drog fram över Ahrdalen och slet med sig allt i sin väg återstår fortfarande ett enormt uppröjnings- och återuppbyggnadsarbete.

– Det kommer att ta år, tror Geli, 66 år och nybliven pensionär efter många år på försäkringskassan.

Leran, de förstörda möblerna och bilarna är borttransporterade nästan överallt. Men fortfarande gapar fönstren tomma på undervåningen i hundratals hus. Tusentals om man tar in hela det drabbade området.

Den äldre kvinnan är förskräckt över vad hon ser. Hon bor lite högre upp och har klarat sig bra men kommit för att hälsa på en vän. Trots att hon såg förödelsen från början är hon fortfarande chockad över naturens krafter.

– Det här är garanterat inte den sista katastrofen, säger hon och nickar mot en förvriden lyktstolpe som ligger på flodbanken.

För många i området kom de svåra översvämningarna som en chock men Geli hade länge fruktat att något skulle hända.

– Det fanns tecken som våra styrande borde ha uppmärksammat men de brydde sig inte.

Geli Hornshue, 66 år.
Det har gått över två månader sedan flodvågen drog fram över Ahrdalen.

”Måste lyssna på naturen”

Översvämningskatastrofen har fått henne att tänka om inför det tyska förbundsdagsvalet på söndag. Hon tänker byta parti. Först vill hon inte riktigt säga till vad. Men efter en stund kryper det fram att hon brukar rösta på socialdemokratiska SPD. Och hon tänker inte rösta på kritdemokratiska CDU. Istället får De gröna hennes röst den här gången.

– Det måste till en förändring, säger hon med eftertryck. Vi måste lyssna mer på vad naturen försöker säga till oss. Det är uppenbart att klimatförändringarna redan är här och vi måste agera.

Hon hoppas att fler ska rösta annorlunda så det kan bli en förändring.

Men när vi går runt bland de vattenskadade husen och pratar med människor är det få som säger att de bytt parti på grund av vad som hänt.

Jurgen Blessman, 83, som är en av de mycket hård drabbade förklarar varför.

– Hade det varit ett kommunalval hade jag definitivt röstat annorlunda, förklarar han och sticker en fuktmätare i de kala väggarna för att se om det blivit tillräckligt torrt.

– Men nu handlar det om ett förbundsdagsval och då tycker jag inte det är rätt att låta det som hänt här påverka min röst.

Hela Jurgen Blessmans nedervåning och källare är helt urblåsta.

Bilen låg och flöt

Annars har Jurgen Blessman alla skäl att känna sig övergiven.
Han visar oss runt i vad som återstår av hans tvåvåningshus ett stenkast från floden. Fönstren på nedervåningen är borta.

Väggarna i det som en gång var kök och vardagsrum är murrena. Golvet består av skrovlig cement.

I vardagsrummet hänger två lampor kvar från taket som ett minne av vad som en gång säkert var en trygg vrå. På två tunna metallställningar hänger kläder på tork. I övrigt är rummet helt tomt.

Köket är också öde så när som på en provisorisk spishäll som står uppställd mitt i rummet. En gåva. Här lagar Jurgen och hans hustru mat. Sover och bor gör de i två rum på övervåningen som klarade sig undan vattnet.

Precis intill ingången ligger familjens garage. En bred brun rand dryga två meter upp på det annars vita murbruket visar hur högt vattnet stod.

– När jag öppnade garagedörren låg min bil där inne och flöt. Alla möbler och all inredning har vi varit tvungna att slänga.

Det har gått över två månader sedan översvämningen men väldigt mycket arbete återstår för att få husen beboeliga igen.

Förlorat allt – får inget

Trots allt han förlorat får Jurgen inte ut ett öre på försäkringen.

– Jag har betalat min premier i 40 år men de ger mig inte en spänn. Jag hade fel försäkring hävdar de.

Han skakar bedrövat på huvudet.

Staten har lovat att täcka 80 procent av kostnaderna för återställandet av husen men Jurgen litar inte riktigt på det löftet.

– Vi får väl se hur det blir. Politiker brukar inte vara särskilt bra på att hålla sina löften.

En vecka före katastrofen firade han och hustrun diamantbröllop. Sen kom flodvågen. Jurgen är ändå glad att han överlevde.

– Många dog i onödan. Om myndigheterna varnat bättre hade många liv kunnat räddas.

Trots förödelsen och det snabba förloppet tror inte Jurgen Bessman att klimatförändringarna låg bakom.

– Vi hade stora översvämningar här 1804 och 1911. De kommer ungefär vart hundrade år och har inget med människans utsläpp att göra.

Kommer katastrofen påverka hur folket röstar i det tyska valet?

”Tappat tron på politiken”

En bit längre ner på en tvärgata leker Ragna Neuman med sina två barn utanför huset medan hantverkarna kör ut skottkärra efter skottkärra med fuktskadat murbruk.

Hon tillhör dem som redan före översvämningarna röstade på De Gröna. Det som hänt har bara befäst hennes åsikt att något måste göras för att få stopp på klimatförändringarna innan det är för sent.

– Men egentligen finns det inget parti som jag känner är mitt, säger hon. Jag har tappat tron på politiken. Jag har fortfarande inte hämtat mig efter det som hände.

Hon och väldigt många andra i Ahrweiler är oändligt tacksamma för de många frivilliga som kom till staden och hjälpte till att röja upp.

– Utan dem hade vi fortfarande vandrat runt i lera. Mestadels var det unga människor som förstår att klimathotet är akut. De hoppas säkert att de med sin hjälp kan påverka invånarna att tänka om politiskt. Men det här är en konservativ bygd. Tyvärr tror jag inte att särskilt många kommer att ändra hur de röstar.

En grävskopa åker långsamt förbi på gnisslande larvfötter. Ragnas son gråter för att hörselskydden inte sitter tillräckligt tätt.

Mike Pintio (i mitten) tar en lunchpaus ihop med sina kollegor Hamdo och Steen. Eftersom många hus är totalförstörda på insidan har de fått mycket arbete efter katastrofen.

”De har svikit oss”

Mike Pinto och hans medhjälpare har tagit rast. De äter McDonalds sittande på trappen till ett hus. Det finns inte mycket att välja på. De flesta butiker och matställen är fortfarande stängda. De enda som rör sig överallt är hantverkare.

Pinto har installerat en ny värmepanna hos en kund. Den gamla var bara tre år gammal när flodvågen förstörde den.

– Jag hoppas att det som händer blir en ögonöppnare för många, säger han. Men jag undrar. Folk här har växt upp med CDU sedan barnsben. De fortsätter att rösta på CDU.

Heinrich Kohlhaas. Det går att bo på övervåningen men nedervåningen är totalförstörd.
Heinrich Kohlhaas.

Särskilt mycket har den drabbade befolkningen inte sett av sina politiker.

– De har svikit oss, säger Heinrich Kohlhaas som varit tvungen att flytta från sitt hus medan det renoveras. Nu tittar han till det.

– Värst är lokalpolitikerna. Men jag tänker ändå rösta som vanligt. Jag tycker inte det är någon större skillnad på de stora partierna. Jag tror inte det spelar så stor roll. Kanske får De Gröna några fler röster men jag tror inte det kommer att vara utslagsgivande.

Trots allt har översvämningen gjort att klimatfrågan hamnat högre på hans lista över viktiga frågor.

– Men att göra något åt klimatet är en väldigt långsiktig fråga. Det tar 30-40 år innan det vi gör idag får någon effekt. Innan dess är det viktigt att vi investerar i ny infrastruktur som klarar av riktigt stora vattenmängder. Det är politikernas uppgift.

Den mest sorgliga förödelsen möter oss på kyrkogården.

Fortfarande drygt två månader efter katastrofen ligger stora gravstenar huller om buller som om en armé av vandaler gått fram. Några är knäckta på mitten.

Flodvågen skonade inte ens de döda.

Flodvågen skonade inte de döda.

ANNONS EXTERN LÄNK

Missa inte: Den nya muminmuggen för 2021 finns hos Cervera – beställ här!

Cervera

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN

Klimathotet

Tyskland

Översvämningar

De Gröna

Politik