Från krigets fasor i Balkan – till prisbelönt i Sverige

Kerstin Nilsson

Negra Efendić vet hur vardagsrasismen ser ut.

Och hur den känns.

Men numera har hon hjälp – av Zlatan.

helskärm

Negra Efendić tar avstamp i terrorattacken på Drottninggatan i april.

Precis som jag var hon på jobbet den dagen, bara några hundra meter därifrån.

Vi är journalister båda två, i samma koncern och till och med i samma hus, hon på Svenska Dagbladet, jag på Aftonbladet.

Men där går likheterna isär.

Medan jag fortfarande bor kvar i Huddinge, söder om Stockholm, där jag är född och uppvuxen, kom hon till Sverige som flykting från Balkan i början på 1990-talet.

Redan som elvaåring, när kriget kom till den lilla byn vid floden Savas strand i Bosnien, fick hon lära sig ord som massaker, koncentrationsläger och etnisk rensning.

Redan som elvaåring tvingades hon uppleva dagen, när hon trodde att hennes föräldrar var döda och föräldralös.

I sin prisade bok ”Jag var precis som du”, som hon fick Stora Journalistpriset för förra året, har hon berättat om flykten från Bosnien och uppväxten i Huskvarna i Sverige.

Det gör hon också i sitt sommarprogram.

Det är en stark berättelse i sig, men med vass ironi – och galghumor – gör Negra Efendić den ännu starkare.

Hon vet hur det är att leva på soc, hur det är att göra pappas SFI-läxor och hur det är att städa toaletterna på bensinmacken – med de andra sommarjobbarna får stå i kassan.

Hon vet hur vardagsrasism ser ut – och hur den känns.

Hon berättar om den så dräpande och lysande att jag nästan börjar applådera framför radion – fast jag egentligen borde gråta.

I början svarade hon aldrig emot, men en dag sprack den där tacksamhetsbölden – och ut klev hennes inre Zlatan.

En kraft som inte tar skit – från någon.

Som stolt och modigt höjer sin röst, som säger ifrån, som vägrar finna sig i att bli illa och nedlåtande behandlad.

En Negra Efendić.