Stjärnchock: Betelgeuse lyser åter starkare

helskärm

I månader tycktes Betelgeuse, en av de starkast lysande stjärnorna i Orions stjärnbild, lysa allt svagare. Men nu verkar det som om stjärnan är på väg att återhämta sig. Stjärnans oförutsägbara beteende förbryllar forskarna. Är det månne en stjärnas sista dödsryckningar vi bevittnar?

Stjärnan Betelgeuse känns lätt igen uppe på himlavalvet som Orions "högra axel". Normalt är denna stjärna en av de tio starkaste lysande stjärnorna av dem alla – och något av en favorit bland dem som tycker om att leta efter objekt på natthimlen.

Men i oktober förra året hände något. Betelgeuse började lysa svagare och svagare, så att den några månader senare hade förlorat två tredjedelar av sin lyskraft, en nedåtgående trend som nu dock tycks vara bruten. På kort tid har dess lyskraft återhämtat sig något, runt tio procent.

– För tillfället verkar det som om det har vänt, men vem vet? Den kanske hostar till och fortsätter nedåt igen, säger Andrea Dupree, astronom vid Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics i Cambridge, Massachusetts i USA, till tidskriften Nature.

Gigantisk jättestjärna

Teorierna om vad som ligger bakom är många, men ingen kan förklara stjärnans märkliga beteende.

Betelgeuse är en så kallad superjätte och befinner sig på cirka 700 ljusårs avstånd från vår egen sol. Dess massa är bara tolv gånger solens, men storleken är gigantisk. Om Betelgeuse skulle placeras i mitten av vårt solsystem, skulle den sluka samtliga planeter, inklusive dvärgplaneten Pluto.

Som ett resultat av detta är Betelgeuse en av få stjärnor som kan studeras i detalj från jorden. Sedan 1990-talet har Andrea Dupree och andra upptäckt att dess yta består av "celler" av het plasma, vars diameter är lika stor som avståndet mellan jorden och Mars. Dessa celler går upp till ytan innan de kyls av och sjunker ner mot stjärnans inre igen.

Dödsryckningar?

En förklaring till att stjärnljuset varierar i styrka kan vara att det bildats stora, ovanligt kalla, celler. Alternativt att stjärnan rört sig bakom ett stort stoftmoln. Andrea Dupree är dock tveksam till detta, eftersom mätningarna inte stämmer överens.

– Det ultravioletta (ljuset) beter sig annorlunda, jämfört med det optiska, som skiljer sig från det infraröda, säger hon.

Andra har spekulerat i att stjärnans skiftningar har att göra med att den närmar sig slutet. Betelgeuse tros vara mindre än tio miljoner år gammal, en grisblink i astronomiska sammanhang, men kommer antagligen ändå sluta sina dagar som en supernovaexplosion inom de närmaste 100 000 åren eller så. När så händer kommer det att vara en spektakulär syn i veckor, då den kommer att lysa starkare än en fullmåne och synas även dagtid.

Vad som händer strax innan en stjärna exploderar på det här viset, är det dock ingen som vet. Kanske är det Betelgeuse sista dödsryckningar vi nu bevittnar, gissar en del astronomer. Vi vet inte, helt enkelt.