Räddade människoliv – då kom hatmejlen

Publicerad 2015-12-31

De tittade på varandra under hela resan mot säkerheten.

Han – blöt, frusen, nerspydd, men vid liv.

Han log mot henne. Hon mot honom.

Bisem, 18, räddades av Gula båtarna och Aftonbladets Carina Bergfeldt.

De är hemma igen efter äventyret på Medelhavet.

Aftonbladets profiler Robert Aschberg, 63, och Carina Bergfeldt, 35, var två av flera medarbetare på Aftonbladet och Svenska Dagbladet som den senaste månaden har jobbat tillsammans med Sjöräddningssällskapet i vattnen utanför Samos.

Gula båtarna. Ett projekt sprungen ur en enkel idé:

Mediebolaget Schibsted når ut till hela svenska folket.

Sjöräddningssällskapet – experter på att hjälpa människor i sjönöd.

Tillsammans kan vi rädda liv.

Har du räddat liv tidigare?

Robert Aschberg funderar en stund på frågan.

Han sitter hemma i köket på Södermalm i Stockholm och hans stora Grand Danois försöker envist pocka på uppmärksamhet.

– Nej, jag har inte räddat liv på ett så handfast sätt. Det känns tillfredsställande att få vara med i ett skarpt läge.

Två döda barn

Han letar i mobilen och visar bild på en skrynklig papperslapp.

46 + 2 står det skrivet med blå penna.

Robert Aschberg hittade lappen dagen efter Den Stora Räddningen, slarvigt ihopknycklad i ena byxfickan.

Den var fortfarande blöt.

Noteringen gjordes i kaoset i Phytagorions hamn på Samos, inför avrapporteringen till kustbevakningen:

46 räddade människoliv. Två döda barn.

Flera kunde inte simma

Larmet kom vid 09-tiden den 28 oktober. Kustbevakningen bad om hjälp. Ett par rangliga flyktingbåtar hade rivits upp mot de vassa klipporna på ”Dödens kust”. Det är Samos mest otillgängliga kuststräcka med ointagliga klippväggar som reser sig likt en mur upp ur havet.

Gula båtarnas två räddningsfartyg lämnade hamnen och kom snabbt fram till olycksplatsen.

På en klippa en bit ut från land stod genomfrusna flyktingar – flera barn – och översköljdes av det kalla havet.

Ute i vattnet, lite längre bort, låg många människor och kämpade för sina liv. Flera av dem kunde inte simma.

– Jag minns speciellt en bebis som jag plötsligt fick i famnen, säger Robert Aschberg.

– Hon var som en påse och jag förstod att hon var på väg att dö. Men så plötsligt, när jag vände på henne och hon fick se mitt fula tryne, så började hon skrika. Det kändes riktigt bra.

Funderade innan hon tackade ja

Räddningsinsatsen är en av de största enskilda operationerna, om inte den största, i Sjöräddningssällskapets historia. Det är sällan så stor dramatik hemma i Sverige.

Carina Bergfeldt funderade ett tag innan hon tackade ja till den ovanliga frågan. Ett inte alldeles enkelt uppdrag – att både vara sjöräddare och journalist på samma gång.

– Först undrade jag om jag verkligen skulle orka att dra upp människor ur havet, rent fysiskt alltså, berättar Carina Bergfeldt.

– Men så tänkte jag att adrenalinet skulle hjälpa mig. Och så var det.

Väcktes mitt i natten

Carina Bergfeldts tid på Samos saknade inte dramatik. Hon fick vara med om två räddningsinsatser, den sista natten innan hemresan.

Vid första tillfället räddades elva liv. Andra gången 37 liv.

– Vid första larmet väcktes jag mitt i natten. Jag tänkte direkt ”låt mig inte göra fel, låt mig inte orsaka att någon blir skadad” , säger hon.

– Men väl där ute på havet var jag mycket starkare än jag någonsin trodde.

Lindade bubbelplast runt flyktingarna

Hon berättar om en ung man som hon hjälpte upp ur vattnet. De var fullt nere i båten och pojken fick tillsammans med sju andra män och Carina sitta i snålblåsten på akterdäck.

Båten krängde i vågorna.

Alla var nerspydda. Någon grät. En man gick in och ur medvetande. Alla skakade av kylan.

Carina fick fram bubbelplast som hon lindade runt flyktingarna.

Pojken log mot henne.

– Vi tittade på varandra under hela överfarten in till hamnen. Det var kallt, men det kändes så gött att få vara med och rädda alla dessa människors liv.

Fick hatmejl för att hon räddat liv

Pojken och Carina skildes i vimlet i hamnen.

Samma dag flög hon hem till Sverige.

I jobb-mejlen på redaktionen väntade hatet.

240 mejl från svenskar som skrev; ”Lilla gumman”, ”korkade bimbo” med uppmaningar om både det ena och andra.

Läsare som uttryckte sitt hat mot att hon varit med och räddat människoliv.

Fyra dagar senare inträffade terrorbomberna i Paris.

Carina Bergfeldt skickades dit för att rapportera.

– Då blev det för mycket för mig. Jag tog alla de 240 hatmejlen och slängde dem i papperskorgen. Jag förstår inte hur folk är funtade.

Fick en vänförfrågan

Häromdagen plingade det till i hennes mobil.

En vänförfrågan på Facebook.

Ansiktet var bekant.

En fjunig ung man på rollerskates som tittade rakt in i kameran.

Pojken från båten.

Bisem från Aleppo, nu i säkerhet på Samos.

Och det tack vare Gula båtarna och Carina Bergfeldt.

Så mycket pengar har samlats in

Så kan du stödja Gula båtarna

Swish. Swisha valfritt belopp till nummer 123 114 7313. Mottagare: Gula Båtarna.

SMS. SMS:a BÅT100, BÅT200, BÅT300 eller BÅT500 till nummer 72600 för att skänka 100–500 kronor.

Bankgiro. Sätt in valfritt belopp på bankgiro 5037-0378

Gula båtarna är Sjöräddningssällskapets och medieföretaget Schibsteds projekt för att rädda liv på Medelhavet, med två räddningsbåtar och frivilliga sjöräddare.

Här kan du följa Gula båtarna på Facebook.

Hjälp, vad händer? Vi förklarar
flyktingkaoset