”Jag vårdar människor som är sjuka i covid-19”
Ett ögonblick, Charlotte Wikholm, 46...
Publicerad 2020-04-06
…och välkommen till Aftonbladet där du ska skriva dagbok från arbetet på Södersjukhuset i Stockholm.
– Tack. Jag tycker inte om att synas. Att jag gör det här säger en hel del om att den här situationen inte är normal. Jag tycker att jag har jobbat så länge att jag får ta min del av samhällsansvaret, inte bara för att vårda de sjuka, utan också för att berätta hur det är.
Vem är du?
– Jag är sjuksköterska på Södersjukhuset och vårdar patienter med covid-19. Jag tycker att den här situationen är väldigt oroande, som inte liknar någonting som vi har varit med om tidigare. Min åsikt är att den ska hanteras med största respekt. Det är alldeles för tidigt att tona ner riskerna. Hur det blir vet ingen av oss. Det här är en väldigt annorlunda situation.
Vad ska du skriva om i dagboken?
– Det beror på vad som händer. Man kommer att få följa det som sker, det jag möter inom vården av patienterna, utan att bryta mot patientsekretessen.
Är du rädd att bli smittad?
– Ja, absolut. Jag är jätterädd för att bli smittad. Och jag är jätterädd för att sprida smittan vidare, om jag skulle bli smittad. Risken att bli smittad finns faktiskt där. Även om Region Stockholm har satt upp riktlinjer så känner jag mig inte trygg med dem.
Du skulle vilja ha tuffare riktlinjer?
– Jag vill ha en bättre andningsmask, jag vill inte bara ha ett munskydd. Vi har ett kirurgiskt munskydd som skyddar mot spott och stänk, kanske lite virusflöde. Men jag vill ha den med högst skyddsklass.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Jag hoppas att det till slut kommer ut något positivt av det här. Jag hoppas att vi i framtiden lever mer hållbart, både för varandra men också för klimatet, det hänger ihop.
– Det har varnats länge för pandemier och att de följer i klimatkrisens spår. Fler pandemier kanske väntar, det finns i alla fall inga garantier för att det inte gör det. Och vi har inte resurser för att möta dem, det ser vi ju i Europa vad som händer nu. Och ålderspyramider, eller ålderspeaken, den är väl i princip redan här nu och den kommer att fortsätta både i Sverige och Europa. Vi behöver ta hand om våra äldre, vi har ju inte ens resurser till det. Vet ni hur många som är äldre och utlämnade på akuten? Det är dags att ställa frågan: Vad är det vi prioriterar?