Kina: Fånglägren stoppar terrorism

helskärm

Lägren i kinesiska Xinjiang, där en miljon människor kan vara frihetsberövade utan rättegångar, är ett sätt att utbilda minoritetsbefolkningen och stävja terrorism, enligt Kina.

Människorättsorganisationer anser att det handlar om omskolningsläger med inslag av tortyrliknande behandling.

En form av arbetsmarknadsåtgärd för att folkgruppen uigurer ska lära sig bland annat det kinesiska språket och hantverk. Det är enligt Kina ett av två syften med utbildningscentren, som Peking kallar dem.

– Det är uigurer först och främst som sitter i dessa läger, men även människor med bakgrund i Centralasien. Det är det kinesiska ledarskapet också öppet med – att det inte finns någon tanke på att hankineser (Kinas majoritetsbefolkning, reds anm) behöver utbildas, säger Jerker Hellström, forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Oklart hot

Det andra syftet med lägren är enligt Peking att stävja terrorism. Men hur reellt terrorhotet verkligen är, är oklart. Det finns en separatiströrelse i Xinjiang men enligt Fredrik Fällman, docent i sinologi vid Göteborgs universitet, är den splittrad och inte särskilt stor. De grupper som finns i dag bildades under 1990-talet och har en kärna av personer som i många fall stridit och tränats i Afghanistan, Irak och Syrien, men ledarskapet bor inte längre i Xinjiang.

– Målet är en fri uigurisk stat, för den islamistiska gruppen en islamisk stat förstås. Exempelvis finns Turkestan Islamic Party som är kopplat till al-Qaida. Men det finns också en politisk opposition, mestadels i exil, som inte är islamistisk eller våldsam och som strävar efter verkligt självstyre och en egen demokratisk uigurisk stat, säger Fredrik Fällman.

Efter terrordåden i USA den 11 september 2001 upprättade kinesiska myndigheter en lista med hundratals terrorattentat som de hävdade att uiguriska islamister utfört.

– Det är omöjligt att säga om attentaten ens har skett. Det fanns ett intresse av att utmåla Kina som ett land som var offer för terrorism. Det har nu övergått till att man på senare år talar om terrorresenärer och om uigurer som rest till Syrien, Afghanistan och Pakistan för att strida, säger Jerker Hellström.

Attentat i Kunming

Det mest omtalade attentatet skedde på en järnvägsstation i staden Kunming 2014. Åtta förövare ska ha varit inblandade när 29 personer höggs ihjäl och över 140 skadades. Enligt myndigheter låg uiguriska separatister från Xinjiang bakom attentatet.

– Detaljerna om attentatet bygger helt på kinesiska uppgifter som ingen har kunnat granska, säger Jerker Hellström.

Han nämner också en attack vid entrén till Förbjudna staden i Peking i oktober 2014, som uiguriska separatister fått skulden för. I den attacken dog fem personer när en bil körde in i fotgängare och exploderade.

Hellström säger att det fortfarande är oklart om det fanns några islamistiska kopplingar till det dådet. Förutom ett fåtal fall, som det enligt Jerker Hellström är omöjligt att verifiera om de motiverades av uigurisk extremism, så har aktiviteten från uiguriskt håll inte varit särskilt hög. Han poängterar att det i nuläget i stort sett är omöjligt, i varje fall i Xinjiang, att göra någonting som skulle komma i närheten av någon sorts protest eller uttryck för missnöje.

Inga extrema åsikter

Många av de som hålls fängslade i lägren är bevisligen helt utan extrema åsikter och har fängslats bara för att de främjat uigurisk kultur och språk eller för att de är vanliga, aktiva muslimer, säger Fredrik Fällman.

– Det finns hundratals exempel på akademiker som inte har något att lära i dessa läger. Det är bara ett sätt att förödmjuka uigurer och framhålla hela denna grupp som lägre utbildade och som att de behöver hjälp av majoritetskineserna i form av partistaten.

Och om det är stabilitet man vill åt är den nuvarande politiken kontraproduktiv, enligt Fällman.

– Stabilitet är alltid ett ledord för Kommunistpartiet. Ideologiskt finns det väl en möjlig länk till tanken om ett "socialistiskt harmoniskt samhälle" där alla etniska och religiösa grupper lever i tolerans. Men en påtvingad ”harmoni” med hårda metoder kommer ju inte att fungera, säger han.