Åkesson hyllar Gustav Fridolin i ny bok
Publicerad 2012-12-21
SD-ledaren: "Han kan skilja på sak och person"
Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin är trevligast bland motståndarna i riksdagen.
Det slår Jimmie Åkesson (SD) fast i sin kommande bok.
Han avslöjar också hur han levde i ständig ångest under valrörelsen 2010.
Järnrörsskandal och rasistiska påhopp på en riksdagsvakt. Det sista halvåret 2012 slutade inte som Jimmie Åkesson, 33, hade tänkt sig när han lanserade sin nolltolerans mot rasism i början av november.
Just nu slutför han sin bok om valet 2010. Arbetsnamnet är "Vanlig!" vilket ska anspela på att han är som folk är mest.
”Bonniga kusinen”
– Jag är den ganska bonniga kusinen från landet. Jag passar inte riktigt in i de här etablissemangskretsarna, säger han.
Att betona att SD inte tillhör "etablissemanget" har varit en framgångsrik strategi. I den senaste mätningen från Aftonbladet/ United Minds får SD 9,7 procent, mot 5,7 procent i valet.
– Jag har inte engagerat mig för att bli en del av etablissemanget. Jag känner mig inte hemma i de miljöerna. Vi vill få egen makt och ersätta det befintliga etablissemanget.
Hur mycket stöd riskerar du att tappa om ni uppfattas som en del av etablissemanget?
– Jag tror inte att väljarna bryr sig så mycket om vår roll i förhållande till etablissemanget.
Boken utgår från dagboksanteckningar och börjar nyårsdagen 2010. Hela valrörelsen skildras, liksom de första veckorna i riksdagen.
Då vittnade flera ledamöter om att de inte ville äta i samma matsal eller använda samma kopieringsmaskin som Åkesson och hans partikamrater. Det märkte aldrig SD-ledaren.
– De allra flesta var väldigt trevliga, säger han.
”Var väldigt civiliserad”
Den första som hälsade var språkröret Gustav Fridolin.
- Han kom in på kansliet och sa hej. Han var väldigt civiliserad och trevlig. Han kan skilja på sak och person, det är en bra egenskap hos en folkvald.
Även hoten avhandlas. Åkesson uppger att han fortfarande sover med ett brännbollsträ invid sängen i villan i Sölvesborg. Under valrörelsen maskerade han sig när han gick ut.
– Det var väldigt obehagligt att promenera mellan kansliet och min lägenhet. Jag blev allmängods och igenkänd, det har gjort mig inåtvänd, säger han.
Hur har hotbilden påverkat dig?
– Det ger mig ångest, man blir lite knäpp. Jag vet inte om jag ska koncentrera mig på jobbet eller på eventuella hot omkring mig. Men i dag är jag trygg med den skyddsapparat som finns.
”Behov att berätta”
Jimmie Åkesson sticker inte under stol med att offerrollen tjänat SD väl.
– Så kan det vara men vi strävar inte efter det. Vi vill bli ett 30-procentsparti som har makt. Man kan bara komma till en viss gräns i offerrollen.
Söker du någon slags upprättelse med din bok?
– Det gör jag nog delvis. Jag har ett behov av att berätta min historia. Det är mina innersta tankar.
Jimmie Åkesson har ännu inte hittat någon förläggare som vill ge ut hans bok. Om ingen nappar tänker partiet ge ut den på eget förlag.