Dramaturgiskt perfekt – hon är ett proffs

Publicerad 2016-07-13

Patrik Lundberg recenserar deckardrottningen Maj Sjöwalls ”Sommar i P1”

Maj Sjöwall kokar ner 41 års saknad av Per Wahlöö till tre ord – och får det att kännas som en hel roman.

Bara ett proffs kan den konsten. Bara ett proffs.

Maj Sjöwall i en mening? Demonförfattare som tillsammans med Per Wahlöö skrev kriminalromanerna om Martin Beck.

Maj Sjöwall i sin debut som sommarvärd? Dramaturgisk perfektion, så klart. Tre akter, nästan på sekunden en halvtimme långa.

Första akten: barndomen i Stockholm under andra världskriget, en verklighet många inte kan föreställa sig. Var det bättre förr?

Sjöwall menar att det var både och. Du kunde gå ensam till skolan som sexåring, utan rädsla. Du kunde samtidigt, helt lagligt, få stryk av vilken vuxen auktoritet som helst.

Andra akten: kärleksrelationen med Per Wahlöö. De bestämde sig snart för att skriva tio kriminalromaner tillsammans.

”Beck”-böckerna skulle skrivas på tio år, under titeln ”Roman om ett brott”. Resten är historia.

Vad färre vet är hur de fick sina idéer. Sjöwall/Wahlöö skrev i sin Malmölya, men såg alltid till att spana ute i verkligheten. Det var där, i mötet med människor, som idéerna föddes.

Storyn om hur Gunvald Larsson blev till berättar mycket om parets författarskap. Efter några böcker förstod de att Martin Beck behövde en kollega som vållade honom besvär.

Det skulle bli Gunvald, men hur såg han ut? En kväll tog de en taxi hem från krogen och Per Wahlöö utbrast: ”Titta på chauffören, det är ju Gunvald!”

Sedan bjöd de upp taxichauffören på fika och Sveriges mest hårdkokta polis hade fått ett ansikte.

Men framgångarna hade en baksida. Deras barn fick sällan umgås med sina föräldrar. På somrarna träffades de knappt alls.

Samtidigt blev Per Wahlöö sjuk. Vid midsommar år 1975 gick han bort. Det är 41 år sedan nu.

”Jag saknar honom”, säger Maj Sjöwall och låter de tre orden berätta mer än en hel roman.

Tredje akten: ett slags avslut. Ålderns brittsommar på Ven, och en återblick till barndomens lyckligaste stunder.

Det är så en cirkel ska slutas.