Fabriksarbetaren Krysztof: ”Krisen kan utradera medelklassen”

Akut konkursvåg hotar Tyskland: ”Helt unik situation”

Krysztof Gierszewski, 59, står utanför biltvätten medan vitt skum flödar över hans suv.

Han har precis slutat sitt skift på stålverket intill. Arcelor Mittal har tvingats införa korttidsvecka för att överleva.

– Jag har inte så många år kvar att jobba men de unga killarna är oroliga för sina jobb.

HAMBURG, TYSKLAND. Ståltillverkaren är bara ett av många tyska företag som slåss för sin överlevnad när gas- och elpriser ständigt stiger.

Det syns på fabriksbyggnaden att produktionen varit igång sedan 1970. Företagsloggan är grådassig av tidens tand och delar av järnkonstruktionerna ser rätt risiga ut. Till och med taggtråden som ringlar sig ovanpå det omgivande staketet är rostig.

Fabriken ligger i utkanten av Hamburgs stora hamn. Mitt emot står containrar staplade på varandra. Tunga lastbilar passerar med täta mellanrum.

Ett tågset med kraftiga svarta gjutformar rullar förbi innanför staketet. Höga kraftledningar löper rakt över fabriksområdet.

Hur det ser ut inuti får vi inte veta. Ledningen har meddelat att man inte tar emot några besök. Men pressansvarige Arne Langner berättar att en process där man tillverkar en särskild sort stål direkt från järnmalm helt enkelt fått stängas av. Processen kräver för stora mängder gas.

– Det är helt enkelt inte lönsamt längre, förklarar han. I stället importerar vi det här stålet från USA som kan tillverka det billigare tack vare att de har lägre gaspriser.

Ståltillverkaren Arcelor Mittal är bara ett av många tyska företag som slåss för sin överlevnad när gas- och elpriser ständigt stiger.

Följden är att det nu bara finns jobb för personalen några dagar i veckan.

De anställda får fortfarande nästan hela sin lön. Staten bidrar med en viss procent och företaget täcker upp det mesta av det som blir kvar. Totalt berörs 1 500 anställda.

Företaget hade tänkt göra samma sak i anläggningen i Bremen där man använder brännugnar för ståltillverkningen.

– Men det visade sig att om vi kör brännugnen på låg kapacitet så kan vi få ut tillräckligt med el för att driva fabriken. Det lönar sig eftersom elpriserna är så höga.

Hur det blir framöver beslutas månad för månad. Allt hänger på hur gas- och elpriserna utvecklas.

Läget är problematiskt för Arcelor Mittal men i nuläget är företagets framtid inte i fara.

– Men vi måste agera, säger Langner. I dag går vi med förlust och det kan vi inte fortsätta med i längden. Vi måste gå med vinst.

Konkurrerande ståltillverkaren GMH betalade förra året 1,2 miljarder kronor för sin el och gas. Om priserna fortsätter ligga kvar på dagens nivå blir notan 12 miljarder för ett år.

– Det skulle omedelbart tvinga oss i konkurs, säger företagets vd Alexander Becker till Der Spiegel.

För en del företag är läget ännu mer kritiskt. Toalett­pappers­tillverkaren Hakle har begärt sig själv i konkurs. Kostnaderna för att tillverka toapapper och liknande produkter har exploderat på grund av de höga gas- och elpriserna. Det är helt enkelt inte lönsamt längre och på grund av billigare import går det inte att höja priset till en nivå där det är det.

– Varje dag får vi nödrop från företagare som akut står inför att behöva lägga ner sin produktion, säger Hans Peter Wollseifer, ordförande för Hantverkarnas centralorganisation, till de tyska tv-nyheterna Tageschau. Energikrisen kommer att leda till en våg av konkurser.

För många kommer utvecklingen som en blixt från klar himmel. Under corona­pandemin tillhörde Hakle de stora vinnarna. Tyskarna, liksom många andra européer, hamstrade toapapper som aldrig förr. Fabriken i bland annat Düsseldorf gick för högtryck.

Nu riskerar hyllorna än en gång att gapa tomma – men av helt andra skäl. Det traditionstyngda företaget som grundades för nästan hundra år sedan har inte råd att betala el- och gasräkningarna och har begärt sig själva i konkurs. Effekten kan bli brist på toapapper.

Den tyska tidningen Der Spiegel frågar sig hur djup recessionen i Tyskland kan bli och radar upp rubriker om företag som riskerar att få slå igen, däribland ett kemiföretag som tillverkar både konstgödsel och den för vissa dieselbilar nödvändiga tillsatsen AdBlue. Utan den slutar bilarna rulla.

Nedläggningshoten är inget unikt för Tyskland, men övriga Europa, inte minst Sverige, är starkt beroende av den tyska ekonomin som är Europas motor. Går den ner i en djup lågkonjunktur riskerar den svenska att göra samma sak.

På ett café på Motzstrasse i Berlin träffar vi ekonomen Stefan Kooths, analyschef vid Kielinstitutet. Deras senaste prognos innehåller en kraftig sänkning av BNP. I våras trodde man på nästan 4 procent i årlig tillväxt. Nu är prognosen negativ, - 0,4 procent.

– Vi har en helt unik situation där företagen har fulla orderböcker och arbets­marknaden är bra men ekonomin ändå är på väg in i en recession, berättar Kooths medan han häller lite mjölk i sitt kaffe på uteserveringen.

Kooths huvudscenario är att gasen i vinter räcker för att försörja den tyska industrin.

– Men marginalen är väldigt liten. Förutsättningen är att företag och hushåll sparar 20 procent jämfört med förra året. Annars går vi in i ett läge då energi­slukande industrier kan behöva kopplas bort från elnätet. I ett sånt läge pratar vi om ett BNP-tapp på minus fem procent.

Han är långt ifrån nöjd med hur regeringen sköter energikrisen.

– Politikerna lägger alldeles för stort fokus på att mildra prischocken för framförallt privata hushåll istället för att uppmuntra till sparande.

Han är också kritisk till att det inte finns någon ny tysk energi- och klimatstrategi.

– De senaste 15 åren har vi lutat oss mot billig rysk gas. Men det benet finns inte längre. Nu går vi från hjälppaket till hjälppaket utan att göra något för att öka energiproduktionen. Vi stängde av tre kärnkraftverk 2019. Nu är vi på väg att stänga tre till efter vintern.

Han tycker att driftstiden ska förlängas i minst tio år och att de tre reaktorerna som stängdes av för tre år sedan ska dras igång igen.

– Det hade varit en stark signal till marknaden att vi gör något för att öka vår inhemska produktion av el.

Som för att understryka det han säger tittar solen fram och sprider sin värme över oss på uteserveringen.

Han skulle också vilja se att Tyskland utvann gas med så kallad fracking, hydralisk spräckning.

– Men det är politiskt omöjligt. Den som försöker föreslå det och återstart av kärnkraften hamnar i en veritabel skitstorm. Detta trots att fakta är att vi inte klarar oss med bara förnybar energi i nuläget. När det inte blåser eller solen inte skiner behöver vi ha något som stabiliserar elnätet.

Han pekar på två bilar av samma modell som står parkerade på andra sidan trottoaren.

– Om en av bilarna alltid startade medan den andra bara startade var tredje dag, vilkens skulle du då köpa och betala mest för?

Den retoriska liknelsen är menad att visa otillförlitligheten hos vind och sol.

– Men istället för att inse fakta blundar regeringen för verkligheten. När ideologin kolliderar med verkligheten är det verkligheten som har fel. De som talar om förnybar energi pratar bara om framtiden om 10 eller 20 år men de säger aldrig något om hur problemen ska lösas nu.

Krysztof Gierszewskis bil i biltvätten börjar bli klar. Han blickar upp mot fabriken där han tillbringat mer än 30 år av sitt yrkesliv.

– Det är tungt just nu, säger han. Energikrisen och de ökade kostnaderna är numera nästan det enda samtalsämnet kollegor emellan, säger han. Många är oroliga. Man vet ju inte vad som händer. Allting går så snabbt.

Han drar ett sista bloss innan han släpper cigaretten på marken och fimpar med foten.

– Även om jag inte är rädd att få sparken så oroar jag mig för min nästa elräkning. Jag har ingen aning om hur hög den kan bli.

Han tycker inte politikerna gör tillräckligt för att hjälpa vanligt folk.

– Krisen riskerar att utradera medelklassen och många småföretagare. Det är många som går i konkurs.

Men så skiner hans dystra uppsyn upp lite för ett ögonblick.

– Jag kan alltid sälja mitt hus och flytta söderut till värmen.