Katten Kira sköts i benet – var tvungen att avlivas

Uppdaterad 2020-05-06 | Publicerad 2020-05-05

Tidigt på morgonen den 23 april kom katten Kira hem till familjen Griberg på Rådmansö.

Hon släpade benet efter sig och hon togs omedelbart till veterinären. Några timmar senare var Kira död.

– Mitt hjärta bara stannade, säger Jolene Griberg.

Jolene Griberg och katten Kira.

Varje vår försvinner katten Kira ut på äventyr. Hon brukar vara borta i några veckor, men den här gången kom hon hem till familjen Griberg på Rådmansö i Stockholm efter bara några dagar.

– Klockan var runt 06 på morgonen när mamma släppte in henne. Hon såg direkt att något var fel, Kira släpade sitt framben bakom sig, berättar Jolene Griberg, 20.

Familjen körde Kira till Roslangens smådjursklinik. När veterinärerna undersökt Kira ringde de upp familjen, något Norrtelje Tidning skrivit om.

– De sa att de hittat metall i såret. Att det såg ut som att hon blivit skjuten.

Jolene Griberg: ”Hennes skelett såg ut som små saltkorn med metallbitar i”.

”Hennes ben var bara flisor”

Veterinärerna sa att ett alternativ var att amputera Kiras ben berättar Jolene Griberg.

– Men de visste inte om hon skulle klara sig. Hon hade så ont, hennes ben var bara flisor.

Tillsammans med sin mamma fattade Jolene beslutet att istället låta Kira somna in.

– Vi fick se röntgenplåten. Hennes skelett såg ut som små saltkorn med metallbitar i, säger Jolene och tystnar en stund innan hon fortsätter:

– Jag kunde inte tänka. Mitt hjärta bara stannade.

Familjens Griberg tog beslutet att avliva Kira. Hon skulle blivit tre år i nu i maj.

Vill inte se fler katter råka illa ut

Nu har Jolene och hennes familj begravt Kira. I maj skulle hon fyllt tre år.

– Det var jobbigt nog att ta bort henne. Men att det är för att någon skjutit henne... Man vet inte var man ska ta vägen av ett sådant besked.

Hunden Cino bredvid Kiras grav.

Familjen vill veta vad som hänt med Kira, men framförallt så vill de inte att fler katter ska drabbas av samma öde som henne.

– Den smärtan önskar jag inte ens min värsta fiende, säger Jolene Griberg.