Mira: Min son dör på barnhem när jag sätts i fängelse

Uppdaterad 2021-03-31 | Publicerad 2021-03-30

Mira och hennes 15-årige son med lätt utvecklingsstörning ska utvisas till Kazakstan.

Trots att hon då hamnar i fängelse, och sonen placeras på barnhem.

– Jag är rädd att min son skulle dö på barnhemmet om jag sitter i fängelse fem år, säger Mira.

Mira dömdes till fem års fängelse för stöld i Kazakstan 2010. Det var en felaktig dom som hennes kriminelle chef ordnade som hämnd, enligt Mira.

Mira beskriver hur hon i sitt jobb på Philip Morris kontor i staden Jarkent 2009 insåg att hennes chef höll på med svart bokföring. Han förvarade också en pistol på kontoret på ett reglementsvidrigt sätt.

Miras son — som då var fyra år — vådasköt sig själv med pistolen, och fick de hjärnskador som gjorde att han i dag är lätt utvecklingsstörd och har epilepsi. När Mira anmälde sin chef hotade han henne, och motanmälde Mira för bedrägeri.

– Min chef betalade domaren för att han skulle döma mig för stöld, säger Mira.

Migrationsverket skriver i utvisningsbeslutet den 5 mars, som formellt sett innebär att det inte finns några hinder mot verkställighet av utvisningen:

”Du uppger själv att det brott som du anklagats för är falskt och att du inte begått den stöld som du åtalats och dömts för. Migrationsverket kan dock inte enbart baserat på dina egna uppgifter verifiera detta.”

Mira och hennnes 15-årige son som har en lätt utvecklingsstörning, ska utvisas till Kazakstan.

Migrationsverket hyllar kazakiska barnhem

Fängelsestraffet skulle verkställas när sonen hade fyllt 14 år. Innan dess, 2013, flydde Mira och sonen och tog sig till Sverige, eftersom Mira trakasserades av sin tidigare chef och hans släkt. Dessutom var hon rädd för att sonen några år senare skulle hamna på barnhem. Hon har inga nära släktingar i livet, som kan ta hand om sonen.

Migrationsverket skriver i utvisningsbeslutet den 3 mars att det inte skulle ”vara oförenligt med hans bästa att återvända till hemlandet”. Därmed skulle utvisningen inte bryta mot FN:s barnkonvention. Bedömningen grundar sig på Migrationsverkets besök på ett barnhem i Kazakstan 2014.

”Vid ett besök på barnhem i Astana, Kazakstan framgick att den materiella standarden var mycket god och att barnen hade tillgång till läkare och andra grundläggande behov”, heter det i utvisningsbeslutet.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch målade i en rapport 2019 upp en helt annan bild av Kazakstans barnhem för utvecklingsstörda barn. Där heter det att barnen ofta blir slagna och drogade med mediciner för att vara lätthanterliga. Ibland placeras de till och med i tvångströjor. Barnen får ingen skolgång, bara förvaring.

– Jag är rädd att min son skulle dö på barnhemmet om jag sitter i fängelse fem år, säger Mira.

Sonen har självmordstankar efter avslagsbeslut

Sonen har bott i Sverige sedan sju års ålder, tränat friidrott och varit med i scouterna. Han känner sig som en svensk, får vård för sina skador och går i särskola.

– Hans framtid ser väldigt ljus ut här, säger Mira.

2015 fick Mira och sonen avslag första gången. Efter det levde de som papperslösa i 4,5 år. De fick stöd av frivilliga, men det var en svår period. I januari 2020 sökte de asyl på nytt. Avslaget på den ansökan kom i juli 2020, och nu lever de gömda igen.

Sonen har tydliga stresspåslag efter avslaget förra sommaren, med kramper, självmordstankar och sömnsvårigheter. Han sluter sig och vill inte prata.

Mira konstaterar att det vore ett stort trauma för sonen att hamna på barnhem i ett land som han knappt minns.

– Han pratar dålig ryska, och ännu mindre kazakiska, säger Mira.

Fotnot: Mira är ett fingerat namn.