Mejla

Jon Hansson

Awad Olwan – imamen från stockholmsförorten Fisksätra

Publicerad:
Awad Olwan – imamen från stockholmsförorten Fisksätra.
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Awad Olwan – imamen från stockholmsförorten Fisksätra.

Awad Olwan? Vem i hela friden är Awad Olwan? 

En fin sak med ”Sommar i P1” är att man ibland får lära känna spännande människor man inte hade någon som helst koll på. Och imamen från stockholmsförorten Fisksätra har hittills flugit lågt under min radar men nu tycker jag att han nästan är som en gammal bekant.

Vi får följa med på hans livsresa från uppväxten i Palestina, över flykten till Sverige, den politiska karriären på vänsterkanten, uppdraget som imam i Fiskis till det resignerade avhoppet. Det är personligt, utbroderat och i prydlig tidsordning – först gjorde jag det, sedan hände det… Jag brukar föredra historier med tydligare fokus men Awad Olwan är en god berättare. Han har en behaglig röst, väjer inte för starka känslor och är sinnligt detaljrik (all denna mat som dukas upp, tomater, kebab, lammgryta – lyssna inte hungrig!)

Man ser framför sig druv- och fikonodlingarna utanför den lilla palestinska byn, kortspelarna på kaféet vid floden i Bagdad, demonstrationstågen från Sergels Torg till amerikanska ambassaden under 70-talet, gerillalägret i algeriska öknen, den israeliske officerens korsförhör. 

Rösten stockar sig flera gånger när han talar om pappan som blir ensam kvar hemma i byn sedan hustrun dött ung och sönerna flyttat till jobben i fjärran länder. Det är riktigt rörande. (Och så blir jag ju – av självcentrerade skäl – lätt sentimental när det handlar om pappor det är synd om.)

Mot slutet berättar han om hur han övergav politiken och villa-volvo-vovve-livet och i stället hittade tillbaka till sin gudstro. Men där tappar han mig – trots att Awad Olwan verkar vara en klok och mycket tolerant troende.

Fast jag beundrar hur frejdigt han tar sig an de stora livsfrågorna – även om hans svar ibland är mig ganska främmande.

Och en kille som inleder sitt sommarprat med ”Livet är underbart!” måste man ju gilla.

Av: Jon Hansson

Publicerad:

LÄS VIDARE