Nawar tillbaka i poolen

Uppdaterad 2015-09-24 | Publicerad 2015-09-23

Aftonbladet har följt hans väg på flykt genom Europa

Efter två år på flykt från Syrien är Nawar Arouk, 19, framme i Strängnäs.

Här har han äntligen fått börja simträna igen.

– I vattnet glömmer jag allt annat, säger han.

Barntjut och plask ekar mellan väggarna. Nawar Arouk står på startpallen och väger lite på fötterna. Så dyker han i och forsar avslappnat fram, det ser lätt ut.

I simhallen känner han sig redan hemma.

– Det är verkligen kul att träna igen. Bara lukten av klor, när man simmar sitter den liksom i huden... Det är en härlig känsla.

I Syrien simmade han i landslaget. Han tvingades sluta träna när simhallen inte längre värmdes upp och poolen var iskall.

Det är en vecka sedan han steg i land i Trelleborg och återförenades med sin familj. Det har varit en intensiv tid.

– Vi har inte varit tillsammans på så länge. Det var mycket ljud i början, alla skrek på varandra. Men nu känns det som vi börjar förstå varandra och hitta tillbaka till vår familj.

Hemstaden totalt förstörd

Under veckan har han sökt asyl. Han har också tittat på Strängnäs väderkvarn, åkt till en sjö och träffat familjens vänner.

– Det är vackert här, mindre än jag är van vid. Jag tror att man kan lära känna alla... grannar, säger han och ler brett när han för första gången går över till svenska.

Aftonbladet träffade den 19-åriga elitsimmaren från Syrien första gången på en åker i Serbien. Då hade han varit på flykt i två år.

Han växte upp i Aleppo, en stad i norra Syrien som sägs vara grundad av fenicierna för flera tusen år sedan.

– När jag var barn var det en underbar plats. Vackra gamla delar, men helt nya delar också. Stort, många människor, mycket ljud, säger han.

I dag är raketattacker, tunnbomber och krypskyttar en del av den helvetiska vardagen för Aleppoborna. Den antika fästningen har bombats sönder och använts i striderna av både regeringssidan och rebeller.

Nawar Arouk har vänner kvar i staden. De försöker hålla kontakt via sms, men det är svårt.

– Aleppo har inte haft internet på flera år och elektriciteten kommer och går. Alla som hade chansen lämnade, men alla kunde inte. Våra hjärtan är med dem, säger han.

”Vill tacka svenskarna”

Nawars pappa flydde först och därefter kunde hans mamma och syskon flyga till Sverige. Men Nawar var över 18 år och kunde därför inte invandra som anhörig. Enda chansen var att fly över Medelhavet och genom Europa. De andra flyktingarna gjorde stort intryck på honom.

– De gamla människorna, kvinnorna och barnen gick samma väg som jag. En kille hade ett trasigt ben men han hoppade fram på kryckor. De lärde mig något om livet, att vad som än händer måste man försöka gå vidare, säger han.

Gensvaret från Aftonbladets läsare har varit stort, många har hört av sig och velat hjälpa Nawar på hans väg. Strängnäs simklubb öppnade stora famnen redan innan han kommit fram.

– Folk har varit väldigt schyssta, det är många som skrivit och välkomnat mig. Jag vill verkligen tacka svenskarna som har så stora hjärtan. Jag tänker inte bli en börda för någon, jag tänker utbilda mig och jobba och ge tillbaka till Sverige, säger Nawar Arouk.

Att lära sig svenska står nu högst upp på agendan. Han har redan börjat öva med hjälp av språkkurser på datorn. Så småningom skulle han vilja studera bioteknik eller medicin på universitetet.

Någon gång i framtiden, när bomberna slutat falla, skulle Nawar Arouk också vilja återvända till Aleppo.

– Det är jag skyldig dem som inte klarade sig, som inte kunde ta sig ut. Jag har hört att varenda sten i Aleppos gamla byggnader finns dokumenterad. Bara stenarna finns kvar så kan vi bygga upp staden igen.

ANNONS