Ukrainsk militär plockar ut resterna av ryska militärkonvojen

Aftonbladets team på plats utanför Kiev

Nivette Dawod

DMITRYVKA. Här är resterna av den ryska militärkonvojen.

Reservdelarna från utbrända stridsvagnar plockas nu ut av ukrainsk militär.

– Det är en perfekt backup för oss, säger mekanikern Petro.

I byn Dmitryvka, väster om Kiev och en mil från förstaden Butja i norr, var striderna hårda i slutet av mars.

Fokus har hamnat på belägrade Butja och Irpin, men Dmitryvka har nämnts i nyheterna.

När ryssarna proklamerade att man tänkte lämna Kiev blev de nämligen övermannade av ukrainsk militär här.

Dagarna då mars växlade över till april slog den ukrainska motoffensiven till, och resultatet ser ut att ha blivit blodigt.

Det finns till och med uppgifter om misstänkta krigsbrott från ukrainska soldater.

Kropparna är undandröjda

På en sträcka knappt 500 meter lång räknar vi till sju utbrända pansarfordon och fem stridsvagnar av modellen T-72 som förvandlats till metallskelett.

Den vanligaste sovjetiska stridsvagnen. 

Men också den vanligaste ukrainska stridsvagnen.

De sönderslitna och förkolnade kropparna av ryska soldater är undanröjda, försåtsmineringar borta. Kvar ligger brända kängor, utplattade handkrämsförpackningar och klädrester. En och annan flaska alkohol.

Men bland högarna av aska och utbränt stål finns också militärt guld. 

Reservdelar.

Fungerar de fortfarande kan de användas av den ukrainska militären.

”En perfekt backup för oss”

Petros sotiga ansikte sticker ut från tornet som flugit en dryg meter från en stridsvagn.

Han och hans kollegor har just avslutat sin lunchpaus, mackor med leverpastej och överbliven tårta från den ortodoxa påsken.

Deras mål är det radarsikte, av modellen 1A40, som brukar sitta på T-72:orna. Petro förklarar så enkelt han kan att det används för att ”zooma in” på mål, som han beskriver det.

– Vi försöker förstå vilka delar som kan användas i våra fordon. Vi gör en översyn av allt som går att lossa. Är systemet intakt kan det installeras på ett ukrainskt stridsfordon.

– Vi har samma stridsvagnsmodell. Det är en perfekt backup för oss.

Olika specialister kallas in beroende på vilken del av fordonet som finns kvar och ser relativt helt ut.

Under de över två timmar vi befinner oss i Dmytrivka skruvar Petro och hans kollegor efter samma radarsikte.

Men de är inte ensamma på platsen.

En pappa och hans son stannar till för att titta och börjar snart ta kort med mobiltelefonerna på de utbrända ryska stålskeletten. 

En annan liten pojke hoppar upp på framsidan av en stridsvagn, ner i det som en gång var säten, och upp igen på bakdelen. 

En flicka som ser ut att vara i tonåren står vid en kanon och gör fredstecknet medan en förälder fotar.

”Då vet man att det är ryssarna”

Medan misstänkta krigsbrott utreds här, och knappt en mil bort i Butja, firas försiktigt den ukrainska tillfälliga segern. 

Hur vet Petro vad som är rester efter ryska styrkor och vad som kan vara ukrainska förluster?

Han svarar självsäkert:

– De ryska soldaterna har plundrat och våldfört sig på samhällen. När man ser att det inte ser normalt ut i ett område, då vet man att det är ryssarna.

Vi är på väg att lämna Dmytrivka när vi blir tillkallade att komma tillbaka till tornet.

Petro är klar.

Framför honom på marken ligger en rejäl rektangulär låda. 

Radarsiktet. 

– Linsen ser hel ut, säger han nöjt.