Så vill Spanien krossa separatiströrelsen
Genom att kasta ledarna i fängelse försöker Spanien en gång för alla att krossa den katalanska självständighetsrörelsen.
Är de på väg att lyckas?
Spanien använder inte bara sin egen rättsapparat för att oskadliggöra ledarna för den katalanska självständighetskampen.
Att den tidigare regionpresidenten Carles Puigdemont greps i Tyskland i går var ingen slump utan en noggrant uträknad strategi för att öka chanserna att få den landsflyktige ledaren utlämnad till Spanien. I Tyskland finns ett brott som liknar det ”uppror mot staten” som Spanien anklagar självständighetsivrarna för.
Puigdemont har varit en nagel i ögat på Spanien ända sedan han gick i landsflykt i Belgien i slutet av förra året för att undvika att bli gripen och internationalisera katalanernas kamp. När Belgien var ovilliga att utvisa honom drog Spanien tillbaka sin arresteringsorder men den har nu återaktiverats.
Långa fängelsestraff
Puigdemont är långtifrån den ende som drabbats av Spaniens nya offensiv som syftar till att göra det omöjligt för det lokala styret i Katalonien att utse en ny ledare bland de som spelat en avgörande roll i självständighetsrörelsen.
En kvinnlig politiker som flytt till Skottland eftersöks och en rad ledare i Katalonien har gripits och häktats i väntan på rättegångar. Brotten de 25 ledarna anklagas för kan ge 15–30 års fängelse.
Efter att nyvalen i Katalonien i december än en gång med knapp majoritet gav segern åt de partier som vill ha självständighet så verkar Spanien nu har bestämt sig för att försöka bryta nacken av separatiströrelsen genom att sätta deras ledare bakom lås och bom.
Det är en riskabel taktik.
Martyrer
Sannolikt kommer fängslandena tillfälligt att försvåra för självständighetsrörelsen. Men Spanien riskerar också att producera ett antal martyrer som de katalanska separatistpartierna kan använda för att piska upp ännu mer av hatstämning mot den spanska staten. Anhängarna riskerar både att bli fler och mer militanta.
De stora demonstrationerna i Barcelona i går efter gripandet av Puigdemont är en föraning om vad som kan komma. I motsats till tidigare protester gick det våldsamt till. Över 50 människor skadades, däribland ett antal poliser.
När Katalonien förra året utropade sin självständighet i trots mot den spanska grundlagen svarade Madrid med att tillfälligt ta över det lokala styret i provinsen.
Spanien har sedan dess stått inför ett val mellan två vägar.
Naiva
Ett vägval hade varit att starta en dialog med självständighetpartierna och försöka hitta en väg ut ur konflikten utan att Spanien för den delen bryts upp. De katalanska ledarna har på senare tid dämpat sin retorik och talat om självstyre i stället för självständighet.
I stället valde Spanien den kompromisslösa vägen där våld är den yttersta lösningen.
Separatistpartierna gjorde efter utropandet av självständigheten den monumentala felbedömningen att EU skulle komma till deras räddning när Spanien började dra åt tumskruvarna. Hur kunde de vara så naiva?
Det sista EU vill ha är ännu en intern konflikt inom unionen. Att EU skulle stödja katalanerna mot medlemslandet Spanien är otänkbart. Så längre regeringen i Madrid inte använder våld i stor skala.
Dyrköpt seger
Tvärtom hjälper nu rättsapparaten i ett antal EU-länder till att gripa katalanska ledare i förskingringen. Sedan återstår att se om de utvisas eller inte.
Självständighetsbråket har lett till kraftigt ökade motsättningar i Spanien. Det nationalistiska partiet Ciudadanos har med sina krav på att gå ännu tuffare fram mot katalanerna vuxit starkt i opinionen och ser ut att kunna hota premiärminister Mariano Rajoys konservativa regeringsparti vid ett nyval.
Risken Spanien löper är att man i sin iver att kväsa självständighetskampen samtidigt urholkar den egna demokratin genom att döma människor för deras politiska åsikter.
Det kan bli en dyrköpt seger.