”Alla har fantasin att återvända i triumf”
Lina Arvidsson skriver om misslyckad ”hemvändare” i ny deckare
Publicerad 2022-02-05
Hon har rosats för sina två första deckare – den tredje har precis landat hos bokhandlarna.
Nu jobbar hon med nästa, för inspiration saknas inte.
– En idé kommer som en attack. Den får ligga och mogna, skramla runt och masseras i huvudet, säger Lina Arvidsson.
Varje morgon rullar hon ut kontorsstolen ur skrubben in till köksbordet i radhusområdet i Skarpnäck. Sedan jobbar hon intensivt fram till att det är dags att hämta barnen från skolan och stolen ska in i skrubben igen.
– Jag tycker om att jobba hemma, men som författare är man väldigt ensam. Ibland blir man tokig för att det är så ensamt. Jag bokdebuterade bara några månader innan pandemin drog igång så jag har inte hunnit träffa andra författare, säger Lina Arvidsson.
Lina Arvidsson, 42, växte upp i Hå, en liten by utanför Bollnäs i Hälsingland. Efter studenten flyttade hon till Stockholm, gick på konstskola, jobbade på krog och i hemtjänst. Sedan utbildade hon sig till teatertekniker.
– Men det var skrivandet som drog i mig. Jag kunde inte släppa känslan att det var något som saknades, att skrivandet inte fanns med i mitt liv som jag ville. Så jag sade upp mig och började plugga till journalist på Södertörn.
Stal minuter till skrivandet
Efter några år som reporter på Häntgruppen sa hon upp sig för att helt satsa på författandet. I dagarna kom hennes tredje bok.
– Egentligen skrev jag alla tre medan jag jobbade på Hänt. Jag fick lära mig att stjäla tillfällen i flykten, jag kunde inte sitta flera timmar i sträck. När barnen åt sitt lördagsgodis kunde jag få 20 minuter, eller på tunnelbanan, eller fem minuter här och där – och så på kvällarna. Jag tog varje chans. Jag lärde mig att inte ha någon startsträcka in i skrivandet, för jag visste inte när nästa ögonblick kom.
De två första böckerna, ”Ett hem att dö för” och ”Blåmärken”, utspelar sig i Stockholm. I den tredje boken, ”Rötter av blod” får läsaren följa med hem till byn.
– Jag längtade efter frisk luft och sommar – och det finns inget vackrare än Hälsingland på försommaren och sommaren. Jag ville tillbaka till Hå där jag växte upp.
Länge tänkte hon att byn i boken skulle heta just Hå, men ångrade sig. I boken heter byn istället Fjärbo, ”det är inga trevliga människor i den byn – medan Hå är full av trevliga människor”.
Varför återvände du till dina rötter?
– Jag hade en idé om att skriva om en hemvändare i min egen ålder. Jag tror att alla som har flyttat från ett mindre ställe har en fantasi att återvända i triumf. Så jag tänkte på hur det skulle vara att återvända med svansen mellan benen. De 20 år som [huvudpersonen] Sigrid har byggt upp sin status under är borta och hon måste finna sin plats på ett ställe som hon inte känner igen. Det var kul att gräva i.
Just nu håller Lina Arvidsson på med sin fjärde bok, också den utspelar sig långt från storstäder.
– Den utspelar sig till en början i Bollnäs, sedan rör den sig norrut upp till fjällvärlden, till Härjedalen.
Vad är det som fascinerar just med deckare?
– Jag älskar berättelser framför allt och gärna berättelser som utspelar sig i det lilla. I de två första böckerna handlar det om två-tre personer som påverkas av det som händer. Just att kunna hitta lager i en historia där saker som har hänt för länge sedan påverkar i dag. Och hur ens relationer påverkas av sådant som man tror är glömt och begravet.
”Har hittat sin egen väg”
Lina Arvidsson har ingen utarbetad plan när hon skriver sina böcker, som en del andra.
– Jag inget fast mål, utan låter mig följa stickspår och omvägar. Ingen av de böcker jag skrivit har slutat som jag trott, utan berättelsen har hittat sin egen väg. Det är också så med karaktärerna, ju tydligare de blir och ju bättre jag lär känna dem, desto mer viljestarka blir de. Jag kan inte tvinga dem att göra saker om det är ologiskt för den karaktären så måste den ta en annan väg.
Hon har faktiskt skrivit ytterligare en bok – under sin journalistutbildning. Men den är för byrålådan.
– Jag gjorde alla nybörjarmisstag som man kan göra. Jag hade sju perspektiv som skulle berätta sin historia, till exempel. Jag tänkte att det här blir toppen, men den blev bara längre och längre – den tog aldrig slut, säger Lina Arvidsson och ler.
”Jag har inspirerats mycket av Aino Trosell. Hon är kanonbra på det lantliga. De jag har läst har handlat om kvinnor i 50-årsåldern som jobbar på hemtjänsten eller som städare. Hon har också skrivit “Om hjärtat ännu slår”. Siv, en bedragen kvinna i övre medelåldern, har ärvt en släktings hem i Sälen och ska börja sitt nya liv där. Hon får jobb på ett garveri när otäcka saker händer. Det är så himla spännande och trovärdigt – och det är skotrar, turister och jordkällare.”