L-politikern om affischkritiken: Det är mest rassarna som är negativa

Publicerad 2022-08-28

Rim om finskkunskaper, önskemål om ett roligare Göteborg och ”gängens värsta fiende” – det är några av komponenterna i de valaffischer som än så länge stuckit ut mest i den svenska valkampanjen.

Liberalen Jan Jönsson, vars valkampanj mötts av både hyllningar och löje, tar uppmärksamheten med ro.

– Hade fler varit som jag hade vi inte haft problem med gängen över huvud taget, säger han.

Drygt en månad innan riksdagsvalet var det som att landets städer på bara en helg helt och hållet bytte skepnad – plötsligt dominerades praktiskt taget varje offentlig eller kommersiell yta av politiskt kampanjmaterial.

De flesta av allestädes närvarande valaffischerna går i samma stil. Allvarliga politiker som med blicken stint in i kameran – eller som i Nooshi Dadgostars fall: mot en avlägsen horisont – uppmanar till skarpa åtgärder mot allvarliga samhällsproblem, sammanfattade i en mer eller mindre klatschig slogan.

Humor är inte något som kännetecknar de flesta av valaffischerna. Men det finns några undantag. Även om det för allmänheten inte alltid är helt uppenbart om humorn är avsiktlig eller inte.

Uppfriskande självdistans

Ett tydligt exempel på detta är det stockholmska socialborgarrådet Jan Jönssons (L) personalvalskampanj. Enligt Liberalernas valaffischer och bussreklam är Jan Jönsson, tidigare grundskolelärare och rektor i Botkyrka, ”gängens värsta fiende”. Ett påstående som enligt många på sociala medier går stick i stäv med Jan Jönssons inte speciellt råbarkade yttre – men som av andra lyfts fram som ett tecken på uppfriskande självdistans från den prydlige glasögonprydde politikerns sida.

Liberalen Jan Jönssons valaffisch, bakpå en buss.

Enligt Jan Jönsson själv var det aldrig tal om att han skulle anlägga en mer skrämmande min för att genom valaffischen sätta skräck i gängen.

– Nej, det här är faktiskt väldigt medvetet gjort. Ibland blir det så i vår debatt om brottslighet att man ska vara väldigt högljudd på Twitter och ha stora musklar med tatueringar, men det är sannerligen inte vad som löser problemen, säger Jan Jönsson och fortsätter:

– Hade fler varit som jag hade vi inte haft problem med gängen över huvud taget. För det handlar om tidiga insatser, om att jobba med unga pojkar och deras värderingar.

Stockholms socialborgarråd Jan Jönssons (L).

”Handlar om att stoppa nyrekryteringar”

Är du gängens värsta fiende?

– Det här om att vara gängens värsta fiende, det handlar om att stoppa nyrekryteringar till dessa så att gängen dör ut. Om vi bara inriktar oss på straff kommer gängen bara att fyllas på. I mitt arbete med unga har det blivit tydligt att om vi fostrar fler unga män till att bejaka sina mjuka sidor och värderingar som handlar om att vara schyssta mot varandra, så skulle de här problemen minska.

Är du nöjd med responsen på affischen?

– Att den skulle få så mycket uppmärksamhet hade jag verkligen inte förväntat mig, men det känns väldigt kul. Det är framför allt folk från rasse- och nazistsidan som varit kritiska, men de som har någon sympati för vad jag vill åstadkomma har varit positivt inställda, säger Jan Jönsson och fortsätter:

– Jag lever hellre i samhälle där man får fjanta sig än i ett där alla måste se likadana ut. Och det är inte människor som bjuder på sig själva som går runt och skjuter folk.

Ser inte så road ut

En annan person som fått uppmärksamhet för sin valkampanj är ungdomspolitikern Edwin Friedlaender (M) som på de valaffischer som pryds av hans ansikte slår fast att ”det ska vara roligt att vara ung i Göteborg”.

Själv ser politikern, som kandiderar till kommunfullmäktige, inte särskilt road ut på affischen i fråga. Något som många varit snara med att påpeka.

Moderaten Edwin Friedlaenders valaffisch.

Du ser inte särskilt munter ut på bilden. Beror det på att det inte är särskilt roligt att vara ung i Göteborg?

– Dels beror det nog på den saken och dels handlar det om jag inte är så bra på att le, säger Edwin Friedlaender.

Vad krävs för att din stad ska bli skojigare?

– Jag upplever att många studenter inte söker sig hit eftersom studentlivet inte är lika bra här som i andra städer. Det handlar till exempel om serveringstillstånd av alkohol och om öppettider för nattklubbar, de borde förlängas. Sedan borde det göras mer för att skapa ett blomstrande civilsamhälle och föreningsliv i Göteborg.

Borde finnas mer att göra

Vad har du fått för respons på annonsen?

– Folk tycker att det är ett roligt budskap. Och de flesta håller med om att det ska finnas mer att göra i Göteborg, säger Edwin Friedlaender.

En politiker som i god Johan Pehrson-stil medvetet gjort en insats för att skoja till sin personvalskampanj är riksdagsledamoten Markus Selin. Hans valaffisch har förvisso inte direkt väckt någon uppståndelse – men förtjänar ett hedersomnämnande av skälet att hans slogan utgörs av något i politikersammanhang så ovanligt som en egenkomponerad dikt.

– Det är jag som har skrivit dikten. Politik kan vara på liv och och död. Men man kan ändå ha en glimt i ögat. Därför har jag rimmat. Rim får oss att minnas och rim kan vara kul, säger Markus Selin.

Dikten lyder som följer:

”Jag vill se växande gröna ekonomier

med trähussnickerier och batterier

Jag kan finska

och koldioxiden ska minska”

Socialdemokraten Markus Selins valaffisch.

”Aldrig fel att kunna flera språk”

Kan dina finskkunskaper bidra till att koldioxidnivåerna på sikt minskar?

– Ja. På marginalen visserligen. Men det är aldrig fel att kunna flera språk. Inte heller när man talar med politiker utomlands, säger Markus Selin.

Det känns som att du är en engagerad julklappsrimmare?

– Ja, det stämmer. Men just nu har jag inte julbyxorna på mig. Men jag har flera valårsrim. Till exempel ett om EU. Det går så här: ”Handel, gröna jobb och ekonomisk framgång, ger fred och frihet i mitt EU som en vacker sång.”

Behövs det mer poesi i svensk politik?

– Det kan jag tycka. Nyfikenheten och intresset för språket ska lyftas upp.

Markus Selin nämner också utan någon särskild anledning att stavningen av Markus med k är betydligt ovanligare än Aftonbladets reporters stavning av samma namn.

– Marcus med c är tre gånger så vanligt. Det har jag kollat upp.