Syrienkriget största hotet mot världsfreden

En pojke leker på gatan i staden Homs i Syrien.

I Libyen ingrep världssamfundet för att stoppa ett massmord. Slutresultatet blev ändå kaos.

I Syrien lät omvärlden bli att ingripa och det gick åt fanders.

Och när stormakterna väl skred till handling förvandlades konflikten till det kanske största hotet mot världsfreden sedan andra världskriget.

När fredssamtalen om Syrien återupptas i dag är det i en atmosfär av fientlighet och misstro. Ändå är samtalen just nu det enda hoppet om att inbördeskriget i Syrien ska få ett slut.

Vad som för fem år sedan startade som en dröm om frihet och utveckling i den arabiska vårens fotspår utvecklades till ett inbördeskrig. Sedan till ett regionalt storkrig.

I dag bombar fyra av de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd i Syrien. Kriget är inte ett världskrig än men om det får fortsätta kan det i värsta fall utvecklas till ett.

Alla ingredienserna finns där och nästan alla spelare.

Sedan Ryssland ingrep i kriget i höstas med bombningar för att rädda kvar diktatorn Bashar al-Assad vid makten har de hamnat i direkt konfrontation med Nato-landet Turkiet. Samtidigt som andra Nato-länder som USA, Frankrike och Storbritannien också bombar i Syrien.

Nytt krig

De regionala stormakterna Iran och Saudiarabien stöttar via ombud vars en sida i kriget. Deras proxykrig har blåst nytt liv i konflikten mellan shia- och sunnimuslimer i regionen. Saudierna har dessutom startat ett nytt krig i Jemen för att motverka Irans inflytande.

Även om världen inte längre är lika ensidigt beroende av olja från Mellanöstern som man en gång var så kan det vara värt att minnas att Saudiarabien är världens näst största oljeproducent. Landet ingår tillsammans med Iran och Irak bland topp fem av länder med världens största oljereserver.

Skulle Syrienkriget utvidgas ytterligare kan det få allvarliga följder för världens energiförsörjning.

Hälften av Syriens drygt 20 miljoner invånare befinner sig på flykt. Drygt fyra miljoner har lämnat landet. Flyktingströmmen har destabiliserat grannländerna och hotar nu sammanhållningen inom EU. Faktiskt mer än så. Flyktingkaoset hotar den fria rörligheten inom EU och därmed indirekt även euron.

Fredspris

När EU för några år sedan tilldelades Nobels fredspris så var det av skälet att unionen betytt oerhört mycket för att bevara freden i Europa efter två förödande världskrig.

Om EU börjar vackla samtidigt som Mellanöstern står i lågor och det pågår ett nytt kallt krig mellan Ryssland, Europa och USA är det lätt att se vilka mörka moln som tornar upp sig vid horisonten.

Den utvecklingen verkade helt osannolik när Berlinmuren rasade för dryga 25 år sedan. I dag ligger den inom felmarginalen.

När revolutionen i Syrien började urarta i inbördeskrig höjdes många röster för att världen måste ingripa på samma sätt som den gjorde i Libyen. Men Rysslands veton i FN och president Obamas beslutsångest lämnade Syrien åt sitt öde.

Kanske var det fel. Kanske inte. Ingen kan säkert veta vad som hänt ifall världssamfundet ingripit.

Favorittillhåll

Fallet Libyen manade inte precis till efterföljd. Ett hotande folkmord undveks och en mångårig tyrann störtades. Men vad är Libyen i dag? En kollapsad stat som förvandlats till Islamiska statens nya favorittillhåll. Inte lika illa som Syrien men på väg åt samma håll.

I dag har ett stort antal länder på olika sätt lagt sig i Syrienkonflikten. Gemensamt för nästan alla är att de har sina egna säkerhetspolitiska intressen för ögonen snarare än Syriens bästa. Vilket gör konflikten extra komplex att lösa.

Fredssamtal är enda vägen fram men det är en väldigt gropig och kurvig trafikled där det är lätt att sladda och köra av.

Inga snabba framgångar att vänta med andra ord.

Följ ämnen i artikeln