En stor man i en stor kropp

Åsa Linderborg

Åsa Linderborg minns Henning Mankell

Vi är många som sörjer Henning Mankell.

Hans böcker finns översatta till ett fyrtiotal språk. Den som reser genom Europa möter ofta hans titlar i boklådorna.

Tyskland, Polen, Finland, Norge, Island – hans böcker har legat överallt. Jag minns särskilt hur Den vita lejoninnan bligade mot mig i en liten livsmedelsbutik i Venedig. Jag blev förvånad, så där som man kan bli som svensk när man inte fattar hur stor en kollega är utomlands.

Mankell debuterade 1973 med romanen Bergsprängaren. Dessförinnan hade han gett prov som dramatiker, han var med och startade länsteatern i Falun.

Det stora publika genombrottet kom 1991 med Mördare utan ansikte, den första i en serie om tolv titlar om Kurt Wallander. Den operaälskande kriminalkommissarien som drack lite för mycket och drogs med hjärtproblem. Som kämpade med relationen till dottern och pappan, hötorgskonstnären. Motarbetad på grund av sin bufflighet och civilkurage, men med ett stort hjärta.

Som deckarförfattare hade Mankell alltid ett ärende – rasism, högerextremism, girighet, våld mot kvinnor – och som sådan fullföljde han den samhällskritiska traditionen från Sjöwall/Wahlöö.

Nästa år skulle Kurt Wallander fyllt 25 år som litterär gestalt. Min önskan att Mankell fram till dess skulle sammanfatta sitt författarskap för Aftonbladets läsare, hann aldrig uppfyllas.

Böckerna om Wallander har sålt i över 40 miljoner exemplar. Mankell var visserligen en förmögen man, men han var också en betydelsefull mecenat som utan några åthävor skänkte pengar i en rad olika projekt, allt från litteraturfestivaler, Ship to Gaza till SOS-barnbyar.

Sveriges största dramatikerpris bär hans namn, Henning Mankell-stipendiet. Det var också dramatiken som låg honom närmast, däribland som konstnärlig ledare för Teatro Avenida i Maputo, Moçambique, där han var bosatt under många år.

Sörjer Henning Mankell gör också alla vi som i honom hade en orubbligt trygg kamrat i kampen för solidaritet, fred och rättvisa. Han var en man av 68-rörelsen, hans tidiga engagerade rörde det sydafrikanska apartheidsystemet, Vietnamkriget och den portugisiska kolonialismen.

I maj 2010 flyttade Ship to Gaza barrikaden över Medelhavet, han var med på den konvoj som israelerna förvandlade till ett flytande slakthus. Han fängslades i Ashdod, där de beslagtog hans enda och främsta vapen – datorn.  

Mankell kunde ofta anklagas för att vara moralist. Den anklagelsen bekymrade honom föga, tvärtom. Han menade att människan måste ha moral, måste ha principer, måste handla så gott hen kan. Det är knappast en dålig hållning. 

År 2001 startade han tillsammans med Dan Israel Leopard förlag, som begåvat oss med framför allt facklitteratur i internationella frågor. Mina tankar går till hans arbetskamrater där, liksom till hans hustru Eva och sonen Jon.

Sverige har förlorat en stor människa i en stor kropp.