Clowner utan gränser ger barn skrattet tillbaka

Uppdaterad 2015-10-23 | Publicerad 2015-10-22

”Det är skillnad på att överleva och leva”

En grupp artister från Clowner utan gränser kom nyligen hem från Lesbos och Kos, där de uppträtt för flyktingbarn. ”Otroligt betydelsefullt”, säger generalsekreterare Jennifer Vidmo.

Gilla Vi hjälper på Facebook, för mer positiva historier ur flyktingkrisens spår!

När hjälporganisationer sett till att människor som flytt har mat, tak över huvudet och sjukvård finns det fortfarande många behov kvar. Barn är många gånger extra utsatta, och kan behöva en paus och en påminnelse om att det går att skratta. Clowner utan gränser möter barn i flyktingläger och försöker ge dem den pausen och det skrattet.

– Om de här människorna ska orka behöver de den här injektionen av energi. De har så otroligt långt kvar och behöver något annat att fokusera på, säger Jennifer Vidmo, generalsekreterare för Clowner utan gränser.

Åkte tidigare än planerat

Hon var nyligen med under en resa till Lesbos.

– Vi hade faktiskt en resa inbokad i slutet av oktober, men sen blev vi uppringda av UNHCR och lokala organisationer som undrade om vi kunde komma ner. Vi gjorde en blixtinsamling och drog ihop två gäng och åkte ner till Kos och Lesbos. Men vi åker ändå igen snart, till flera ställen, berättar Jennifer Vidmo.

Jennifer Vidmo, Clowner utan gränser. Foto: Henrik Kindgren.

De har projekterat för 20 ytterligare expeditioner till Grekland, och nu fortsätter arbetet med att samla in pengar till resorna. Alla artister åker som volontärer utan betalning, så hur länge de kan stanna beror på hur länge de kan klara inkomstbortfall.

Pappor vill lära sig tricks

Organisationen startades i Spanien i början av nittiotalet, då en gatuartist åkte till Balkan och uppträdde för barnen i flyktinglägret. I Sverige började det för 19 år sen, och nu har de jobbat i över 20 länder och träffat mer än en och en halv miljon barn i världens mest utsatta situationer. Idag är det drygt 250 svenska cirkusartister som ger av sin tid.

– Varje gång får vi berättat för oss hur viktigt det varit för barnen. Vissa av dem har inte lekt på månader, men börjar leka efter att vi varit där, berättar Jennifer Vidmo.

–Det som varit extra starkt nu är faktiskt alla pappor. De har fått lämna ett normalt fint liv och kan inte ge sina barn det de alltid kunnat ge dem. Deras behov av att lära sig tricks av clownerna, det har jag aldrig sett förut. De springer direkt bort till sina barn och trollar bort sin tumme, och får det efterlängtade skrattet.

Både hopp och oro

Upplevelserna på Lesbos var både givande och svåra för många av artisterna.

– Det är dubbelt. Man ser vilken otrolig effekt det här arbetet har, det ger så mycket hopp. Men nu blandades känslan väldigt mycket med en oro för vad som ska hända med de här människorna. De har varit med om hemska saker, och det finns inte strukturer och organisation för att hantera alla som kommer. Att träffa en familj som har förlorat ett av sina barn när de tog sig över havet… Det är svårt att acceptera.

Måste fylla liv med hopp och glädje

Ibland får de frågor om det inte snarare är mat, vatten och medicin som behövs i flyktingläger och andra utsatta områden. Jennifer Vidmo menar att de kompletterar de insatserna, snarare än att konkurrera med dem.

– När vi väl har räddat ett liv så försöker vi fylla det med hopp och glädje. Det är skillnad på att överleva och att leva, och vi måste få barnen att leva, säger hon.

– Snubblet och tricksen och jongleringsnumren är alltid lika häftiga för barnen. Det är universellt – och behovet av att få skratta och vara människa är universellt.

Clowner utan gränsers hemsida hittar du mer info om hur du kan stödja deras arbete.

Följ ämnen i artikeln