Polen utökar undantagszonen: ”Vill inte att sanningen ska fram”

Uppdaterad 2021-11-12 | Publicerad 2021-11-11

KLIMÓWKA/BOHONIKI. För varje timme tvingar Polen in fler byar i undantagszonen för att stoppa migranterna från Belarus.

Waclaw Ropucho, 85, hjälpte fyra frusna män som kom till den katolska kyrkan i Klimowká innan någon ringde polska gränspolisen. 

Han hinner bara börja berätta för Aftonbladet om det lidande han sett.

Sedan kommer polisen.

85-åringen har ansvar för att öppna den katolska kyrkan i byn Klimówka, belägen någon kilometer från den polska gränsen mot Belarus.

Senast klockan sju ska portarna stå öppna.

Vanligtvis ett ensamt arbete.

Men en morgon för några veckor sedan möttes han av fyra frusna, blöta män. Migranter, som han tror hade lyckats ta sig igenom taggtråden som utgör den polska gränsen mot Belarus, för att sedan vandra under natten och till slut komma till hans kyrka.

Waclaw Ropucho, 85, berättar att han hjälpt fyra unga frusna män.

”Var så illa däran”

De kunde inte prata med varandra, han kan bara polska, de kunde bara sitt språk. Han vet inte exakt vilket land de kom från, men beskriver dem som unga, kanske i 20-årsåldern.

– De var så illa däran. De använde sina händer för att kommunicera. De frågade om taxi.

Byn är liten, och trots att den ligger nära den långa gräns som går mellan Polen och Belarus är det ett relativt nytt fenomen att människor kommer till Klimówka som annat än turister.

Migranterna, som lockats av Belarus regim och diktatorn Aleksandr Lukasjenko att ta sig till Minsk för att sedan försöka söka asyl i ett EU-land, är ett märkligt inslag.

Snart hade någon i byn ringt den polska gränspolisen.

– Vi visste inte hur vi annars skulle hjälpa dem. Det var enda sättet, säger Waclaw Ropucho.

Polisen stoppar journalister i området.

Polisen dyker upp

Vi hinner prata i tolv minuter innan polisen dyker upp.

Den undantagszon som Polen infört efter att migranter börjat försöka ta sig in i landet från Belarus växer snabbt. Nya vägspärrar dyker på kort tid upp i det karga landskapet.

Trots att vi inte mött några beväpnade vakter eller stoppats vid gränskontroller visar det sig att vi är i ett område som journalister inte tillåts beträda.

Poliserna berättar vänligt men bestämt att Klimówka nu ingår bland de omkring 180 byar som omfattas av undantagszonen. De säger till oss att lämna platsen omgående.

Vi eskorteras ut och får tillåtelse att köra till byn Bohoniki åtta kilometer västerut.

Waclaw Ropucho hinner berätta att det finns en moské där, dit många migranter har tagit sig.

Församlingsledaren Maciej Szczesnowicz, 51, plockar ihop varor som ska köras till gränsen.

Alla började gråta

Vid moskén i Bohoniki står kartonger med konserver, varma kläder, barnmat och liggunderlag. Församlingsledaren Maciej Szczesnowicz, 51, plockar vant i ordning förnödenheterna. Vanligtvis kör han till gränsen själv två gånger om dagen och lämnar av varorna till både de polska soldaterna på den polska sidan stängslet, och till migranterna bakom den belaruriska sidan, men nu har hans bil lagt av.

Han har också, precis som Waclaw Ropucho, mötts av grupper av människor som lyckats ta sig in i området.

Han minns särskilt en grupp på två män, tre kvinnor och sex barn, det yngsta ett spädbarn på fyra månader. Han tror att de var från Irak, eller Iran:

– När jag såg dem och de såg mig började vi alla gråta. De var så trötta. De orkade knappt stå på benen. De var utsvultna.

– De hade plockat med sig svamp de hittat längs vägen, som är oätlig, bara för att få i sig något. Polisen kom hit. De gav en av dem ett äpple som alla delade på.

Samtliga kördes till ett sjukhus i en närliggande by. Enligt Maciej Szczesnowicz hade flera av dem lunginflammation. Han vet inte vad som sedan hände med dem.

Moskén i området hjälper människor som är fast i skogen.

Är kritisk

Maciej Szczesnowicz säger att han gråtit mycket de senaste tre månaderna, sedan han började köra förnödenheter till gränsen.

– Det är svårt att beskriva situationen för någon som inte upplevt den, som inte har träffat de här människorna. Det spelar ingen roll vilken tro eller hudfärg man har. Det enda som är viktigt är att detta är människor som behöver hjälp. Det är därför vi i det muslimska samfundet har bestämt oss för att hjälpa.

Men han är också kritisk.

Han körde förbi när vi blev stoppade av polisen i Klimówka och säger att den polska regeringen inte tillåter journalister i gränsområdet för att den inte vill att hela sanningen ska fram.

– Tro inte på det som skrivs i polsk media. De visar bara vuxna män, inte barnen och kvinnorna som är utsvultna och utblottade. De visar bara bilder som kan fungera som propaganda.

Maciej Szczesnowicz är kritisk till vad som skrivs i polsk media.

”Tror att de kommit till Tyskland”

Människorna som nu hamnar i limbot mellan den belaruriska och polska gränsen är de som går förlorande ur det som beskrivits av polska regeringen som ett hybridkrig, anser han:

– Jag tycker synd om dem. De är bara en bricka i ett politiskt spel. Det är Lukasjenkos regim som ligger bakom det här. De lurar människor att åka till Belarus och ger dem löften om att de ska åka till Tyskland. Flera av dem jag träffat vet inte ens att de är i Polen, de tror att de har kommit till Tyskland.

Hur ska denna upptrappade konflikt sluta?

Läget är spänt mellan Polen, i förlängningen EU, och Belarus. Maciej Szczesnowicz tror inte att situationen lugnar sig än på ett tag.

– Min rädsla är att vi ska få det som i Frankrike eller Tyskland under flyktingkrisen. Jag hoppas att det här snart ska ta slut, men jag tror inte att det kommer att göra det.