Barnmorskan gråter ofta efter jobbet: ”Ren tur att ingen dör”
Kvinnokliniken ska spara 72 miljoner kronor
Uppdaterad 2021-03-23 | Publicerad 2021-03-20
Oron är fortsatt stor bland personalen på Södersjukhusets BB, där 72 miljoner kronor ska sparas in.
Minskade resurser riskerar att gå ut över patienterna, menar barnmorskan Emelie Andersson.
– Huruvida kvinnor och barn skadas eller dör i samband med förlossning får inte handla om tur, säger hon.
Nyligen stod det klart att Region Stockholm gör ett överskott på 5,8 miljarder kronor för pandemiåret 2020.
Men kvinnokliniken på Södersjukhuset, Sös, i Stockholm, har ett kraftigt budgetunderskott och ska spara 72 miljoner kronor.
Det ska man göra genom ”ökad produktion samt effektivisering av arbetssätt”, enligt sjukhusets vd Mikael Runsiö.
Trots sjukhusledningens uttalanden om att den så kallade patientnära verksamheten inte ska drabbas är oron stor bland kvinnoklinikens personal. Redan i dag upplever många att det saknas resurser och att arbetsbördan ofta är enorm.
”Jobbnatt från helvetet”
En av dem är barnmorskan Emelie Andersson. Ett arbetspass från i början av mars beskriver hon som en ”jobbnatt från helvetet”:
En av hennes patienter på Södersjukhusets BB i Stockholm fick feber när hon skulle föda sitt första barn. Den andra patienten, även hon en förlossningsrädd förstagångsföderska, fick en allt mer avvikande ctg-kurva, som mäter barnets välmående. Hon behövde förlösas med sugklocka. En annan, ny patient kom in och behövde akut uppmärksamhet – barnet var på väg ut. En av de två närvarande läkarna måste snabbt rycka in för att sy ihop en kvinnas bristningar.
Emelie Andersson springer, säger hon, som en jojo mellan rummen. På sina sociala medier skriver hon:
”På väg ut genom sjukhusbyggnaden kommer tankarna på våra sparkrav och ilskan blossar upp. Blir så arg inombords att allt till slut svämmar över i tårar. Tårarna rinner medan jag går ner för sjukhusbacken”.
Här föds 8 000 bebisar om året
På Södersjukhusets kvinnoklinik förlöstes närmare 8 000 barn förra året. Det är bland den högsta siffran i landet.
Hade de förlöst 150 fler skulle sjukhuset enligt lag tvingas anställa ytterligare en läkare. Nu får de klara sig med två per journatt. Men när avdelningen är fullbelagd med kvinnor vars tillstånd kräver hög uppmärksamhet är det inte tillräckligt, tycker Emelie Andersson.
– Så som våra resurser ser ut så känns det inte som att vi har goda möjligheter att garantera patientsäker vård, som att patientsäkerheten ibland brister för vissa patienter, säger hon.
– Det får det att verka som att det handlar om ren tur – hur resurserna ser ut när varje enskild patient kommer in.
Hon gråter ofta efter jobbet. Inte för att hon inte älskar sitt jobb, kollegorna och att möta patienterna och alla nyblivna föräldrar.
– Orsaken till att jag gråter är för att det känns ibland som att man bedriver en vård som man inte riktigt kan stå för. Jag gråter för att de jag möter förtjänar ännu mer, säger Emelie Andersson.
”Finns inget att spara på”
I en tidigare intervju med Aftonbladet svarade sjukhusets vd Mikael Runsiö att de sparförslag som lagts fram var ett försök att involvera personalen i processen. Det är ingenting som personalen ska behöva tänka på i det enskilda patientmötet, tyckte han.
– Jag är helt övertygad om att vår personal är så klok att de aldrig skulle göra något sånt, att de använder vad som behövs i varje given situation, sa vd Mikael Runsiö då.
Men när Emelie Andersson tänker på listorna som satts upp i kvinnoklinikens avdelning, som föreslår att personalen ska fundera på om det går att spara på olika material som nätbyxor, avnavlingskit och katetrar, blir hon snarare uppgiven.
– Det är då frustrationen kommer. Ilskan. Tårarna. För vi vet att det finns ingenting vi kan spara på utan att i förlängningen riskera att olyckor sker. Att någon skadas eller dör, säger Emelie Andersson.