Striden om unga mördares straff

Vem tar bäst hand om morddömda ungdomar?

Efter sommarens rymningar vill en politisk majoritet flytta ansvaret för unga som begått grova brott från Sis till Kriminalvården.

Sis medger att säkerheten måste stärkas – men betonar vikten av vård för att lämna brottsbanan.

Sommaren 2020 inträffar på kort tid två uppmärksammade rymningar från Statens institutionsstyrelses, Sis, slutna ungdomsvård.

Den 23 juli fritas en 18-åring, dömd till sluten ungdomsvård (LSU) för ett mord på en pizzeria i Rinkeby, under en bevakad permission i Kungsbacka. Knappt en månad senare, den 19 augusti, lyckas två maskerade och beväpnade män frita två ungdomar, dömda för mord respektive mordförsök, från Sis ungdomshem Råby i Lund.

Kritiken från politiskt håll låter inte vänta på sig.

– Det borde vara större skillnad mellan en ungdomsanstalt och en fritidsgård, säger KD-ledaren Ebba Busch.

– Det är helt befängt, säger Moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forssell.

Sis generaldirektör Elisabet Åbjörnsson Hollmark går snabbt ut och medger att säkerhetsarbetet är kraftigt eftersatt och under hösten presenteras flera åtgärder för att höja säkerheten. Men det räcker inte för att tysta kritiken.

Flytta till Kriminalvården

Enligt en enkät som DN genomför i januari 2021 finns det riksdagsmajoritet för att flytta ansvaret för grovt kriminella tonåringar till Kriminalvården.

Maria Hulthén, institutionschef på Råby i Lund, vill tona ned bilden av ett förråat klimat på Sis och understryker att det handlar om enstaka intagna som har det tunga våldskapitalet. Otvetydigt visar dock fritagningen på Råby i somras att man behöver ett helt annat skalskydd på vissa avdelningar, säger hon.

Men fortsatt är vården Sis tydligaste uppdrag, understryker hon.

– Vi är en vårdmyndighet, och det är viktigt för oss att bibehålla det som vi är allra bäst på, det vill säga vårda barn och ungdomar som befinner sig i risk för en fortsatt dålig utveckling.

Enligt Hulthén är gruppen som döms till sluten ungdomsvård en utmaning att hantera oavsett om den ligger under Sis eller Kriminalvården.

– Det är unga människor som inte har fullt utvecklad impulskontroll och konsekvenstänk. Men det är klart, Kriminalvården har jobbat med säkerhetsfrågor på ett helt annat sätt än vi gjort, eftersom vi är en vårdmyndighet. De har ett annat uppdrag, annan lagstiftning att förhålla sig till och andra befogenheter.

Kanske hänger frågan om var ungdomarna bäst placeras på hur samhället vill se på dem – som brottslingar som ska förvaras undan från samhället till varje pris, eller som unga människor som behöver vård och hjälp för att hamna rätt? Lina Lindkvist, biträdande institutionschef på Sis Råby, påminner om varför man inrättade LSU från första början, och frågar sig om synen har förändrats i dag.

– Man ville inte att barn skulle sitta i fängelse. Vi jobbade innan LSU fanns, och då såg vi en del ungdomar, 16–17 år gamla, som fick fängelse. Det var väldigt tragiskt att se, säger hon.

Behöver förändras

Även från fackligt håll följs diskussionen med intresse.

– Min grundtanke är att det är bra att försöka nå dem genom vård och behandling, snarare än att låsa in dem. De är fortsatt ungdomar och påverkningsbara, säger Frida Strandberg Landin, ordförande för Seko Sis.

– Men vi behöver se över hur vi ska anpassa vården och insatserna för dem, det behövs helt andra förutsättningar för att nå resultat.

Problemen på Sis har funnits länge och är välkända för alla inom verksamheten, men det kraftiga våldet har ökat, säger hon.

– Klienterna vi har nu är av annan dignitet än vad Sis är vana vid, med ett helt annat våldskapital än vi är vana att hantera.

Här har inte Sis hängt med, enligt Strandberg Landin. Hon pekar bland annat på att verktygen för riskbedömningar av ungdomarna är ålderdomlig och inte anpassad för personer med så grov brottslighet bakom sig.

– Och man är för få på golvet. Det gör att man sätter sig i osäkra situationer som man anser utgör onödiga risker.

Många återfaller

De korta vårdtiderna är ett annat gissel, säger hon.

– Det är en enorm svårighet att hinna skapa en relation och hitta en behandling. Ofta hinner vi bara så ett litet frö om en annan framtid innan de har lämnat.

Följaktligen blir återfallen många. Här är den bristande eftervården som ligger hos Socialtjänsten ett stort problem, säger hon.

– Vi har dem inskrivna, sen släpper vi dem vind för våg. Men lycka till, det går inte, då kommer de tillbaka.

Maria Hulthén på Råby i Lund delar bilden av vikten av god eftervård från Socialtjänsten.

– Det måste finnas någonstans för ungdomarna att landa, säger hon.

Kollegan Lina Lindkvist instämmer.

– Där tror jag att man kan göra mycket. Det är en viktig aspekt och jag hoppas man tydliggör Socialtjänstens ansvar, säger hon.

Regeringen ska tillsätta en utredning där bland annat just frågan om utslussningen efter den slutna ungdomsvården ska ses över.

I utredningen ges dock inget uppdrag för att utreda om Kriminalvården ska ta över ansvaret.