”Rädslan driver mitt skrivande”
Jo Nesbø om barndomens skräck – och nya romanen ”Törst” som utforskar klinisk vampyrism
Publicerad 2017-03-24
Jo Nesbø var nere i psykiatrins mörkaste källare när han skulle hitta material till sin nya thriller ”Törst”.
– Jag kan känna både fascination för och stötas bort av sexuellt avvikande sociopater, som begår fasansfulla mord. Om det är friskt eller sjukt vet jag inte.
Jo Nesbø är numera en av världens mest lästa kriminalförfattare. Hans böcker har sålts i över 33 miljoner exemplar och är översatta till 50 språk.
Under hela 2017 kommer han att åka över hela jordklotet för att lansera sin roman. Ena dagen ger han intervjuer, andra dagen klättrar han. Antingen i berg eller inomhus på klätterväggar.
– Att klättra är livsviktigt. Då kan jag känna en ilning av panik. Jag har ett behov av att uppsöka de mentala gränserna.
Lär barn läsa
Jo Nesbø är vänlig och anspråkslös. Han har ett förflutet som fotbollsspelare, rockmusiker och finansanalytiker. Men det var när han började skriva sin första bok ”Fladdermusmannen” som han redan efter en timme visste att det här ville han hålla på med resten av livet.
– Jag har ett yrke jag älskar och dessutom får jag betalt för det jag gör.
Han delar dessutom med sig av pengarna. Hans stiftelse Harry Hole foundation har 40 miljoner kronor i kassan och de ska göra det möjligt för fattiga barn i tredje världen att lära sig läsa.
Omfattande research
I nya romanen ”Törst” hittas en kvinna mördad i sitt hem. Kroppen är tömd på blod och polisen upptäcker bitmärken på halsen. Kan det handla om vampyrism, ett omdiskuterat begrepp inom psykiatrin?
Jo Nesbø har gjort omfattande research i ämnet och förklarar att de finns vetenskaplig forskning kring klinisk vampyrism eller Renfields syndrom som det också kallas.
– Det handlar om människor som har ett tvångsmässigt behov av att dricka blod. De kan skära sig själva och dricka sitt eget blod. Men det finns också flera kända massmördare i kriminalhistorien som ägnat sig åt den här sortens verksamhet.
Lite trött på Hole
Jo Nesbø säger att han mixar faktiska händelser med fiktion och han räds inte sadistiska skräckelement i sina böcker – även om han tycker att det är plågsamt att skriva om dem.
– De ska visa vad som står på spel. Monstret ska vara så vidrigt att Harry Hole inser att han måste gripa in när polisen vill ha hans hjälp. Han måste välja mellan ett jobb han hatar och en familj han älskar.
Harry Hole är Nesbøs återkommande hjälte – en karismatisk, sliten före detta kriminalkommissarie som kämpar mot sin alkoholism. Han har varit med sen första boken och Jo Nesbø lade tidigt ut en plan för honom.
– Det har hänt att jag blivit lite trött på honom och då har jag skrivit böcker där han inte fått vara med.
Rädd för mörker
Jo Nesbø växte upp i en familj där man ägnade kvällarna åt att berätta historier.
– Det var så det började. Jag använde mycket tid åt att hitta på något spännande.
Som barn var han rädd för mörker och att gå vilse i skogen.
Men en dag gjorde han det och hittade inte hem.
– Jag drabbades av panik, tappade helt kontrollen, visste inte vad som var norr eller söder och sprang bara runt, runt. Jag trodde aldrig mer jag skulle få träffa mina bröder eller mamma och pappa. Jag kan fortfarande känna den rädslan och det är rädslan som driver mitt skrivande.